Fru talman! I dag skall vi diskutera och besluta om
kvinnofrid, dvs. hur man skall göra för att minska -
kanske t.o.m. få bort - våldet mot kvinnor, inte bara
fysiskt våld utan även psykiskt våld och sexuellt våld.
Det är viktigt att komma ihåg att dagens förövare
alldeles för ofta är gårdagens offer. Våldtäktsmännen
och misshandlarna är ofta incestoffer eller har tidigare
varit utsatta för fysisk eller psykisk misshandel. Det
kan aldrig nog understrykas hur vikigt det är att
komma ihåg att de som är barn i dag är framtidens
vuxna. Vi måste verkligen se till att ge barnen en god
uppväxt. Det är också viktigt att komma ihåg att när
vi föds är vårt känsloliv fullt utvecklat.
Utredningen om kvinnovåld tillsattes av dåvaran-
de social- och jämställdhetsminister folkpartisten
Bengt Westerberg. Det var 1993. Utredningen var
klar i juni 1995, men tyvärr har frågan dragits i lång-
bänk. Men nu ligger propositionen här på riksdagens
bord för avgörande.
Vi i Folkpartiet liberalerna tycker att detta i många
stycken är en väldigt bra proposition. Det gäller bl.a.
lagstiftningen om att ersätta begreppet kvinnlig om-
skärelse med könsstympning samt den straffutvidg-
ning och straffskärpning som man föreslår när det
gäller våld mot kvinnor. Vi tycker även att förslagen
om skärpning på olika sätt i fråga om sociala myndig-
heter är bra. Men det finns ett antal områden där vi
tycker att man borde ha gått mycket längre. Jag skall
här peka på några av dessa.
Som jag sade välkomnar vi regeringens förslag till
nytt kvinnofridsbrott, men vi tycker inte att det är bra
att regeringen i den aktuella paragrafens första stycke
föreslår ett neutralt brott som kallas grov fridskränk-
ning. Själva kvinnofridsbrottet - dvs. grov kvinno-
fridskränkning - tas upp som ett specialfall i andra
stycket. Enligt Folkpartiets mening bör brottsbalken
bättre spegla den verklighet som finns. Vi anser att
brottet grov kvinnofridskränkning skall inleda para-
grafen.
När det gäller straffet sade Kvinnovåldskommis-
sionen att det skall vara fängelse i minst ett år. Tyvärr
har regeringen föreslagit att det lägsta straffvärdet
skall vara minst sex månader. Men vi i Folkpartiet
liberalerna anser att man måste fastställa ett straffmi-
nimum på minst ett års fängelse. Annars finns det risk
för att det inte utdöms fängelse, eftersom det har
utvecklats en praxis att det utdöms fängelse enbart vid
återfall och artsbrott när straffminimum är under ett
års fängelse.
Man måste kriminalisera all psykisk misshandel.
Kvinnovåldskommissionen föreslog att sådan psykisk
misshandel som inte är straffbelagd i dag skulle utgö-
ra ett kvinnofridsbrott, s.k. lindrig psykisk misshan-
del. Detta är inte så lätt att klara av rent lagtekniskt.
Därför anser vi i Folkpartiet att det behövs en ny
utredning som tittar närmare på detta.
Vi har också i en reservation markerat att det
måste finnas en skyldighet att ingripa vid brott mot liv
och hälsa. Det är bra att regeringen nu föreslår att
underlåtenhet att avslöja grova sexualbrott nu skall bli
jämställt med underlåtenhet att avslöja t.ex. rån.
Men vi menar också att vi måste se till att det
verkligen blir en lagstiftning om skyldigheten att
ingripa vid och hindra brott mot liv och hälsa. Vi är
mycket besvikna över att inget sådant förslag har
kommit i propositionen, och därför har vi också en
reservation i denna fråga.
