Fru talman! Fredrik Schulte, du när uppenbarligen en stor längtan efter att få tala på första maj. Jag tycker att en lämpligare dag för din förkunnelse är första april. Ta den dagen som din taledag!
Poängen i mitt resonemang är att allt som utlovades i och med jobbskatteavdragen har uteblivit. Det blev inga nya jobb. Ingen hos all den vetenskap och de institut som ni hänvisat till säger att jobbskatteavdragen haft någon jobbeffekt. Däremot har de haft andra effekter, svåra effekter, i vårt land i form av eftersatta satsningar på framtiden. Jag kan nämna tre områden:
bostadsbyggandet och den oerhörda brist i alla tillväxtområden som i dag förhindrar tillväxt
infrastrukturen när det gäller att i förstärkta arbetsmarknadsregioner forsla både människor och gods
utbildningen.
I går samlades vi från ett antal län och regioner och debatterade här med Björklund om de stora indragningarna inom högskolan. Björklund hade den märkliga uppfattningen att arbetslöshetsfrågan var löst. Men, fru talman, fortfarande är det massarbetslöshet i vårt land. Skattesänkningarna har inte haft någon som helst effekt på sysselsättningen.
Jag frågar dig, Schulte, var era gränser finns. Kring det femte jobbskatteavdraget slirar ni. Ska det komma ett sjätte, ett sjunde och ett åttonde jobbskatteavdrag? När är den rimliga och lämpliga gränsen nådd?