Fru talman! Jag tycker fortfarande att jag var tydlig med att jag inte kan se en bred parlamentarisk skatteöversyn som ett alternativ därför att vi redan i dag har facit i hand, vilket jag också nämnde i mitt anförande. Vi har ett facit i att vi har infört jobbskatteavdraget. Det var en av de första åtgärderna efter valet 2006 när vi bytte regering. Den frågan har vi fortfarande en het debatt om, och den skulle fortfarande inte ha varit införd om vi skulle ha förhandlat oss fram till den med alla riksdagens partier.
Vi har RUT och vi har ROT, och vi har diskuterat dessa åtgärders varande eller icke varande även här i dag. De här åtgärderna är för oss i Alliansen oerhört viktiga frågor när det gäller jobbskapande, och de finansierar välfärdssystemet. Skulle vi driva frågor i långbänk i sex sju år och inte nå i mål eftersom vi inte delar syn på detta har jag svårt att se vitsen i att vi når en parlamentarisk överenskommelse. Däremot kan jag kanske tänka mig en blocköverskridande överenskommelse på så vis att vi får med ett eller två partier utöver de fyra allianspartierna.
En bred överenskommelse kan jag alltså tänka mig. En ny överenskommelse kan jag tänka mig. Men att den ska vara parlamentarisk och bestående av riksdagens samtliga åtta partier har jag väldigt svårt att tänka mig.