Fru talman! Det har nämnts tidigare i debatten att vi står ut, att vår ideologi är speciell. Jag håller med om det, den är speciell. Vi står upp för de utsatta. Vi tycker att alla människor ska ha samma chans på riktigt. Vår ideologi handlar om frihet för alla, inte bara för dem som har pengar. Vi kan alla någon gång i livet hamna i en situation då vi inte har pengar. Om vi till exempel blir sjuka kommer det med den nuvarande regeringen att vara stor risk att vi hamnar i fattigdom, särskilt om vi får en riktigt allvarlig sjukdom och blir långtidssjuka. Det kan hända vem som helst. Vi värnar om att alla människor ska ha en chans, oavsett vilken resursbas man har.
Det är viktigt att eftersträva att alla med samma inkomst beskattas lika. Därför anser vi att en översyn av skattesystemet bör göras. Antingen man har lön, pension, arbetslöshetsersättning, sjuk- eller föräldraförsäkring ska man beskattas lika. Det är en rättvisefråga. Det är också viktigt att vi skattar efter bärkraft. Det är vår ideologi.
Sverige har varit världsledande inom en rad områden, alltifrån skolresultat och miljörankningar till hälsotal, under den tid vi byggde Sverige. Det skedde utifrån en välfärd där skattesystemet byggde upp ett jämlikt och starkt land. Klyftorna hölls små, vilket var en betydande del i att Sverige var så framträdande, att världen tittade på Sverige. Vi hade en roll i världen för att vi var ett jämlikt land.
Nu kommer forskning som pekar på att jämlikhet är viktigt. Ökade inkomstklyftor ökar ohälsan hos befolkningen. Det är stressigt med en brant statusstege, och den uppkommer när inkomstskillnaderna i samhället är stora. Stora inkomstskillnader gör ett samhälle hårt. Det märks i dag på klimatet i Sverige att inkomstskillnaderna ökat. Många ungdomar mår dåligt. Mobbningen har ökat i skolorna. I dag blir man mobbad om man inte har märkeskläder när man går till skolan. Så var det inte när jag gick i skolan på 80-talet. Visserligen blev man kanske lite mer populär om man hade märkeskläder, men man blev inte mobbad. I dag blir många mobbade för att de inte har märkeskläder. Det tyder på, visar forskning, att inkomstskillnaderna ökar statusberoendet. Man blir alltså beroende av statusprylar för att kunna visa att man hänger med i ett samhälle med stora inkomstklyftor.
Inkomstskillnaderna bidrar, på grund av den stress de framkallar, till en ökning av hjärt- och kärlsjukdomar, ökad fetma, ökad brottslighet och sämre skolresultat. Det visar statistik över skillnader mellan världens länder.
Det är inte heller bra för miljön med stora inkomstskillnader eftersom vi konsumerar för att hänga med i det sociala sammanhanget. Såväl hög som låg behöver hela tiden konsumera för att visa att man är med. Det tär på vårt klimat. Det bidrar till stora klimatutsläpp och en överbelastning av hela vårt naturliga system.
Därför tycker vi att det är viktigt att man skattar efter bärkraft. Därför är det viktigt att vi fördelar resurserna och gemensamt, kollektivt, bygger samhället. Det är viktigt att vi tillsammans arbetar för ett samhälle där alla mår bra men där individen har stor frihet antingen man är fattig eller rik och där allas olikheter samtidigt respekteras.
Jag vill också lyfta upp förmånsvärdet för vissa bilar. Dagens system för förmånsbeskattning av vissa bilar leder till att nya bilar blir tyngre, motorstarkare och bränsletörstigare än i många andra länder. Sverige har sedan tidigare en stor och tung bilpark. Många nya bilar köps av företag, och det är viktigt att förmånssystemet har en koppling till miljöpåverkan. Oljekommissionen, där stora företag såsom Volvo sitter med, har pekat på att en ändrad förmånsbeskattning är en viktig åtgärd för att få fram bränslesnålare fordon. Enligt Naturvårdsverket skulle koldioxidutsläppen minska med 4 procent om vi införde ett förmånssystem likt det som infördes i England 2002. Det är påtagligt mycket. Uppskattningsvis är 25 procent av nybilsförsäljningen förmånsbilar. Här finns alltså mycket att göra, och det är synd att majoriteten inte stöder det.
Jag anser att vi även ska jobba med reseavdrag. Det är viktigt att vi genom reseavdrag gynnar färdmedel som släpper ut lite koldioxid och att vi inte fortsätter att gynna bilen i samma utsträckning som i dag. Det vore därför på sin plats att regeringen utformade ett förslag med fordonsneutrala reseavdrag för att gynna dem som reser kollektivt och cyklar.
Diskussionen om RUT-avdrag utomlands är intressant. RUT-avdraget används i första hand av höginkomsttagare och bidrar dessutom till att passivisera mannen mer än tidigare eftersom man inte delar på hushållsarbetet. I stället är det fortsatt kvinnan som har ansvaret men hon får lite avlastning.
Skattereduktionen för hushållsnära tjänster är en del i den orättvisa politik som regeringen för, som tar skattepengar från behövande och ger bidrag till dem som redan har, till dem som är i arbetsför ålder och, relativt sett, har höga inkomster antingen de är unga eller gamla. När man är som mest arbetsför ska man alltså få bidrag.
En begränsning av dagens system vad gäller avdrag för boende utomlands är ett viktigt steg i rätt riktning, bort från det orättvisa bidraget. I Tyskland och Frankrike har man lyckats hålla den regeln gentemot EU. Varför kan vi inte gå samman med Tyskland och Frankrike och visa att vi tillsammans med andra som vill förändra EU kan göra det? Det går att göra om man vill.
Den svenska modellen bygger på att det finns jämbördiga parter på arbetsmarknaden. Det är viktigt att alla har råd att vara med i en a-kassa, och arbetslöshetsförsäkringen ska vara solidariskt finansierad.
För att fler ska välja att delta i det fackliga arbetet för att forma ett sunt och bra arbetsliv med en hög grad av demokrati och inflytande för arbetstagaren är det viktigt att samhället gynnar att man går med i facket. Det är gynnsamt för hela samhället med sunda arbetsplatser och att människor trivs och inte blir överbelastade med jobb. Det gäller särskilt i vår tid där allt handlar om effektivisering.
Det är en tid där man till och med tar bort marginalerna i ambulanssjukvård och låter verksamhet gå på knäna för att kamma in vinst och storkovan. Då är det extra viktigt med ett starkt fack som kan stå emot besparingar, indragningar och effektiviseringar som allt oftare går till bristningsgränsen. Jag tror att vi alla har upplevt verksamheter runt omkring oss som haltar för att man har pressat dem till den yttersta marginalen.
Tyvärr har många i dag flytt facket och a-kassan då skattereduktionen togs bort. Det är viktigt att återinföra detta för arbetet med ett sunt arbetsliv och se till att så många som möjligt har råd med trygghetsförsäkring om de blir arbetslösa särskilt som arbetsmarknaden ser ut i dag. Jag yrkar därför bifall till reservation 11.