Fru talman! Även om det tog lång tid att omsätta
Kvinnovåldskommissionens slutbetänkande i en pro-
position är jag oerhört positiv till inriktningen i rege-
ringens förslag när det gäller att komma till rätta med
mäns våld mot kvinnor, som resulterat i detta betän-
kande och som överensstämmer med Miljöpartiets
syn på problemet. Det är också en framgång att det
blir lagskärpningar samt att två nya lagar införs. Det
gäller då grov kvinnofridskränkning respektive grov
fridskränkning. Detta innebär att upprepade straffbara
handlingar riktade mot närstående bedöms i sin hel-
het.
Det nya brottet gör det möjligt för domstolarna att
höja straffet för det systematiska våld som kvinnor
kan vara utsatta för av män som de lever med i nära
relationer. Våldet blir mera synligt och kan därmed
bekämpas på ett bättre sätt än tidigare.
Vidare gäller det införandet av kriminalisering av
köp av sexuella tjänster, en fråga som Miljöpartiet
tidigare har drivit. Detta sammanfaller alltså med vår
inställning.
Betänkandet omfattar också ett stort antal motio-
ner från allmänna motionstiden. Där behandlas frågor
om kvinnors utsatthet. I många fall tas samma pro-
blemställningar upp som de som finns i betänkandet,
dock med nyansskillnader. Jag tycker att det är svårt
med avslag beträffande flera av dessa reservationer. I
de flesta fall föreligger alltså ingen motsättning. I
stället anser jag att betänkandet täcker många av de i
reservationstexten upptagna problemen men man kan
ju alltid förbättra och gå längre.
Att vi i dag kan behandla ett betänkande där man
så grundläggande tar tag i problem som gäller våld
mot och kränkningar av kvinnor anser jag, fru talman,
beror på den stora kvinnorepresentationen i regering
och riksdag. Det visar hur viktig denna kvinnorepre-
sentation är för att driva igenom krav som kvinnoor-
ganisationer sedan länge haft och drivit samt att vi
gemensamt kan samarbeta utifrån ett kvinnoperspek-
tiv på olika plan i samhället mot ett mål som förenar
och visa att mäns brott mot kvinnor inte är brott som
är neutrala från könssynpunkt, utan att de ytterst ut-
trycker kvinnoförakt. Våld mot kvinnor speglar den
obalans som råder i maktförhållandet mellan könen.
Den kommitté som utarbetade utredningsförslaget
Kvinnofrid skall också ha en eloge eftersom det är
dess arbete som ligger till grund här och man såg
problemet i ett kvinnoperspektiv.
Faktum är att en kvinna löper större risk att bli ut-
satt för brott i sitt eget hem än ute på stan. För en man
är det precis tvärtom men mannen kan ju alltid åter-
vända till ett tryggt hem. Kvinnan däremot har inte
den tryggheten någonstans.
Det mest kontroversiella lagförslaget, det förslag
som bidragit till mesta tyckandet, är förslaget om att
kriminalisera den som köper sex. Jag har även via
Internet för första gången när det gäller ett lagförslag i
Sverige fått påpekanden från andra länder. Det gäller
både sådana som är positiva och lobbygrupper som
vill hindra att vi i dag fattar detta beslut.
Vi i Miljöpartiet anser att kriminalisering av
könsköpare är ett sätt för samhället att signalera att
prostitution inte är något som vi accepterar; därmed
inte sagt att vi tror att det enbart går att lagstifta bort
prostitution. Vi har genom Prostitutionsutredningen
erhållit goda kunskaper om hur prostitutionen ser ut i
Sverige i dag. Vi vet att könshandeln efter en nedgång
under 80-talet och i början av 90-talet återigen ökar.
Vi vet också att andelen kvinnor bland prostituerade
som lider av psykiska störningar ökat under senare år,
liksom andelen utländska kvinnor. En stor del av de
gatuprostituerade är drogmissbrukare.
Det viktiga är också att slå fast att det inte handlar
om kvinnors sexualitet och att samhällets budskap
skall vara: Ditt kön skall ej vara till salu, och ditt kön
skall ej gå att köpa. Det är den viktiga markeringen. I
meddelanden på Internet får jag se att många organi-
sationer tvärtom menar att det rör kvinnlig sexualitet
och att kvinnan skall kunna leva ut denna genom
prostitution, vilket jag anser vara helt fel.
