Fru talman! Det finns en tendens till att väldigt
positiva siffror förringas. När man säger att siffrorna
inte är imponerande bortser man från att de faktiskt är
väldigt glädjande och visar på en positiv utveckling,
att mål som riksdagen har satt upp är nära, inom räck-
håll. Jag tror, till skillnad från många andra, att fler
kvinnor inom bl.a. statliga styrelser också fungerar
som ett positivt föredöme, som ytterligare kan under-
lätta den här processen. Det är bra, men vi skall inte
slappna av. Det är bra att jämställdhetsministern po-
ängterar behovet av dubbla nomineringar. Det är en
viktig del av detta.
En sak som togs upp i redovisningen var länssty-
relserna, som fortfarande har ett ganska dåligt resul-
tat. Länsstyrelsernas representanter utses ju i väldigt
hög grad av de politiska partierna. Politiken och de
politiska organen i Sverige har ju traditionellt varit
föregångare och fungerat som exempel i jämställdhet-
sarbetet. Vi har en riksdag som internationellt sett är
oerhört bra från jämställdhetssynpunkt.
Det finns nu en risk att det här stannar av. Vi har
fått redovisat att de partier som redan i dag har en
ganska dålig jämställdhetsrepresentation här i riksda-
gen i framtiden riskerar att få en lika dålig eller en
som är marginellt bättre.
En viktig fråga inte minst när det gäller länsstyrel-
serna är hur viktig politiken är som föredöme. Vilken
påverkan skulle det få om utvecklingen i riksdagen
skulle stanna av och vi inte skulle gå mot en ännu mer
jämställd riksdag och representation här i kammaren?