Fru talman! 1997 års siffror rörande kvinnorepre-
sentationen i statliga centrala och regionala styrelser
har sammanställts. Jag vill informera riksdagens le-
damöter om hur utvecklingen ser ut.
Sedan 1988 har andelen kvinnor i dessa styrelser
redovisats för riksdagen. Bakgrunden till det är de
mål för kvinnorepresentation som angavs. År 1995
skulle det vara 40 % kvinnor och år 1998 en jämn
könsfördelning i alla styrelser.
Jag är glad att kunna berätta att 1997 års siffror
visar på en mycket positiv utveckling. I de centrala
styrelserna uppgår nu andelen kvinnliga ordinarie
ledamöter till 44 %, vilket är en ökning med en pro-
centenhet sedan föregående år. I de regionala styrel-
serna, som har legat en bra bit efter de centrala, upp-
går nu andelen kvinnor till 40 %. Det är en ökning
med 4 procentenheter jämfört med föregående år.
Sammantaget ligger nu andelen kvinnor i centrala och
regionala styrelser på 42 %.
Nästa gång denna sammanställning görs är slutmå-
let en jämn könsfördelning. Det innebär att även om
utvecklingen ser positiv ut, måste ytterligare an-
strängningar göras för att komma fram.
Av sammanställningen som avser förhållanden per
den 1 juli 1997 framgår att flest kvinnliga ledamöter,
52 %, hade styrelser som lyder under Arbetsmark-
nadsdepartementet, tätt följda av styrelserna som
lyder under Utbildningsdepartementet och Kulturde-
partementet med 49 % kvinnliga ledamöter samt
Socialdepartementet med 48 %.
Andelen kvinnliga ordföranden har också ökat. År
1996 fanns det 29 % kvinnor. År 1997 har de kvinnli-
ga ordförandena ökat till 34 %. Fyra departement,
samma som tidigare, har fler kvinnliga ordföranden
än manliga. Tyvärr saknar två av departementen helt
kvinnor på denna post.
Av de tidigare årens sammanställningar har det
framgått att de regionala styrelserna har kommit på
efterkälken. I år har de kommit i kapp. Framför allt
beror det på att skogsvårdsstyrelserna har ökat sin
kvinnoandel från 25 % till 43 %. Kronofogdemyndig-
heterna har även de ökat markant från 35 % till 47 %.
Av de myndighetsgrupper som redovisats ligger läns-
styrelsernas styrelser lägst med 33 %. Regeringens
möjligheter att påverka dem är begränsade. Som riks-
dagens ledamöter väl känner till, hänger denna sam-
mansättning samman med valresultatet eftersom de
utses av landstingen.
De åtgärder som regeringen vidtagit för att driva
på utvecklingen är projektverksamhet, den årliga
redovisningen för riksdagen som synliggör utveck-
lingen och gemensam beredning av ärenden som rör
uppdrag. Det innebär att departementens förslag på
styrelsernas sammansättning måste godkännas av mig
och jämställdhetsenheten innan regeringen fattar
beslut.
Från regeringens sida kommer vi att fortsätta med
aktiva insatser och kräva en ökad andel kvinnor i de
styrelser där de är underrepresenterade. Det innebär
också att vi, liksom tidigare, kommer att kräva förslag
på en kvinna och en man för varje plats som erbjuds i
en styrelse eller kommitté så att platsen kan gå till det
underrepresenterade könet.
Om vi skall uppnå målet om en jämn könsfördel-
ning, måste också de politiska partierna och arbets-
marknadens parter arbeta aktivt för detta mål. Ande-
len kvinnliga ledamöter i kommittéerna, som redovi-
sas varje år i kommittéberättelsen, och som överläm-
nades till riksdagen den 12 februari i år, också har
ökat. Andelen kvinnliga ledamöter, inklusive ordför-
anden, är 43 %, vilket är en ökning med 2 procenten-
heter jämfört med året innan.
Fru talman! Med dessa siffror vill jag göra riksda-
gen och allmänheten uppmärksam på det faktum att
den medvetna strategi som regeringen har för att öka
kvinnorepresentationen, och därmed jämställdheten
mellan kvinnor och män, har varit mycket framgångs-
rik.
Jag nämnde inledningsvis att andelen kvinnor i
statligt utsedda styrelser redovisats för riksdagen
sedan 1988. Det är nu tio år sedan. Mycket har hänt
på de tio åren. T.ex. har andelen kvinnor i regionala
styrelser ökat från 15 till 40 %. Det är en tyst revolu-
tion för jämställdheten som vi är mitt uppe i.
Vad har de tio åren lärt oss? De har framför allt
lärt oss att mer jämställdhet kräver ett medvetet och
systematiskt arbete. Jämställdheten kommer inte av
sig själv. Det räcker inte med att bara tala om den.
Det behövs också verkningsfulla redskap. När det
gäller utnämningar har vi ett mycket kraftfullt red-
skap. Redskapet är att regeringen kräver att kvinnor
skall nomineras när de är underrepresenterade och
män när de är det. Så har vi skapat mer jämställdhet.
Siffrorna talar nu sitt tydliga språk.
Givetvis räcker det inte med en jämn könsfördel-
ning för att uppnå ett jämställt samhälle. Det är en
viktig grund. Jag vill i dag ta tillfället i akt att tala om
att regeringens uppfattning och strategi ligger fast. Vi
fortsätter med en aktiv utnämningspolitik. Den har
visat sig öka jämställdheten så påtagligt.
Det finns de som tror att hälften kvinnor hälften
män i sig skapar mer jämställdhet, bättre beslut och i
längden ett bättre samhälle. Jag och regeringen delar
den uppfattningen. De senaste åren har inneburit stora
steg framåt för jämställdheten, vilket till stor del kan
förklaras av den ökande andelen kvinnor i politiken.
Fru talman! Jag har i dag i siffror visat hur jäm-
ställdheten ökar i den del vi kan påverka med politis-
ka beslut. Vi har en bit kvar, och vi måste intensifiera
arbetet. Nu handlar det också om att föra ut medve-
tenheten och om fördelen med både män och kvinnor
i andra delar av samhället och låta politiken vara ett
gott exempel. Det är en stor utmaning.
Vi skall nå hälften män hälften kvinnor överallt i
alla beslutande organ regeringen utser. Men vi skall
också få hela samhället att se den uppenbara fördel
som hälften män hälften kvinnor på alla nivåer över-
allt innebär. Det är då, men först då, som vi har nått
jämställdheten fullt ut.