Det är ovanligt att män öppet talar om att de går
till prostituerade. Däremot talar män oftare än kvinnor
om könshandel och pornografi som något acceptabelt
- underförstått att det inte handlar om deras egna
döttrar eller systrar eller den egna sambon/hustrun.
Lagstiftning är ett sätt för samhället att reagera.
Forskning, information och uppsökande verksamhet
måste fortsätta och gärna intensifieras i samband med
denna nya lag. Om det finns en lag som stöd är det
viktigt att det sociala arbetet också fungerar. Det
räcker inte bara med repressiva insatser. Det skall
finnas erbjudande om hjälp och behandlingsmöjlighe-
ter, inte enbart för de prostituerade utan även för
männens behov, och finnas pengar avsatta för uppföl-
jande verksamheter.
Det bör i varje storstad finnas en verksamhet som
även arbetar med köparna av sexuella tjänster. Det
finns en förebild från Göteborg, en projektgrupp som
kallas KAST. Det betyder Köpare av sexuella tjäns-
ter. Man har lyckats nå den här målgruppen med goda
resultat. För att genomföra ytterligare verksamhet
med sådan inriktning behövs det centrala pengar. För
att polisens arbete skall lyckas är det också nödvän-
digt med samverkan med de sociala myndigheterna.
Det går inte nog att understryka att det är genom
samverkan som man kommer till rätta med problem.
Så går jag över till argumenten mot en kriminali-
sering. Man säger att verksamheten går under jorden,
att det då är omöjligt att nå den och att kvinnorna som
sysslar med denna verksamhet blir än mer drabbade
och utsatta.
Men vi har fått veta att tre fjärdedelar av prostitu-
tionen redan sker inomhus och i mer osynlig verk-
samhet. Det är massageinstitut, callgirl-verksamhet
och eskortservice. En stor del sker således inte på
gatan utan är redan i dag osynlig. Det är för att för-
hindra efterfrågan som jag stöder lagen, att dessa män
också känner att det är olagligt och inte gör det på
samma sätt som tidigare. Det är det som är marke-
ringen som kan hjälpa.
Några säger att det är en mänsklig rättighet att
själv bestämma över sin kropp. Är det en mänsklig
rättighet att knarka ned sig, att fara illa, att bli utnytt-
jad? Nej, vi måste också ha lagar som skydd för dem
som är väldigt utsatta.
Ett annat argument är kvinnans rättighet att själv
bestämma över sin sexualitet. Många har kallat oss
moralister som vill hindra människor att leva ut denna
sexualitet. Men det handlar inte, som jag sade tidiga-
re, om kvinnors sexualitet. De prostituerade som
intervjuats har enstämmigt dementerat att de skulle ha
något utbyte av detta slag. Det handlar om männens
rätt att utan hänsyn och krav eller känslomässiga
bindningar utnyttja en annan människa.
Det är också viktigt att ta vissa kritiska synpunkter
på allvar, så att vi får följa upp vad som händer med
de prostituerade. Jag vill inte att de skall utsättas på
ett grymmare sätt än i dag.
Till betänkandet finns ett stort antal reservationer,
och jag skall inte kommentera alla utan väljer ut några
som jag vill trycka extra på.
Regeringen tillkännager att en total översyn av
sexualbrott gällande lagtekniska och sakliga lösningar
skall göras samt en undersökning av domstolarnas
straffmätning och bedömning av straffvärdet vid sex-
ualbrott. Detta är oerhört nödvändigt, och vi stöder
det.
Förra våren var det en rad uppmärksammade hän-
delser just där kvinnor blivit utnyttjade eller våldförda
och där domstolarna dömde, som jag tyckte, på ett
underligt sätt.
Vi vill särskilt lyfta upp begreppet vanmakt. I dag
står det i lagen att vanmakt är när en kvinna är med-
vetslös. Men det finns omständigheter där en kvinna
är berusad eller drogad och ändå är vid sans, men då
träder inte detta vanmaktsbegrepp i kraft. Därför kan
det inte bli fråga om sexuellt utnyttjande.
Skall en kvinnas nej räcka, eller måste hon göra så
mycket motstånd att hon blir fysiskt misshandlad för
att det skall dömas som våldtäkt?
