Fru talman! I civilutskottets betänkande 13 behandlas ett tjugotal motionsyrkanden som är förknippade med associationsrättsliga frågor. Ungefär hälften av dessa motionsyrkanden berör en och samma sak, nämligen att nå en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelserna. Där finns ingen motsägelse. Vi vill väl alla ha en jämnare fördelning. Jag är dock inte i dagsläget beredd att tillmötesgå motionärerna som vill lagstifta om att andelen kvinnor i privatägda aktiebolags styrelser måste vara minst 40 procent. För att nå dit är det viktigare att först se till att andelen kvinnor ökar som företagare och på olika chefsnivåer och även i våra valberedningar för att man därifrån sedan ska kunna rekrytera styrelseledamöter.
Ett annat bra sätt är regeringens mentorprogram Styrelsekraft, som har nämnts här av tidigare talare. Det är en lansering som har gett 200 välkvalificerade kvinnor tillgång till nätverk inom olika styrelser. Det finns ett stort intresse för detta, och över 1 400 kvinnor från hela landet sökte om att få delta. Syftet är inte, som Egon Frid påstod, att utbilda dessa kvinnor, utan syftet är att lyfta fram och synliggöra kvinnor som har styrelsekompetens - detta är redan kompetenta kvinnor - och underlätta för valberedningar i deras rekryteringsarbete.
Vi kvinnor måste ta för oss mer. Genom Veckans Affärers uppmärksamhet runt jämställdhet i näringslivet, som nämndes här tidigare, har ett jämställdshetstänk väckts hos några tunga namn i näringslivet. Det är en ständig diskussion om kvinnliga styrelseledamöter och kvinnors kompetens. Det finns mycket att hämta om detta på Veckans Affärers hemsida. Jag tror att detta är en framkomlig väg.
Dagens Industri hade i lördags en glädjande nyhet om att jämställdheten ökar i våra styrelser. Det är en mäktig kvinna som har suttit i valberedningar som har stor del i denna utveckling. Jag hoppas och tror att det efter vårens bolagsstämmor ser annorlunda ut.
Fru talman! Vi kan i dag se att trenden med sociala företag fortsätter i positiv riktning. De är för mig ett bra exempel på komplement till den reguljära arbetsmarknaden med särskilt fokus på att hjälpa de människor som har det svårt att göra sig gällande.
Många människor kan se fram emot en bättre framtid. Människor som har varit arbetslösa i flera år har äntligen fått en ny mening med livet. Människor som har varit beroende av bidrag i olika former har fått en egen lön och kan försörja sig. Människor som har drabbats av hemlöshet och missbruk har fått en ny start. De positiva exemplen är många.
Redan 1998 konstaterades det i denna kammare att den lagstiftning med det regelverk som fanns för sociala företag var tillräcklig. Man kan tycka att mycket kanske har hänt sedan dess. Men några omfattande reformer ansågs inte nödvändiga då, och det anser vi inte nu heller. Bland annat kunde man då peka på att den kooperativa företagsformen sedan tidigare stärkts och även fått likvärdiga arbetsvillkor i jämförelse med andra företag.
I november 2007 fick fyra myndigheter - dåvarande Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen - uppdraget att ta fram förslag på insatser som kan bidra till att fler sociala företag kan starta och tillåtas att växa i vårt land. De presenterade i maj 2008 ett programförslag för fler och växande sociala företag.
Jag är övertygad om att samhällsnyttan är stor och fortsatt har mycket att vinna på de sociala företagens arbete. Trygghetssystemen i vårt samhälle ska givetvis också omfatta de människor som verkar inom dessa företag. Kopplingen mellan arbetsmarknaden och de människor som i dag står långt ifrån den förstärks genom de sociala företagen.
Däremot är jag mer tveksam till att införa ytterligare lagstiftning på området. Det finns ibland en övertro på lagstiftningens makt och möjlighet att påverka. I stället ser jag gärna att vi går mot en utveckling där kunskapen om de sociala företagens roll i samhället ökar genom att fler människor som drabbats av utanförskap och arbetslöshet kan få en möjlighet att komma tillbaka i arbetslivet genom de sociala företagens insatser. Då krävs det också en tydligare och mer tillgänglig information om deras arbete, något som regeringen också har avsatt resurser till.
Jag hade tänkt säga något även om revisionsplikten. Men eftersom min röst i dag är lite beslöjad av en långvarig förkylning överlämnar jag med varm hand till mina alliansvänner att ta upp detta.
Slutligen vill jag säga något om den motion som behandlar arbete i bolagsstyrelser. Där föreslår Miljöpartiet en begränsning av hur många styrelseuppdrag en person ska kunna ha. Miljöpartiet anger också att regeringen bör inrätta en styrelseutbildning.
Det finns redan i dag tydliga regler inom lagstiftningsområdet som reglerar hur ett bolags styrelse ska formeras via aktiebolagslagen. Det är upp till den person som är stämmoordförande att innan styrelsevalet äger rum hämta information om vilka möjliga övriga uppdrag som en potentiell styrelseledamot innehar. Om det skulle uppstå en intressekonflikt inom ramen för detta bör det rimligen också finnas möjligheter att lösa detta på ett tillfredsställande vis. I dag är det inte ovanligt eller anmärkningsvärt att en person innehar uppdrag i flera olika bolagsstyrelser. Bedömning av arbetsbörda, tidsbrist och andra faktorer som spelar in vid dessa val kan knappast politiker utifrån bestämma över.
Låt oss i stället utgå från att de människor som kandiderar till en styrelsepost i ett företag gör det med både kunskap och goda intentioner.
Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner i betänkandet.