Kvinnofrid

Fru talman! Betänkandet innehåller ett antal för-

slag kring vilka det råder enighet i justitieutskottet.

Flertalet av dessa förslag är okända för en bredare

allmänhet. Massmedierna har fokuserat sin bevakning

och debatt på det kontroversiella förslaget att krimi-

nalisera köp av sexuella tjänster. Jag återkommer

senare i mitt anförande till detta förslag. Vi är mot-

ståndare till förslaget. Vår viktigaste invändning är att

man med en kriminalisering bemöter sociala problem

med kriminalpolitiska instrument.

Inledningsvis vill jag lyfta fram några av de för-

slag som vi tycker är bra och ger vårt fulla stöd. Där-

efter kommer jag att kommentera några av de modera-

ta reservationerna. Längre fram i debatten kommer

Gun Hellsvik att ta upp brottsofferfrågorna, och Maud

Ekendahl tar upp polis- och resursfrågor.

Ett kvinnofridsbrott införs. Straffet skall vara

fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Brottet

tar sikte på upprepade och systematiska straffbara

kränkningar som riktas mot närstående kvinnor.

Brottet omfattar även upprepade kränkningar mot

barn och andra närstående personer. Straffvärdet för

varje enskilt brott behöver inte vara så högt, men i det

nya brottet skall varje enskilt brott ses som ett enda

fortlöpande brott. Vid bedömningen av straffvärdet

skall särskild hänsyn tas till det upprepade eller sys-

tematiska i beteendet. Vi ser det som en välkommen

skärpning i synen på denna typ av brott.

Våldtäktsbrottet utvidgas till att även omfatta brott

som i dag utgör sexuellt tvång. Underlåtelse att avslö-

ja eller anmäla vissa grova sexualbrott straffbeläggs.

Detta ger enligt regeringens bedömning, som delas av

utskottet, möjlighet att komma åt dem som t.ex. fun-

nits med vid en gruppvåldtäkt men som inte kan fällas

för att ha deltagit i själva våldtäkten.

Kvinnlig omskärelse skall i fortsättningen kallas

könsstympning. Ordet könsstympning beskriver vad

ingreppet innebär. Detta är mycket bra. Straffet för

könsstympning skärps. Böter tas bort ur straffskalan.

Brottet skall även omfatta den som förbereder eller

låter bli att anmäla könsstympning. Även förberedelse

och stämpling till brott liksom underlåtenhet att avslö-

ja brott kommer att bli straffbart.

Sverige har under många år, bl.a. inom olika FN-

organ och WHO, bedrivit ett aktivt internationellt

arbete för att eliminera kvinnlig könsstympning.

Fru talman! Jag övergår nu till att kommentera

några av de moderata reservationerna.

WHO uppskattar att 130 miljoner flickor och

kvinnor utsatts för könsstympning. 2 miljoner beräk-

nas varje år vara i riskzonen för könsstympning. Sve-

rige spelar redan i dag en aktiv roll i det internationel-

la arbetet mot könsstympning. Så långt är vi modera-

ter överens med utskottsmajoriteten. I en reservation,

gemensam med Centern, Folkpartiet och Kristdemo-

kraterna, framför vi vårt krav att den svenska rege-

ringen på ett än mer aktivt sätt skall driva frågorna om

könsstympning i olika internationella organ.

Kvinnor som utsatts för långvariga och systema-

tiska övergrepp är oftast i mycket dålig fysisk och

psykisk kondition och har stort behov av läkarvård

och olika terapeutiska behandlingar. Vi anser att des-

sa kvinnor skall ha rätt till kostnadsfri läkarvård,

kristerapi och övrig erforderlig behandling.

Kriminalvårdsstyrelsen har fått i uppdrag att i

samråd med Socialstyrelsen kartlägga vilka metoder

som används för behandling av män som dömts för

våldsbrott mot kvinnor samt överväga vilka behov

som finns för en utbyggnad av behandlingen för dessa

män. Vi moderater ser positivt på detta initiativ.

