Fru talman! Vi inom Kristdemokraterna tycker att
det här är en värdefull proposition och en värdefull
lagstiftning, vilket också flera talare här har sagt. Jag
skulle också vilja säga att jag tror att den är köns-
neutral på det sättet att de flesta män också ställer upp
på tankarna bakom propositionen.
Vi har en hel del reservationer. "Positiva reserva-
tioner", som det kallades tidigare, var ett bra uttryck.
Jag kommer inte att yrka bifall till dem alla, utan jag
inskränker mig till att redan nu yrka bifall till reserva-
tion 11 under mom. 16.
Sedan skall jag göra ett särskilt yrkande. När jag
gick igenom propositionen för att se hur bra den var
när det gäller § 4 a om fridsbrottet fick jag mer klar-
het i upplägget beträffande andra stycket. Man har en
fridskränkning som är heltäckande. Ur den bryter man
ett förhållande, nämligen när parterna har varit gifta
med varandra eller sammanlevt under äktenskapslik-
nande former. Då blir det grov kvinnofridskränkning.
Men det ger inte någon särskild påföljd och har ingen
juridisk innebörd. Man sätter bara en annan etikett på
samma brott.
Det är i sig utomordentligt egendomligt. Såvitt jag
vet på rak arm förekommer det inte i svensk rätt. Jag
tror att man skall vara väldigt försiktig med den typen
av innovationer inom straffrätten. Lagrådet har också
avstyrkt propositionen i den delen rätt av. Det är inte
heller så vanligt att man lägger fram ett lagförslag helt
i strid med Lagrådets uppfattning.
Dessutom finns det en teknisk ofullkomlighet när
man som rekvisit åberopar att vederbörande skall ha
bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållan-
den. Det är möjligen ett begrepp som man kan stå ut
med inom civilrätten, men att straffrättsligt föra in ett
sådant begrepp menar jag strider mot legalitetsprinci-
pen.
Jag försökte i går helt snabbt att klara ut var i la-
gen det står vad som menas med att sammanleva
under äktenskapsliknande förhållanden. Går man över
i civillagstiftningen ser man att det inte är definierat,
och man hänvisas vidare. Man får gå tillbaka till för-
arbetena. Där står det att lagen är tillämplig när en
ogift kvinna och en ogift man bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden. För att ett äkten-
skapsliknande samboförhållande skall föreligga krävs
att kvinnan och mannen sammanlever i en inte alltför
kortvarig förbindelse vari normalt ingår sexuellt sam-
liv, gemensamt hushåll och gemensam bostad samt
gemensam ekonomi eller i varje fall ett ekonomiskt
samarbete.
Den typen av lagstiftning tror jag inte är möjlig
med tanke på den Europarätt som vi håller på att få in.
Det måste stå i straffstadgandet vad det är som man
åsyftar. Det är det som är innebörden av legalitets-
principen. Det stycket är alltså grundlagsstridigt.
Därför yrkar jag att det skall utgå.
Jag läser här upp vad som har sagts formellt i den
delen. Det gäller mom. 3 beträffande kvinnofridsbrot-
tet. "- - - att riksdagen med avslag på motionerna
1997/98:Ju27 yrkandena 1-3, 1997/98:Ju725 yrkande
1 och 1997/98:Ju934 yrkande 10 antar regeringens
förslag till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 4
kap. 4 a § med den ändringen att andra stycket utgår."
Det var det jag ville säga om det som jag egentli-
gen skulle ha uttryckt mig väldigt positivt om.
Kristdemokraterna har som enda parti gått på Pro-
positionsutredningens förslag om att kriminalisera
bägge parter som är inblandade i prostitution. Jag är
den förste att medge att detta är ett utomordentligt
besvärligt område - egentligen ur alla synvinklar.
Som jurist är det naturligtvis väldigt lätt att hamna i
den positionen att man säger att det inte går att lagstif-
ta om detta. Det är tekniskt sett näst intill omöjligt att
hantera detta, och det är inte bra att stifta lagar som
man nästan på förväg vet inte kan komma till till-
lämpning.
Mot detta står emellertid att prostitution som före-
teelse är oacceptabel. Det är ytterst fråga om att krän-
ka människovärdet. I ett civilt utvecklat samhälle kan
vi inte passivt sitta och åse den här företeelsen - en
företeelse som också rent av växer, utvecklas och
förvärras. Lagstiftningen har normativ kraft. Undan-
tagsvis kan det vara ett avgörande skäl, och i det här
fallet har vi kristdemokrater kommit fram till att det
väger över. Prostitution skall alltså kriminaliseras.
Prostitutionsutredningen, som har satt sig in i den här
frågan ganska ordentligt, har också kommit fram till
att man skall kriminalisera bägge parter.
En utgångspunkt måste vara att vuxna myndiga
människor som har full rättskapacitet också ansvarar
för vad de gör - vare sig de är kvinnor eller män. Det
är oerhört centralt. Vi har haft olika bakgrund här i
livet, och det kan vara bekymmersamt på det ena eller
andra sättet. Men med ett modernt kriminologiskt
synsätt är utgångspunkten att varje människa kan
ansvara för sina handlingar. Eftersom prostitutionen
som företeelse, dvs. att man kommersialiserar sexuali-
teten, är oacceptabel och eftersom det är två parter
inblandade skall bägge kriminaliseras.
Det finns också ett praktiskt, handfast argument
för detta som Prostitutionsutredningen åberopar,
nämligen att man måste få tekniska medel för att
ingripa när det gäller nyrekryteringen inom den här
verksamheten. Man måste också ha medel för att
polisiärt kunna gripa in i den prostitution som impor-
teras från utlandet. Det är inte bara så att man löser
detta genom att minska efterfrågan hos männen, utan
man måste nog också tyvärr ingripa mot kvinnorna -
men då på ett sådant sätt att det sociala vårdbehovet
får ett stort utrymme. Det handlar om att komma in
tvångsmässigt, men sedan måste vederbörande ges
möjligheter att bli omhändertagen på ett adekvat och
rimligt sätt. Därför har vi kristdemokrater landat i
uppfattningen att man skall kriminalisera bägge par-
ter.
Jag tänker avstår från att utveckla kristdemokra-
ternas tankar när det gäller betänkandet i övrigt -
möjligen med ett undantag. Någonstans står det skri-
vet om sambandet mellan våldspornografi och våld
mot kvinnor. Intuitivt känns det som att det inte kan
vara möjligt att man i ett utvecklat land tillåter sig att
ha den typen av aktiviteter som projiceras genom
våldspornografin. I vad mån vi vetenskapligt måste
belägga sambanden här kan man fundera över. Men
det måste väl ändå vara värdefullt att se över de här
frågorna mer konkret, och ganska snabbt.
I och för sig tycker jag att man bara rätt av skulle
kunna säga: Det här skall bara inte få förekomma.
Men behövs det mer utredning, så gärna det. Men då
skall det ske snabbt och mycket målinriktat så att vi
får ett material att ta ställning till. Vi måste rensa upp
på den här kanten ganska snabbt. Ytterst gäller det
helt enkelt att våga stå för vissa värden. Svårare än så
är det inte. Man behöver nog inte vara särskilt utveck-
lad för att begripa vad man inte kan stå ut med och
vad man kan stå ut med. Tack, fru talman!