Fru talman! Civilutskottets betänkande 13 om associationsrättsliga frågor behandlar kvotering till bolagsstyrelser, regler för socialt företagande, nya företagsformer, arbete i bolagsstyrelser samt en del om revision och årsredovisningar.
Som alla åhörare säkert redan har kunnat konstatera finns det även i det här betänkandet två gemensamma reservationer från den rödgröna oppositionen. Jag yrkar naturligtvis bifall till dem båda men står också bakom den miljöpartireservation som finns i betänkandet.
Som utskottsmajoriteten konstaterar i sitt ställningstagande på s. 6 i betänkandet anser man att de rådande förhållandena när det gäller könsfördelning i bolagsstyrelserna inte är tillfredsställande. Jag har, precis som Fredrik Lundh, konstaterat att man exempelvis skriver att förhållandena ger anledning till eftertanke. Jag har, i likhet med Fredrik Lundh, funderat på vad det betyder, inte minst i skuggan av de uttalanden vi har hört från ledande moderater.
Det är framför allt Moderaterna som verkar ha ett växande bekymmer med att alla de åtgärder man försöker vidta från Alliansens sida inte tycks ha någon nämnvärd effekt när det gäller andelen kvinnor i bolagsstyrelser.
Jag förstår att det är svårt för Moderaterna att locka till sig kvinnliga väljare när man inte vågar ta kvinnornas parti på ett tydligt sätt i en sådan här fråga. Mest förvånad är jag över de gamla socialliberalerna i Folkpartiet. Jag är förvånad över hur de kan stå ut med den nya marknadsliberalismen i sitt parti där jag tycker att jämställdhetsfrågorna helt har mönstrats ut.
Det argument som Folkpartiets antijämställdhetsminister, som jag väljer att kalla henne, använder sig av är att det vore ett orimligt ingrepp i äganderätten att lagstifta om en jämn fördelning. Jag tycker att det är ett platt argument. Det finns ju redan massor av regler som sätter ramar för äganderätten inte bara i bolag utan också i många andra sammanhang. Man får till exempel inte vare sig använda eller utrusta sitt hem, sin bil eller sin båt som man vill.
Det finns emellertid en stor valfrihet inom de ramar som lagstiftningen sätter.
För den som äger en skogs- eller jordbruksfastighet finns det mängder av restriktioner. Att just ramarna för aktieägande skulle vara så heliga tror jag är svårt för de flesta att förstå. Jag har egentligen heller aldrig sett några ordentliga argument för varför det skulle vara så. Det sägs bara som om det vore en naturlag.
Självklart ska aktieägarna tillsätta den styrelse som de önskar, men inom de ramar som lagstiftaren anser vara rimliga. Där kan definitivt kön platsa som ett kriterium.
Det finns redan i dag många begränsningar i lagstiftningen gällande vilka personer som ägarna kan utse till ledamöter i en bolagsstyrelse. Att komplettera den ganska långa kravlista som finns i exempelvis 8 kap. aktiebolagslagen med ytterligare en regel - en om könskvotering - har jag svårt att se skulle betraktas som avgörande för ägarnas frihet att tillsätta den styrelse man vill. Jag tycker egentligen att argumentet är ganska löjeväckande.
Det har inte hänt särskilt mycket när det gäller kvinnors intåg i bolagsstyrelser sedan Margareta Winberg hotade med att lagstifta om könskvotering. Om vi inte kontinuerligt hade haft den här debatten om problemet att kvinnor nästan är utestängda från bolagsstyrelser och en diskussion i samhället om könskvotering som en möjlig väg att påverka och förändra hade förmodligen ännu mindre hänt än det lilla som har skett.
Sedan Norge införde sin ganska tuffa lag om könskvotering uppfattar jag att frågan har fått ökad aktualitet i Sverige. Jag hoppas att det bland ledamöterna även i allianspartierna finns några som vågar låta hjärtat vara med när man ska rösta.
Senare i debatten kommer Gunvor G Ericson från mitt parti att prata speciellt om varför vi bör lagstifta om en könsfördelning i bolagsstyrelser. Jag lämnar därför den frågan nu och yrkar bifall till reservation 1.
