Fru talman! Association betyder sammanslutning. Det är inom associationsrätten som rättsregler beträffande olika former av samverkan för ekonomiska eller ideella syften behandlas. Många av dessa samverkansformer har mycket gamla traditioner. Det märks bland annat när vi försöker förändra hur det i dag ser ut med jämställdheten och könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Jag kommer att uppehålla mig vid könsfördelningen i bolagsstyrelserna.
Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1, även om vi naturligtvis också står bakom den andra reservationen.
Fru talman! Vi måste göra allt för att uppnå en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättvisa. Jämställdhet är också att ta till vara allas kompetens.
Regeringen och civilutskottets majoritet verkar tro att kvinnornas kompetens är lägre, vilket gör kvinnorna i dag mindre lämpade att sitta i bolagsstyrelserna. I betänkandet hänvisar utskottsmajoriteten till det pågående nationella styrelseprogrammet för kvinnor.
Jag och Vänsterpartiet är övertygade om att kvinnorna inte behöver utbildas för att ta plats i bolagens styrelser. Kvinnorna är för det första redan i dag mer utbildade än männen. För det andra är det kvinnornas representation som vi vill ha. Kvinnornas generella kompetens ska bli representerad.
I flera decennier har vi debatterat hur det ska bli jämnare könsbalans i bolagsstyrelser, såväl inom den offentliga sektorn som i det privata näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg, socialdemokrat, hotade med lagstiftning började det hända saker i näringslivet. Men när det trycket försvann i och med regeringsskiftet 2006 stannade den utvecklingen av.
Det fanns ett färdigt utredningsförslag som den förra regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tagit fram. Utredaren Catarina af Sandeberg har i denna utredning kommit fram till att det är möjligt att införa en kvotering om minst 40 procent av vardera könet. Det skulle kunna ha genomförts från och med 2010.
Utredningen innehåller flera förslag som jag inte tänker gå in på i detalj, men en viktig sak är att utredaren konstaterar att hennes förslag inte innebär någon inskränkning av äganderätten. Äganderätten var borgaralliansens och Svenskt Näringslivs favoritargument för att såga utredningen. Förslaget om kvotering kallades av Alliansen för kvalificerat vansinne.
Här är det snarare alliansregeringen som visar prov på kvalificerat vansinne. I stället för att ta vara på förslagen och därmed stärka jämställdheten och könsfördelningen i bolagsstyrelserna skickade regeringen denna utredning direkt i papperskorgen. Nu har vi 2010, och vi har tappat viktiga år för en ökad jämställdhet i samhället och i bolagsstyrelserna.
Fru talman! I de aktiebolag där staten har bestämmande och inflytande hade den tidigare regeringen ställt upp delmålet att andelen kvinnliga styrelseledamöter skulle vara minst 40 procent år 2003. Målet nåddes genom ett kontinuerligt och systematiskt nomineringsarbete.
Sommaren 2005 var den genomsnittliga andelen kvinnor i helägda statliga bolag 42 procent. Detta kan jämföras med statistik från Bolagsverket som avsåg förhållandena i februari 2006. Enligt den var 15 procent av styrelseledamöterna i privatägda aktiebolags styrelser kvinnor. Det finns med andra ord flera skäl till att vi ska behålla våra statliga företag och använda vår ägarstyrning för ökad jämställdhet.
Det är fortfarande ont om kvinnor i börsbolagen, trots att det är fler kvinnor än män som tar akademisk examen. Den mest aktuella siffran som finns är väl att nu är 18 procent av styrelseledamöterna i de börsnoterade företagen kvinnor.
Staten nådde målet att ha minst 40 procent kvinnor i sina bolag 1998 efter ett medvetet politiskt arbete. I de drygt 1 100 kommunala bolagen är 21 procent kvinnor. Landstingen har färre bolag och bättre kvinnorepresentation. I deras 45 bolag är andelen kvinnor 35 procent. I de politiska organen är kvinnorepresentationen betydligt bättre. I kommunernas nämnder och styrelser är andelen kvinnor 41 procent, i landstingen 45 procent.
I Norge har man numera en lag om kvotering i de börsnoterade bolagen. Därmed har andelen kvinnor i styrelserna ökat från 7 procent år 2003 till 40 procent i dag. Det finns inga hinder för att detta ska kunna ske även i Sverige.
Regeringen påstår att det är ett problem att det finns så få kvinnor i styrelserna, men den lösning som presenterats är en utbildningssatsning och kvinnors egna initiativ. Så länge vi män som grupp inte vill släppa ifrån oss makten kommer vi aldrig att få någon jämställdhet, vare sig i bolagens styrelser eller någon annanstans.
Fru talman! Ett annat argument som flitigt används i debatten är att en lag om kvotering skulle minska kompetensen i styrelserna. Det skulle helt enkelt inte finnas tillräckligt många kompetenta kvinnor att rekrytera. Vet allianspartierna att, som jag tidigare nämnt, 65 procent av dem som tar examen vid våra universitet och högskolor varje år är kvinnor? Ser man till kompetensen borde det rimligtvis vara fler kvinnor än män i styrelserna.
Alliansen vill, som sagt, inte ta problemet på allvar. I stället pratar de om att kvinnor ska få lättare att starta företag i vårdbranschen - som om det skulle bryta den manliga dominansen i redan existerande företagsstyrelser!
Jag yrkar än en gång bifall till reservation 1.
Enligt vår mening bör regeringen snarast lägga fram lagförslag som innebär att andelen kvinnor i privatägda aktiebolags styrelser måste vara minst 40 procent.