Vi tycker att det är bra att regeringen utvidgar
våldtäktsbrottet så att det också omfattar gärningar
som är jämförbara med påtvingat samlag. Men enligt
vår mening är det mycket som talar för att frånvaron
av samtycke är det som skall vara avgörande vid
bedömning av våldtäkt snarare än graden av våld. Vi
pekar också på något som jag tror att vi alla är över-
ens om, att det är högst upprörande att ett sexuellt
övergrepp mot ett barn inte bedöms som våldtäkt om
barnet är så litet att något våld, enligt våldtäktspara-
grafens mening, inte krävs för att mannen skall ge-
nomföra övergreppet.
Vi har i Folkpartiet i alla år hävdat att man i olika
sammanhang, och definitivt när man blir våldtäktsof-
fer, behöver hjälp med psykoterapi. Tyvärr avvisar
regeringen Kvinnovåldskommissionens förslag att de
som blivit utsatta för sexuella övergrepp och miss-
handel skall få rätt till psykoterapi inom ramen för
vårdgarantin. Jag måste säga att jag inte förstår varför
man inte ser till att detta nu sker. Det är ju grundläg-
gande att för den som blir utsatt för en så traumatisk
upplevelse räcker det inte bara med hjälp somatiskt,
som det heter, utan man måste också få en möjlighet
att bearbeta upplevelserna med legitimerade psykote-
rapeuter.
För att markera hur viktigt det är tycker vi i Folk-
partiet att det inte räcker med att åklagaren skall vara
förundersökningsledare när det gäller misshandel eller
liknande av nära anhörig eller bekant. Vi menar att
huvudregeln skall vara att en åklagare alltid skall vara
förundersökningsledare så fort någon kvinna har blivit
utsatt för misshandel eller våld.
Vi i Folkpartiet understryker, precis som alla and-
ra partier, att det är oerhört viktigt att ha olika be-
handlingsmetoder för de män som har dömts för
våldsbrott mot kvinnor - alltså inte bara en kartlägg-
ning utan också åtgärder. För att det skall bli en god-
tagbar kvalitet på behandlingen måste det också göras
en utvärdering. Vi menar att detta skall inte kriminal-
vården och Socialstyrelsen själva sköta, utan det skall
vara en oberoende forskare som gör utvärderingen.
I propositionen har man också föreslagit betydligt
bättre skydd för förföljda kvinnor. Vi i Folkpartiet
tycker att man inte tillräckligt har markerat mot dem
som är orsak till det elände som många kvinnor blir
utsatta för, dvs. de män som misshandlar och våldför
sig på olika sätt. Då säger vi: Nu får det vara nog. Nu
skall de verkligen bli markerade på olika sätt. Man
skall se till att de inte kommer åt de här kvinnorna. Vi
föreslår t.ex. att man skall kunna använda elektronisk
boja. Om detta står det också i propositionen, men
man vill ha en utredning. Då säger vi: Det behövs inte
fler utredningar. Vi skall ta till oss erfarenheterna från
vissa stater i USA, där de män som förföljer kvinnor
redan har elektronisk boja. Varför inte se till att de
inte får ha körkort? På det sättet blir det litet svårare
att komma åt kvinnan.
För ett antal år sedan genomfördes förslaget om
besöksförbud. Det var ett väldigt bra förslag. Vi me-
nar att besöksförbudet skulle kunna utvidgas till att
inte bara gälla ett antal meter runt omkring kvinnan
och även barnen, som det ofta också gäller. Varför
inte titta på om man kan ha besöksförbud i hela det
område där kvinnan befinner sig? Detta låter sig sä-
gas, men det är inte så lätt att genomföra. Därför
menar vi att detta är någonting som man måste titta
närmare på.
Även om de utsatta kvinnorna i dag mycket oftare
än tidigare har möjligheter att få skyddspaket, dvs.
förprogrammerad telefon och annat, kan det hända att
det kan ta litet tid innan de får den hjälp som de ropar
på. Därför är vi inte främmande för att dessa kvinnor
skall kunna få vapenlicens så att de kan använda tår-
gassprej.
Någonting som också är oerhört viktigt är att man
verkligen stärker brottsoffrens ställning. Detta har vi
på olika sätt markerat i reservationen, för vi har tyvärr
inte fått igenom våra förslag. Låt mig bara nämna att
vi redan i budgetpropositionen i höstas avsatte 6 mil-
joner till brottsofferjourerna för att de skulle kunna
deltidsanställda brottsofferassistenter, som det heter.