Grunden för en väl fungerande kriminalvård är att

strafftiden används på ett konstruktivt sätt. Under den

borgerliga regeringen 1991-1994 infördes därför en

rad program som syftade till att bl.a. ge sexualbrotts-

dömda vård och behandling. En förutsättning för att

kunna genomföra sådana program är att det finns

tillräckliga ekonomiska resurser inom kriminalvården

för detta ändamål. Enligt vår mening ger regeringens

budget för kriminalvården i dag inte utrymme för att

bedriva en bra verksamhet. Med det förslag till budget

som vi moderater presenterade i höstas hade förut-

sättningarna varit betydligt bättre.

Sexualbrottslingar kan i dag som ett led i behand-

lingen av sitt brottsliga beteende frivilligt genomgå

medicinsk behandling, s.k. kemisk kastrering. Vi har

tidigare motionerat om att regeringen skulle överväga

hur den framtida medicinska behandlingen av sexual-

brottslingar skall kunna utvecklas. Vi upprepar vårt

motionskrav i detta sammanhang och utgår från att

regeringen inom ramen för det arbete som nu pågår

inom Regeringskansliet också kommer att beakta vårt

motionsyrkande. För att den medicinska behandlingen

skall vara meningsfull förutsätts att den kombineras

med erforderlig terapeutisk behandling. Vårt yrkande

redovisas i en reservation med rubriken Behand-

lingsmetoder för män som dömts för vålds- och sex-

ualbrott.

Det är mycket viktigt att man finner effektiva me-

del att förhindra överträdelser av besöksförbud. Vi

välkomnar att regeringen undersöker möjligheten att

använda elektronisk fotboja för de män som inte re-

spekterar ett meddelat besöksförbud. Vi vill i detta

sammanhang klargöra att vi tar klart avstånd från

införandet av ett s.k. back door-system, dvs. att elek-

tronisk övervakning används som en form för verk-

ställighet utanför anstalten i slutet av verkställighets-

tiden. Det finns ingen anledning att förkorta ett ådömt

fängelsestraff på detta sätt. Detta gäller alla fängelse-

straff och inte minst när det är fråga om våldsbrott

mot närstående kvinnor. Elektronisk fotboja bör an-

vändas som s.k. front door, dvs. som ett sista försök

att undvika fängelsestraff vid förstagångsbrott och där

straffet stannar på två månader.

Det är också viktigt att socionomer och övrig be-

rörd socialtjänstpersonal utbildas och fortbildas i

brottsofferfrågor. Vi anser att socionomutbildningen

skall kompletteras med ett ämne benämnt brottsoffer-

kunskap, där utbildningsmomentet om våld mot kvin-

nor i hemmet skall utgöra ett självklart och viktigt

inslag.

Förslagen i den framlagda propositionen tar sin

utgångspunkt i maktförhållandena mellan könen.

Enligt regeringen är det mest extrema exemplet på

obalans i maktförhållandet mellan män och kvinnor

det våld som män riktar mot kvinnor som de har eller

har haft en nära relation till. Jämställdheten mellan

könen har successivt ökat i vårt land. Samtidigt har

kvinnors anmälningar mot män som misshandlat dem

eller begått sexuella övergrepp mot dem ökat under

den senaste tioårsperioden. Utvecklingen mot ökad

jämställdhet motsäger regeringens antagande om

orsaken till kvinnornas ökade antal brottsanmälningar

mot män.

I propositionen redovisas inte vilka källor eller

vilken forskning man stöder sina antaganden på. An-

tagandena behöver inte vara fel, men vi anser att det

är angeläget att ytterligare forskning kommer till

stånd. Inom ramen för den av regeringen aviserade

forskningen bör enligt vår mening även uppmärk-

sammas frågor som vilka män det är som slår, vilken

inverkan alkohol och andra droger har på våldet och

vad det är som gör att kvinnor i så stor utsträckning

inte vill hålla fast vid sin anmälan mot mannen. När vi

har svaren på bl.a. dessa frågor kan vi på allvar börja

dra slutsatser om det relationsnära våldets bakomlig-

gande orsaker.

