Fru talman! Ett antal av dagens motioner som är uppe till debatt handlar om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag vill redan nu inledningsvis göra klart att jag inte tycker att man ska lagstifta om hur styrelseposter ska fördelas. Däremot är det både min och Centerpartiets uppfattning att det är viktigt att vi arbetar med attityder och förhållningssätt för att få en jämnare fördelning mellan kvinnor och män på viktiga poster, både i den offentliga och i den privata sektorn.
Det borde vara självklart för alla att sträva efter en hyfsad balans mellan män och kvinnor, men samtidigt får vi kanske också acceptera att förändringar ibland tar lite längre tid än vad som är önskvärt. Med tanke på hur många kvinnor som läser på högskolor och universitet är det väl ändå bara en tidsfråga innan vi har en majoritet av kvinnor på ledande poster i Sverige, och då räknar jag in även styrelserna i privata bolag.
För Centerpartiet är det viktigaste att sammansättningen i en styrelse är sådan att den på bästa sätt kan utveckla företaget. Den styrkan tror jag bäst går att få med en jämn könsfördelning. Däremot är jag inte helt säker på att det är möjligt att vid varje tillfälle och i varje styrelse göra detta, och det tycker jag att vi ska ha respekt för som lagstiftare. Det får vara gränser för hur långt in i den privata sfären vi ska gå. I stället för att behöva arbeta med dispenser är det bättre att ge frihet åt våra företag att själva få styra över sina verksamheter.
Det är inte så att vi riksdagsledamöter vet vad som är bäst för varje enskilt företag i varje situation, och då är det orimligt att vi styr över sammansättningen i deras styrelser. Eller är det någon från oppositionen som kan påstå att de som enskilda ledamöter vet att det vid ett visst tillfälle i ett visst bolag är bäst med en man eller kvinna? Jag kan i alla fall inte påstå att jag har den kunskapen.
Det främsta vapnet man kan använda är att ha valberedningar med breda kontaktytor som ökar möjligheten att få en slagkraftig styrelse. Följaktligen behövs det fler kvinnor i valberedningarna. En annan möjlighet är att närvara vid bolagsstämmor och påtala om det finns brister i sammansättningen i styrelsen eller i valberedningen. En tredje möjlighet är att kunderna ställer krav på jämställdhet precis som när det gäller miljökrav.
Fru talman! När det gäller några av de andra motionerna kan jag inte se att vi behöver en särskild lagstiftning för sociala företag. Det finns ju möjlighet att driva kooperativ verksamhet utan vinstintresse. Samtidigt ska erkännas att vi får allt fler bolag inom den ideella sektorn, och då passar kanske inte den nuvarande aktiebolagslagen in helt och fullt. Ibland är det bara av praktiska och skattetekniska skäl som man har både förening och aktiebolag där det inte finns något intresse av största möjliga vinst. Man kan dock arbeta för bolagets bästa utan att ha som mål att kortsiktigt tjäna så mycket pengar som möjligt. Sammantaget bedömer jag därför att det går att bedriva social företagsamhet inom ramen för den nuvarande aktiebolagslagen.
Det finns också en motion om avskaffande av revisionsplikten. Vi vet att det finns en utredning, och såväl motionären som jag själv satt med i referensgruppen. Ärendet finns nu hos regeringen, och jag förväntar mig en proposition under våren precis som det är aviserat i propositionslistan. Jag hoppas också att regeringen ser fördelarna med att ta bort revisionsplikten för de allra flesta företag och har modet att gå så långt det är möjligt med tanke på EU:s regelverk. Det innebär i så fall att 96 procent av våra företag slipper den obligatoriska revisionen. Det är företag som har mindre än 83 miljoner kronor i omsättning, mindre än 41,5 miljoner kronor i balansomslutning och färre än 50 anställda.
Avskaffandet av revisionsplikten är en viktig komponent i både Centerpartiets och Alliansens arbete med regelförenklingar. Sammanlagt rör det sig om 5-6 miljarder i minskade obligatoriska kostnader för våra företag. Att det sedan i slutänden ändå kan finnas de som väljer att ha kvar revisionen eller har det på grund av att till exempel banken kräver det är en annan sak.
Fru talman! Miljöpartiet är återigen inne och vill detaljstyra hur man arbetar i bolagsstyrelser när man föreslår begränsningar i antal uppdrag för styrelseledamöter. Det kan inte vara riksdagens uppgift att avgöra detta. Om ett företag tycker att en ledamot gör ett bra jobb är det deras sak att få besluta om fortsatt styrelsearbete även om han eller hon har fler än fem uppdrag. Vissa säger ju att man om man ska få något gjort ska vända sig till dem som har mycket att göra. Den klåfingrighet som Miljöpartiet visar skrämmer mig. Det är ju ett rent socialistiskt tänkande som nu börjar synas i konkreta förslag.
Det står också i samma motion att man vill att regeringen ska ordna utbildningar i styrelsearbete, och man har krav på styrelsekörkort. Mina vänner, vi pratar om förtroendevalda personer som söks upp för att de antas kunna göra ett bra jobb i en styrelse. Vi får bärga oss när vi tittar på vad som är det offentliga uppdrag vi har att styra och ställa i samhället och vad vi ska ge för rättigheter och friheter till det privata näringslivet. Det är bra att Miljöpartiet bekänner färg nu så nära valet, men det är samtidigt en gåta att de inte har något förtroende för det privata näringslivet.
Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.