Fru talman! Detta är ett mycket viktigt och bety-
delsefullt betänkande som bygger på en efterlängtad
proposition med ett ganska omfattande innehåll.
Kvinnofrid utlystes redan under medeltiden i den
allmänna landslagen. Ett samhälle där män inte re-
spekterar kvinnor utan våldför sig på dem på olika
sätt är inte vare sig tryggt eller uthålligt. Barnen i det
samhället far fruktansvärt illa, och våldet får sina
utövare även i framtiden.
De flesta män i dag i Sverige vill ha ett tryggt
samhälle. Men alldeles för många ger sig fortfarande
på kvinnor och misshandlar dem, inte sällan inför
barnen och i många fall med dödlig utgång.
Denna proposition om kvinnofrid är därför öns-
kad, nödvändig och i det stora hela bra.
Det har under årens lopp kommit fram en hel del
om kvinnovåld. Ändå är det märkligt att den tillsatta
Kvinnovåldskommissionen har kommit fram till att
man vet för litet om kvinnovåldet. Jag vet inte hur
lång tid tillbaka som jag kan minnas att vi har diskute-
rat detta ämne i det svenska samhället. Ändå kan man
konstatera att vi vet för litet. Vad är det för fel på ett
samhälle som inte vill ta reda på det som faktiskt
berör halva befolkningen och som dessutom ställer till
en mängd elände? Det är märkligt.
Det måste finnas en samhällsstruktur när det gäller
sådana frågor som är motvillig till att ta krafttag och
som gör att man måste vänta länge tills indikationerna
blir väldigt tydliga och starka. Det finns inbyggda
attityder i det svenska samhället. Det har också visat
sig i Bengt Lindqvists bemötandeutredning. En funk-
tionshindrad person, tillika kvinna, får lägre ersätt-
ningar, sämre bemötande och mindre hjälp. Det har
med kvinnoattityd att göra.
Jag är övertygad om att det finns män som fylls av
obehag och känner sig oskyldigt anklagade i den
allmänna debatten om kvinnovåld. Det är naturligtvis
nödvändigt att skapa öppenhet i en debatt som rör oss
alla på något sätt. Även om det inte finns i den egna
familjen, så finns det någonstans i närheten. Våra
egna barn möter barn som haft det besvärligt i sina
familjer eller som bemöter våld på annat sätt på grund
av våld i familjerna.
Detta är inte en fråga som enbart skall behandlas
internt i varje familj. Detta är en fråga för oss alla -
kvinnor, män och barn.
Det handlar om att respekt måste visas från båda
hållen till det motsatta könet. Men öppenhet bidrar till
att det kan uppstå självkritik och självrannsakan, att
se till egna attityder hos både män och kvinnor. Hur
påverkar vi våra barn, och vilka attityder slås fast?
Det finns en attityd i botten när en man slår sin kvinna
i hemmet, inte bara en vilja att misshandla någon i
största allmänhet.
Det viktiga är att vi utgår från att vi behöver kun-
skap mer än att konstatera att den inte finns.
Vi i Centern välkomnar propositionen. Centern
har, anförd av centerkvinnorna, i många år krävt åt-
skilliga förändringar för att åstadkomma mera trygg-
het för kvinnor och barn i samhället.
Vi har en hel del reservationer som vi skall åter-
komma till, men jag yrkar bifall endast till reservatio-
nerna 4, 6 och 46.
Under allmänna motionstiden väckte vi från cen-
terkvinnorna, dvs. Ingbritt Irhammar och jag, en mo-
tion där vi bl.a. krävde kriminalisering av kunderna
vid köp av sexuella tjänster. Det har också lagts fram
som ett förslag i propositionen. Vi ställer oss bakom
det förslaget.
Det är ingenting som löses med en lagstiftning.
Det är viktigt att pröva denna fråga. Alla har så
många uppfattningar om vad det hela kommer att leda
till. När vi inför något nytt vet vi inte exakt vad det
kommer att leda till, även om vi försöker ta fram
tänkta konsekvensbeskrivningar. Det är inte fråga om
matematik, att sätta ihop en kalkyl.
Det är viktigt att följa denna fråga oerhört noga,
att backa upp med sociala insatser. Det behövs. Lagen
i sig bidrar inte till att allting får sin lösning. De socia-
la insatserna måste utgöra ett stöd till de utsatta kvin-
norna.
Det har kommit ett brev från Prostitutionsenheten
i Göteborgs stad. Där framgår att pengarna är slut.
Den här sortens viktiga arbete måste ges resurser. Det
är oerhört viktigt att följa upp de sociala insatserna.
Det måste ske en prövning och utvärdering. Då kan
det bli en konkretare debatt. Vi ställer oss alltså inte
bakom Moderaternas ställningstagande i frågan.
Det här handlar om kvinnor och barn. Låt mig ta
barnen först.
I reservation 2 har vi i Centern tillsammans med
Vänstern och Miljöpartiet tagit upp frågan om att barn
alltid går före. Även om det kan vara svårt för en
mamma att anmäla att hennes barn är utsatt, måste det
framgå att mamman har en skyldighet att göra det.
Barnet har aldrig någon möjlighet att klara sig i dessa
sammanhang. Aldrig! Därför måste kraven utgå från
att barnet måste skyddas - precis i enlighet med barn-
konventionen. Den ställer specifika krav just när det
gäller skydd av barn. Kravet måste ställas på den
förälder som åser och vet om att det begås övergrepp
mot barnet. Det skall vara en skyldighet att anmäla
detta.