Fru talman! Prostitutionsutredningen överlämnade

sitt betänkande Könshandel våren 1995. Utredningen

föreslog ett förbud mot all könshandel, dvs. att både

köpare och säljare av sexuella tjänster skulle krimina-

liseras. Att vara prostituerad beskrivs ofta som

"världens äldsta yrke". Jag vet inte hur det förhåller

sig, men det tillhör definitivt inte de allra bästa yrkena

här i världen. Jag är övertygad om att ingen i denna

kammare tycker att det är bra med prostitution. Jag

tror inte att någon förälder skulle vara stolt om hans

eller hennes barn blev prostituerad, och jag tror inte

heller att någon förälder skulle önska att hans eller

hennes barn gick till prostituerade.

Enligt Prostitutionsutredningen finns det upp-

skattningsvis 2 500 kvinnor som säljer sexuella

tjänster i Sverige. Antalet kvinnor i gatuprostitutionen

beräknas till ca 650. De övriga finns alltså i den mer

osynliga inomhusprostitutionen. Prostitutionen i Sve-

rige anses ha liten omfattning jämfört med andra

europeiska länder.

Vidare kan man läsa att ungefär hälften av de

prostituerade kvinnorna missbrukar narkotika eller

alkohol. Andelen kvinnor med psykiska störningar har

ökat på senare år, liksom även andelen utländska

kvinnor. Antalet mycket unga kvinnor i gatuprostitu-

tionen är däremot enligt utredningen ganska lågt.

Utredningen bedömer att detta är resultatet av poli-

sens och socialtjänstens arbete med att förhindra unga

människor från att etablera sig som prostituerade.

Den forskning som finns om prostitution visar att

de prostituerade oftast är kvinnor som på olika sätt

fått en dålig start i livet, som tidigt berövats självre-

spekt och fått en negativ självbild. På senare tid har

sambandet mellan prostitution och sexuella övergrepp

i barndomen blivit alltmer uppenbart.

Detta var litet grand om orsakerna till prostitution.

Det täcker naturligtvis inte alla orsaker, men det ger

en liten bakgrund till prostitutionen.

Utskottsmajoritetens förslag, som jag utgår från att

kammaren skall ta ställning till i dag, innebär att en-

dast den ena parten vid köp av sexuella tjänster skall

kriminaliseras. Det finns naturligtvis argument för en

kriminalisering av de prostituerades kunder, dvs. ett

förbud mot köp av sexuella tjänster. Vi menar dock

att nackdelarna med en sådan kriminalisering övervä-

ger.

En annan aspekt är att det blir lagligt att bjuda ut

sexuella tjänster mot betalning, men att köpa den

utbjudna tjänsten blir straffbart. Förnuftsmässigt och

moraliskt är denna tingens ordning mycket svår att

förstå. Det blir så att säga tillåtet att inbjuda till brott,

att bjuda ut en sexuell tjänst, men att köpa den tjänst

som bjuds ut blir straffbart.

Vi moderater är i likhet med flertalet tunga remiss-

instanser negativa till att kriminalisera både utbud och

köp av sexuella tjänster. Bland de remissinstanser

som avstyrker kriminalisering av könshandeln kan

nämnas Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Dom-

stolsverket, Riksåklagaren, JK, Kriminalvårdsstyrel-

sen, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kriminolo-

giska institutionen vid Stockholms universitet, Sociala

institutionen vid Göteborgs universitet, Sveriges ad-

vokatsamfund, RFSU, RFSL, Sveriges kristna råd och

Brottsförebyggande rådet - en samling ganska tunga

remissinstanser.

Fru talman! Vi moderater ställer oss bakom det

som sägs i dessa remissyttranden. Jag tar dem som

mina egna funderingar.

Svea hovrätt skriver så här i sitt remissyttrande:

Det torde vara bättre att i stället för kriminalisering,

med åtföljande resursbehov hos polis, åklagare och

domstolar, avsätta medel till de sociala myndigheter

som tidigare har uppvisat relativt goda resultat i be-

kämpandet av prostitutionen.

Brottsförebyggande rådet skriver: Socialtjänstens

och polisens arbete för att förhindra nyrekrytering till

gatuprostitutionen, vilket synes vara relativt fram-

gångsrikt, skulle sannolikt försvåras genom att prosti-

tutionen i större utsträckning skulle komma att ske

fördold vid en kriminalisering. Rådet framhåller att

det i dag inte finns möjlighet att klara upp mer än 25-

30 % av de anmälda brotten. En kriminalisering

skulle innebära att utredningsresurser skulle få flytta

från någon eller några andra brottskategorier till

svårutredda prostitutionsbrott.