Majoriteten väljer tyvärr att göra det väldigt enkelt för sig när det gäller motionsförslagen om att utveckla nya företagsformer för socialt företagande. Man redovisar egentligen inte några motiv till sitt avslag. Det är ändå rätt länge sedan frågan behandlades i det dåvarande lagutskottet, 2003 eller möjligen 2004. Den lagstiftning som majoriteten hänvisar till i betänkandet är från 1997. Om de positiva effekter som efterfrågas när det gäller nyföretagande för sociala företag inte har kommit efter 13 år kanske det vore mer seriöst av majoriteten att verkligen titta på förslagen och inte bara avslå dem utan kommentarer.
Vi i den rödgröna oppositionen anser att det så kallade sociala företagandet kommer att bli en mycket viktigare och växande del i det samhälle vi bygger för att klara de klimatutmaningar och resursproblem som framtiden innebär.
Det gamla slit-och-släng-samhället måste ersättas med något nytt där sociala värden får ökad betydelse och där alla får möjlighet att delta och bidra. En företagsform där de sociala vinsterna är drivkraften skulle kunna underlätta en sådan utveckling. Det är beklagligt att majoriteten inte vågar tänka nytt.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Jag kan inte låta bli att passa på att kommentera motionsförslagen under punkt 5 i betänkandet. Det är ju inte en partimotion från Miljöpartiet; därför väljer jag att inte yrka bifall till reservationen. Jag står naturligtvis bakom den, men besparar kammaren den omröstningen. Jag vill ändå säga några ord om förslagen.
Vi är några miljöpartister som anser att reglerna för arbete i bolagsstyrelser skulle kunna skärpas för att skapa ett ännu bättre företagsklimat. Vi menar att det är orimligt att styrelseledamöter ska kunna sitta i hur många bolagsstyrelser som helst. Det borde finnas något sätt att reglera detta enligt lag, där det sägs att man inte kan sitta på hur många stolar som helst.
Inom politiken försöker vi miljöpartister att sprida det inflytande som vi får som resultat av de allmänna valen genom att engagera så många människor som möjligt och se till att de får olika förtroendeuppdrag i stället för att några få medlemmar sitter på många stolar.
Vi är några miljöpartister som anser att näringslivet borde ta efter detta och tillämpa samma filosofi och sprida uppdragen. Vi har uppfattningen att det till och med skulle gynna företagen om styrelseledamöterna inte satt på för många stolar. Det kan rimligen inte vara så att en människa kan klara av hur stora ansvarsområden som helst. Sedan kan man fundera på jävsfrågan ibland. Det gör vi när det gäller det offentliga, och det kan man göra i företagsvärlden också.
Tyvärr händer det ibland att helt olämpliga personer sätts in i bolagsstyrelser. Ibland kanske det sker av misstag. Men vid åtminstone några tillfällen har det kanske varit medvetet och att målvakter har fått ta straffen när oegentligheterna sedan har avslöjats.
För att undvika sådant och underlätta rekryteringen av fler kvinnor i bolagsstyrelserna menar vi att ett körkort för styrelseledamöter skulle kunna vara en bra modell. Det skulle kunna innebära en mindre grundkurs och någon form av lämplighetskontroll. Det skulle kunna bli en inkörsport för dem som är intresserade av att axla styrelseansvar samtidigt som det kan bli en form av ventil mot olämpliga. Förmodligen är det bästa att näringslivet självt utformar utbildning, körkort och granskning. Det tror jag absolut inte att politikerna ska lägga sig i. Men genom lagstiftning skulle man kunna besluta om att detta verktyg ska finnas i näringslivet.
Man skulle kunna säga att dessa två förslag utgör ytterligare en form av begränsning för friheten för aktieägarna att besluta över sin egendom. Men på samma sätt som när det gäller kravet på könsfördelning i styrelserna är vi övertygade om att detta är inskränkningar av ägarnas frihet som faktiskt är av godo. Vi är övertygade om att företagen, näringslivet och även investerarna vinner på detta förslag. Vi menar att politiskt beslutade ramar för näringslivsverksamhet inte måste vara av ondo för näringslivet. Genomtänkta ramar och tydlig styrning kan faktiskt många gånger både bidra till och underlätta förnyelse och framgång. Vi kommer att fortsätta att driva dessa frågor och liknande idéer därför att vi är övertygade om att det är bra för Sverige.