Det är viktigt att känna till barnets perspektiv vid
t.ex. förhör av barn. Barn berättar ur deras perspektiv.
Vi vuxna berättar ur vårt perspektiv. Alltså måste man
lära sig vad ett barnperspektiv är, så att man förstår
vad barn berättar. Vi har en reservation som rör polis-
rapporter. De poliser som möter utsatta barn - många
gånger först - måste lära sig hur dessa barn hanteras
för att också barnen skall känna sig trygga att fritt
berätta vad de har upplevt. De skall inte känna krav
på att berätta vissa specifika saker.
Vi har tagit upp kravet på dubbel straffbarhet vid
könsstympning. Vi välkomnar att begreppet köns-
stympning används. Det är det det handlar om. De
flickor och kvinnor som blir utsatta för könsstymp-
ning får ett funktionshinder. För många är det fråga
om ett kraftigt funktionshinder, och för många leder
det till döden.
Frågan tas upp i barnkonventionen. Där framgår
att konventionsstaterna skall vidta alla effektiva och
lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella
sedvänjor som är skadliga för barns hälsa. Detta är
skadligt för flickornas hälsa!
Vi anser att det redan finns grund att agera i frå-
gan om dubbel straffbarhet vid könsstympning. Vi
anser att det borde kunna införas i dag. Barnkommit-
tén har i sitt betänkande om barns bästa sagt att brot-
tet är så allvarligt att frågan om dubbel straffbarhet
måste ses över.
En företeelse som könsstympning handlar om kun-
skap, attityd, sedvänjor osv. Det handlar om att skapa
förebyggande åtgärder och att nå människorna på ett
bra sätt, en dialog och diskussion kring den sortens
företeelser. Det gäller också utveckling av behand-
lingsmetoder för dessa flickor och kvinnor som lider
svårt. Det krävs också ett internationellt arbete. Vi har
avgett flera reservationer tillsammans med andra
partier om att man skall ställa krav kring detta, efter-
som det är fråga om ett så kraftigt övergrepp på flick-
orna.
Vi har också tagit upp detta med myndigheters
samverkan. Det är naturligtvis nödvändigt, eftersom
dessa frågor också rör familjer. Det kan komma fram
signaler om en familj på många olika sätt. Det gäller
att samverka så att man får en helhetsbild och förstår
att den drabbade familjen behöver oerhört mycket
stöd och hjälp. Man får inte bara lämna den vind för
våg. Familjer som får problem i vårt svenska samhälle
seglar liksom i väg åt sidan. Det finns i dag inte något
socialt nätverk som tar tag i dessa familjer. Därför är
det väldigt viktigt att myndigheterna samverkar. Vi
har tagit upp detta på många olika sätt. Även kopplat
till de prostituerades situation och till prostituerade
med drogmissbruk måste det till en mycket tydlig
samverkan mellan myndigheter.
I reservation nr 31 tar vi upp detta med kostnadsfri
vård och behandling. Det är vi tillsammans med Mo-
deraterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet som
står bakom den reservationen. De kvinnor som har
varit utsatta för våld och övergrepp från en man som
står dem nära skall inte själva behöva ta det ekono-
miska ansvaret för den behandling som de behöver.
De är ju redan utsatta från början och har kanske inte
någon ekonomi för att klara detta. Samhället måste i
varje skede ställa sig på den svagare partens sida.
Man måste ha den synen när man skapar administrati-
va och kostnadsstödjande system så att dessa kvinnor
inte får problem i samband med att de får hjälp. Det
kommer för många signaler om att det är svårt för
kvinnorna att få förståelse, inte bara när det gäller det
som diskuteras i detta betänkande.
Det är klart att också många män som är vålds-
utövare behöver hjälp. Eftersom många som har varit
utsatta för våld som barn också blir utövare är det
många män som behöver direkt stöd. Det är också
många män som söker hjälp, men inte i tillräcklig
utsträckning. Därför måste vi skapa stödjande system
så att mäns benägenhet att använda våld nedbringas.
Däremot är vi ensamma om detta med besöksför-
bud. Det är ju märkligt att det är kvinnan som blir
fången i sin situation. Det är hon som skall utsättas för
övervakning och kontroll. Den som har begått brottet
och utövat våldet skall inte behöva övervakas på
samma sätt. Det har ju varit väldiga problem för dessa
kvinnor. Därför tycker vi att man skall pröva ett back
door-system, som bl.a. Jeppe Johnsson vände sig
emot. Det är den som har begått brottet som borde
utsättas för kontroll, inte den som har drabbats. Dessa
kvinnor skall inte behöva ha kontroll och övervakning
och bli klavbundna i en livssituation som är förfärlig.
Eftersom detta är mitt sista anförande i min egen-
skap av ledamot i justitieutskottet vill jag vända mig
till mina kolleger och ordföranden där och tacka dem
för ett väldigt fint samarbete under dessa fyra år. Vi
har haft många intressanta och intensiva diskussioner.
Vi har inte alltid tyckt samma saker, och det skall man
inte heller göra i ett samhälle som utvecklas. Det skall
utvecklas genom en dialog. Jag vill också tacka per-
sonalen på kansliet. Jag får väl tillfälle att önska trev-
lig sommar senare.
I detta anförande instämde Ingrid Skeppstedt,
Margareta Andersson och Gunnel Wallin (alla c).