Socialstyrelsen anser att övervägande skäl talar

emot en kriminalisering av prostitutionen. Man skri-

ver: Argumentet att en kriminalisering skulle göra

könsköparna mer synliga och möjliga att nå för be-

handling, stöd och kontroll är rimligt i teorin, men

Socialstyrelsen ifrågasätter vilka resurser som finns

för behandling av könsköpare när det finns begränsa-

de resurser för kvinnor som utsatts för sexuella över-

grepp, barn som utsatts för incest och män som våld-

tagit.

Lagrådet har i sitt yttrande över regeringens för-

slag konstaterat att förslaget lades fram trots att en rad

tunga remissinstanser ställt sig negativa till en krimi-

nalisering, även om kriminaliseringen nu begränsas

till att endast omfatta den som köper tillfälliga sexuel-

la tjänster. Påföljden föreslås bli böter eller fängelse i

högst sex månader. Även försök till köp av sexuell

tjänst föreslås kriminaliseras. Lagrådet noterar att det

i brottsbalken inte finns något annat brott med samma

låga straffskala som är straffbart på försöksstadiet.

Även den socialdemokratiska partistyrelsens ytt-

rande över motioner till Socialdemokraternas parti-

kongress 1997 med krav på en kriminalisering av

torskarna, som man skriver, var emot en kriminalise-

ring av köp av sexuella tjänster. Man anförde som

skäl mot en kriminalisering att prostitutionen troligt-

vis skulle bli ännu mer osynlig än vad den är i dag

och därigenom svårare att kontrollera. Detta antogs

leda till en ökad risk för våld och övergrepp mot de

prostituerade. Vidare antogs att hallickarnas makt

skulle öka, samtidigt som bl.a. polisens möjligheter

att upptäcka och bekämpa köpen av sexuella tjänster

skulle bli utomordentligt små.

Vi moderater delar de här åsikterna, vilket natur-

ligtvis har bidragit till vårt beslut att inte vilja krimi-

nalisera köp av sexuella tjänster.

Jag kan inte heller låta bli att citera vad vår justi-

tieminister sade till TT den 18 december 1997: "Det

räcker förstås inte bara med ett förbud, och vi förstår

att det blir bekymmer med bevisning och annat."

Fru talman! Det beslut som kammarens majoritet

med all sannolikhet kommer att ställa sig bakom i dag

uppfattar vi moderater mer som symboliskt betingat

än motiverat av effektivitetshänsyn. Vår uppfattning

är att lagstiftningen inte kommer att bli effektiv med

hänsyn till bl.a. svårigheterna att kontrollera och bevi-

sa brott. Socialtjänstens och polisens arbete med att

förhindra nyrekrytering till gatuprostitutionen, vilket

enligt tillgängliga uppgifter tycks vara ganska fram-

gångsrikt, kommer att försvåras genom att gatuprosti-

tutionen kan antas komma att gå under jorden vid en

kriminalisering. Redan i dag finns verktyg - social-

tjänstlag, LVU och LVM - som möjliggör stöd och

hjälp till de prostituerade.

Slutligen vill jag peka på en av våra viktigaste in-

vändningar mot majoritetens förslag att kriminalisera

köp av sexuella tjänster. Omständigheten att det finns

en marknad för sexuella tjänster är mer ett socialpoli-

tiskt problem än ett kriminalpolitiskt. Den förstärk-

ning av inte minst de sociala myndigheternas insatser

som regeringens förslag i övrigt syftar till utgör enligt

vår mening det bästa sättet att så långt som möjligt

motverka förekomsten av prostitution i vårt samhälle.

Vi avvisar regeringens förslag att införa ett förbud

mot köp av sexuella tjänster.

Fru talman! Vi vänder oss mot att möta sociala

problem med kriminalpolitiska instrument. Vi står

givetvis bakom samtliga moderata reservationer, men

för vinnande av tid i kammaren yrkar jag bifall endast

till reservation 10.

I detta anförande instämde Gullan Lindblad, Eli-

sabeth Fleetwood, Gun Hellsvik, Maud Ekendahl,

Anders G Högmark och Åke Sundqvist (alla m).