Fru talman! Vi i Vänsterpartiet anser att det här en
glädjens dag. Att vi nu har fått en proposition och ett
betänkande som lyfter fram situationen för de miss-
handlade kvinnorna i Sverige är ett tecken på att det
har betydelse att fler kvinnor kommer in i politiken.
Det har en betydelse att Sverige är det mest jämställda
parlamentet i världen.
Fru talman! Det finns oerhört många reservationer
till det här betänkandet. Men jag vill ändå lyfta fram
en sak. Till skillnad från i de flesta betänkanden, där
reservationerna handlar om att man går emot förslag
som läggs fram, är de allra flesta av reservationerna i
det här betänkandet s.k. positiva reservationer. Man
vill gå litet snabbare fram. Man vill gå litet längre.
Men man ställer sig bakom de förslag som finns i
betänkandet.
Jag tycker att det är viktigt att påpeka den oerhör-
da samsyn som ändå finns i fråga om det här betän-
kandet om kvinnofrid. Det är viktigt att det här kom-
mer ut och att vi poängterar att det här är en kamp
som vi för gemensamt, en kamp som de flesta kvinnor
i alla politiska partier driver med kraft och kommer
att fortsätta driva.
Men, fru talman, det är också på ett sätt en skam-
mens dag. Det är en skammens dag eftersom vi i Sve-
rige, som räknas som ett av världens jämställda län-
der, skall behöva lägga fram en sådan här proposition
1998, en proposition som handlar om hur vi skall
kunna möta de grova misshandlarna, symtomen på det
manliga förtrycket, och om hur vi skall kunna förmå
rättsväsendet att faktiskt bemöta dessa kvinnor på ett
riktigt sätt.
Den handlar om hur vi skall kunna få en lagstift-
ning som innebär att vi i fråga om kvinnor som gång
på gång misshandlas av sina män skall kunna få de
relevanta straff som dessa brott borde innebära. Det är
skamligt att vi skall behöva lägga fram ett förslag om
handlar om kvinnofridsbrott, som handlar om alla de
tusentals kvinnor i Sverige som blir misshandlade och
om hur vi skall kunna bemöta, hjälpa och skydda
dessa kvinnor.
Vi i Vänsterpartiet säger att vi lever i ett patriarkat
där kvinnorna konsekvent är underordnade männen.
Det sexualiserde våldet är det yttersta tecknet på detta
förtryck. Därför ser vi väldigt positivt på att regering-
en i sin proposition också gör den här mer djupgående
analysen av maktstrukturerna i samhället och att man
lyfter fram att det sexualiserade våldet är en konsek-
vens av maktfördelningen i samhället.
Fru talman! Att synliggöra det här maktperspekti-
vet är en av de allra viktigaste uppgifterna i kampen
mot det sexualiserade våldet. Kampen får inte stanna
vid hur vi skall bemöta symtomen.
Tidigare har vi hört från talarstolen att även de
män som slår har varit utsatta för övergrepp, att det
oftast finns en tragisk historia bakom. Men det är en
maktstruktur som ligger bakom. Att försöka förstå
både strukturerna och mekanismerna bakom det sex-
ualiserade våldet behöver inte utesluta alla individuel-
la lösningar. Att män slår kvinnor som de sammanle-
ver med, eller har sammanlevt med, förklaras ofta
med alkoholism, arbetslöshet, att de själva varit utsat-
ta för sexuella övergrepp, problem med relationer,
mäns sämre förmåga att uttrycka känslor, frustration
osv.
Men det är inte sanningen. Kvinnomisshandel fö-
rekommer ju i alla samhällsklasser. Det förekommer i
familjer med skilda villkor. Det gemensamma för de
allra flesta män som misshandlar är att de inte slår
andra närstående. De slår inte grannarna. De slår inte
arbetskamraterna. De slår inte sina vänner. Men de
slår sina kvinnor. Det är uttrycket för den maktstruk-
tur som finns. Därför är det inte de individuella lös-
ningarna som kommer att lösa de här problemen, utan
det är kampen för ett samhälle där det inte finns något
könsförtryck.
Fru talman! Flera av talarna här uppe i talarstolen
har berört frågan om kriminaliseringen av könsköpar-
na. Argumentationen mot att kriminalisera, och även
argumenten från en hel del av remissinstanserna, som
bl.a. Moderaternas talesman tog upp, är exempelvis
att Socialstyrelsen har sagt att det finns begränsande
resurser för att hjälpa kvinnor som utsätts för miss-
handel, incest osv. Därför skall vi inte lägga pengar i
rättsväsendet på att jaga dem som utnyttjar dessa
kvinnor.
Det har också tagits upp att det här är ett socialt
problem, att de här kvinnorna oftast är missbrukare
och att de varit utsatta för sexuella övergrepp, t.ex.
incest, i barndomen. Det finns den här tragiska histo-
rien bakom. Det finns det forskning och undersök-
ningar som visar. Men det är just därför som vi har
valt lösningen att inte kriminalisera de prostituerade.