Det är dessa begrepp som måste utredas. Vi begär
att det skall ske skyndsamt, under första halvåret
1999. Det är vår anmärkning. Det har varit för många
fall som blivit konstigt dömda.
Socialtjänstlagen skall kompletteras med en ny
bestämmelse om att socialnämnden bör verka för att
kvinnor som är eller har varit utsatta för våld skall få
stöd och hjälp att förändra sin situation. Vi tycker att
ordet "bör" inte är tillräckligt förpliktande utan tycker
att det skall stå "skall" i denna lag. Likaså vill vi när
det gäller barn som vistas i dessa misshandelsmiljöer
att det skall stå "skall". Det mer förpliktande, så att
det trycks på hur viktigt detta är.
När det gäller vårdgaranti vill vi att en sådan skall
införas Dessa kvinnor som blir misshandlade skall
inte behöva ha besvär för att få pengar till den be-
handling och terapeutiska vård som behövs. Vi tycker
att det skall vara en självklarhet.
När det gäller besöksförbud för misshandlande
män finns det fem separata reservationer. Alla har det
gemensamt att man vill hindra överträdelser. Samtliga
är positiva till regeringens förslag om att utreda elbo-
jan. Men man vill dessutom pröva andra metoder,
som t.ex. kommunarrest, indragning av körkort, bo-
sättningsförbud etc. Miljöpartiet tycker också att
regeringen bör återkomma med ytterligare förslag.
Det är en självklarhet att det är männen som skall ha
restriktionerna. Kvinnorna skall inte behöva gömma
sig och leva under ständig oro.
Vi stöder också det förslag som regeringen kom-
mer med om att 6,5 miljoner skall gå till fortbildning
av personal inom polisen, åklagare, domstolar, soci-
altjänst och sjukvård. Men vi tycker att det också
skall ske en utvärdering och dokumentering. Tyvärr
visar erfarenheten att när så här mycket pengar skall
gå till en speciell verksamhet slösas en hel del bort.
Vi tycker att dessa pengar skall användas på bästa
sätt.
Slutligen finns det en synnerligen viktig reserva-
tion där man vill initiera forskning om och kartlägg-
ning av sambandet mellan våldspornografi och våld
mot kvinnor. Det saknas belysning av det sambandet,
även av hur vanlig pornografi påverkar det sexuella
mönstret. Dessa frågor har inte blivit utredda, och vi
vill att det skall göras ett tillkännagivande.
Jag yrkar bifall till reservationerna 4, 26, 30 och
61.
Jag har några minuter över till att kommentera
några inlägg från ledamöter i andra partier som har
varit uppe i talarstolen.
Görel Thurdin från Centern talade om köns-
stympning, och jag tycker att varje ord som hon sade
var rätt. Skälet till att jag inte står bakom reservatio-
nen är att Barnkommittén i sitt betänkande har sagt
det som Görel Thurdin säger och att det är under
arbete i Regeringskansliet. Jag vill avvakta det. Men
det finns ingen motsättning.
Moderaterna säger att sociala problem inte löses
med repressiva åtgärder, att det är skillnad på social-
politik och kriminalpolitik. Men ibland går de ihop,
och det gäller också vår syn på narkotikan. Det är
samma medel vi har där. Vi vill inte att människor
skall knarka ned sig och fara illa, och därför har vi
kriminaliserat även innehav för eget bruk. Jag tycker
att det är helt rätt. Det finns en parallell här. Det är
också ett socialpolitiskt problem.
När det gäller utländska kvinnor som blir
"importerade" hit i ett syfte, och även de utländska
kvinnor som kommer hit av andra skäl, finns det en
anknytningsutredning som skall titta på detta. Jag vill
också avvakta denna utredning.
Sedan går jag till Folkpartiets tvekan när det gäller
hur det nya lagförslaget om kvinnofridskränkning
skall slå. Det är väldigt viktigt att vi följer upp det, så
att straffvärdet ändå blir skäligt. Det är upp till dom-
stolarna hur de dömer. Men visst har vi ett stort och
viktigt arbete i att följa upp hur förslagen i hela detta
betänkande verkligen tar sig ut i praktiken.
I detta anförande instämde Barbro Johansson och
Ragnhild Pohanka (båda mp).