Folkpartiet har efter lång diskussion och moget
övervägande sagt nej till kriminalisering av sexuella
tjänster, men vi säger ja till effektiva åtgärder. Det
gäller att komma ihåg att prostitutionen är ett socialt
problem. Många av de prostituerade har som barn
blivit utsatta för sexuella övergrepp. Ungefär hälften
av de prostituerade kvinnorna missbrukar narkotika.
Alldeles för många av dem lider av psykiska problem
eller har psykiska störningar.
Ett praktiskt problem är att prostitutionen i dag
inte så ofta är öppen utan oftast dold. Det kan vara
eskortverksamhet, call girl-service och sexklubb-
sverksamhet. Efter moget övervägande har vi kommit
fram till att nackdelarna överväger i detta med krimi-
nalisering. Därför säger vi nej till kriminalisering av
prostitution, men vi vill på alla sätt stödja den sociala
verksamheten på olika områden för att se till att de
unga kvinnorna inte hamnar i denna tragiska fälla.
Regeringen har föreslagit aktiva åtgärder mot sex-
uella trakasserier, men tyvärr har man stannat vid att
det bara skall gälla dem som är anställda. Man har då
glömt bort att det också finns en del andra som blir
utsatta för sexuella trakasserier. Bland dem är många
studenter och även totalförsvarspliktiga, och dem
måste vi också skydda. Därför har vi i Folkpartiet
liberalerna, eftersom vi inte fick igenom vårt förslag,
en reservation även på detta område.
Det är oerhört viktigt att vi arbetar internationellt.
Inför dagens avgörande drar jag mig till minnes en
artikel för några år sedan - jag kommer inte ihåg om
det var i Indien eller i Pakistan - om någon som gav
lån till kvinnor. Kvinnan köpte en symaskin. Hon
skaffade en enkel bostad, och barnen fick det väldigt
bra. Men det som jag särskilt fäste mig vid var att
mannen, när han kom till långivaren, sade: Ja, det är
jättebra att vi får de här pengarna till hjälp till själv-
hjälp. Men det värsta är att nu när min hustru fått de
här pengarna har hon fått en status, så nu kan jag inte
slå henne längre.
Hjälp till självhjälp har nästan alltid visat sig vara
väldigt väl använda pengar att satsa på kvinnan, för
hon använder dem till familjen på ett helt annat sätt än
vad mannen gör. På köpet får kvinnan en status som
hon annars hade haft svårt att få, för på det här sättet
blir det praktiskt konkret.
När vi diskuterar vårt biståndsmål är det viktigt
med både jämställdhet och annat som stärker kvinnan
ställning. Vi måste också se till att kvinnors hälsa blir
bättre. Det får inte vara så i fortsättningen att så
många kvinnor dör i barnsäng och vid aborter. Det får
inte heller vara så att många kvinnor också fortsätt-
ningsvis skall utsättas för könsstympning. Det finns
130 miljoner kvinnor och flickor i dag som utsatts för
könsstympning. Varje år är det ytterligare
två miljoner som riskerar att bli det. Det är alltså en
ofantlig uppgift. Vi måste verkligen se till att de blir
färre, att de 130 miljonerna inte blir så många fler.
Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om
kvinnoimporten. Det är oerhört viktigt att vi ser till att
det blir slut på denna import av kvinnor som mer eller
mindre används som förbrukningsvaror. Därför är det
bra att man nu ser till att kvinnorna kan få uppehålls-
tillstånd även om de lämnar mannen efter mindre än
två år.
Fru talman! Vi har 27 reservationer som vi är en-
samma om eller har tillsammans med andra partier. Vi
skall naturligtvis inte yrka bifall till alla så att det blir
votering. Men självklart står vi bakom varje stavelse i
dem. För vinnande av tid skall jag dock bara ta upp en
reservation. Det är reservation 1, som jag yrkar for-
mellt bifall till.