Vi kriminaliserar just de könsköpare som fortsätter att
utnyttja och förtrycka dessa kvinnor.
Det är en oerhört viktig markering att vi i den här
kammaren i dag kommer att besluta att kriminalisera
könsköparna, att kriminalisera att män skall ha rätt att
köpa kvinnors kroppar, kvinnor som dessutom har
varit utsatta för förtryck tidigare. Vi i Vänsterpartiet
ser därför med glädje på, och står bakom, det förslag
som regeringen har lagt fram om att kriminalisera
könsköparna.
Fru talman! Däremot anser vi i Vänsterpartiet att
det finns en tydlig brist i hela kvinnofridspropositio-
nen. Det är att man i stort sett på alla områden pratar
om kvinnor, vuxna kvinnor. Men för att kunna bemö-
ta, förhindra och förändra är det oerhört viktigt att alla
insatser också riktar in sig på unga kvinnor, unga
flickor. Det är där vi kan börja bygga upp en föränd-
ring i strukturen. Därför anser vi i Vänsterpartiet att
utsatta flickors situation bör tas med på alla områden.
Därför yrkar jag bifall till reservation 27 som handlar
om just detta.
Fru talman! En mycket viktig fråga, som också be-
rörs i betänkandet men där det inte fattas något beslut
i dag, handlar om uppehållstillstånd för de kvinnor
som i dag blir utsatta för misshandel och förtryck av
män. Män importerar kvinnor från utlandet, utnyttjar
dem sexuellt, misshandlar dem och kastar sedan ut
dem innan tvåårsregeln trätt i kraft. Män i Sverige i
dag kan faktiskt importera kvinnor med en garanti för
att kunna utnyttja dem, bara det görs innan tiden en-
ligt tvåårsregeln gått ut. Den kvinna som i dag anmä-
ler och går ifrån en man före tvåårsgränsen blir näm-
ligen utvisad till sitt hemland igen.
Därför anser vi i Vänsterpartiet - även om det
finns en utredning och man kommer att ta upp frågan
- att vi inte kan vänta längre. Redan i dag bör en
tillfällig förordning tas för att de kvinnor som i dag är
gömda och som alltså befinner sig i den situationen
tryggt skall kunna ge sig till känna och tryggt skall
kunna polisanmäla det förtryck som de är utsatta för,
utan att behöva känna rädsla för att kastas ut. Därför
yrkar jag bifall till reservation 22.
En annan mycket viktig fråga - de flesta frågorna i
detta sammanhang är oerhört viktiga - handlar också
om handel med kvinnor, dvs. att män gång på gång tar
in kvinnor. Vi har inte kunnat hitta ett sätt att möta
detta. Precis som det är viktigt att ge de här kvinnorna
ett skydd när de väl har kommit hit och för att undvi-
ka att de hamnar i ett utsatt läge är det viktigt att hitta
ett medel för att förhindra den här handeln och impor-
ten av kvinnor som bara är ett uttryck för kvinnoför-
nedring.
Fru talman! Den viktiga frågan om kvinnomiss-
handel, som gång på gång måste lyftas, bör man möta
med information. Frågan får inte tystna. Därför har vi
i Vänsterpartiet lagt fram ett förslag om att ha regel-
bundet återkommande informationskampanjer där
olika områden och olika aspekter av frågan tas upp,
precis som sker i en hel del andra länder där detta fått
effekten att frågan ständigt lyfts och att man ständigt
har informationskampanjer.
Regeringen anser att det inte behövs; det finns till-
räckligt med information och det kommer kampanjer
då och då. Men den här frågan har funnits med väldigt
länge i historien. Förtrycket har varat genom hela
historien och riskerar att finnas även i framtiden om vi
inte hela tiden lyfter frågan och håller informationen
levande och om vi inte hela tiden från samhällets sida
ser till att det är offren som skall känna att de har
rätten på sin sida. Den här frågan är så viktig att man
aldrig får tiga. Därför yrkar jag bifall till reserva-
tion 54.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet skulle kunna tänka
oss att ställa oss bakom i stort sett de flesta reserva-
tionerna i detta betänkande. Givetvis står vi bakom
alla reservationer som vi har undertecknat. Men även
de flesta av de reservationer som vi inte har under-
tecknat är viktiga och är framtida steg. Vi har dock
valt att i dagsläget, med betänkandet i ryggen, stanna
vid att lyfta fram de frågor där vi tycker att det är
viktigt att gå något längre. Jag är helt övertygad om
att vi gemensamt kommer att lyfta de här frågorna
igen och om att vi steg för steg kommer att genomföra
vad som står i stort sett i flertalet reservationer.
Fru talman! Målsättningen för oss alla bör vara ett
samhälle fritt från könsförtryck!