Fru talman! Marknadsekonomin har strandat de senaste åren. Det kan man lugnt säga. Det tror jag att ganska många är överens om. Det är finanskris och klimatkris. Det är två gigantiska kriser som vi har att ta itu med.
Faktum är att Sverige har varit ett föredöme just på grund av att vi här har byggt välfärd och jämlikhet genom att ha en balans mellan företagande och välfärd. Det har fungerat så bra att människor har kommit till Sverige och tittat på hur vi har arbetat tidigare. Det har varit en förebild i världen.
Det är ett väldigt gott exempel på hur man kan arbeta. Det är också det exempel som lyfts upp väldigt mycket i forskningen när man jämför olika länder.
Tyvärr bidrar marknadsekonomin och den fria marknaden väldigt mycket till att girigheten får styra hela tiden. Kortsiktig girighet styr över livsviktiga saker som till exempel mattillgång. Man spekulerar till exempel i människors livsmedel inom marknadsekonomin.
Man låter utsläppen bara fortsätta. Man fortsätter att utvinna olja från Arktis. Man tänker gå över till tjärsand när oljan tar slut. Man tänker använda kolkraft i stor skala. Man vill bygga ut kärnkraft som har väldigt stora risker, inte minst om man ser på vad som hände i Fukushima.
Allt detta är för att girigheten gör att man inte kan tänka långsiktigt och mer sparsamt. Resurshushållning, som ekonomi egentligen är, handlar om att hushålla med resurser och inte att slösa med resurser för att visa sin status för andra.
Det handlar om att må bra på riktigt och göra det man mår bra av och som inte kräver onödiga resurser. Det handlar om att inte blåsa upp sig som en tupp som sedan spricker väldigt lätt.