Fru talman! Det Jan Andersson missar när han travar omkring i sin pannkaka är att det finns två viktiga frågor. Den första är: Ska ett samarbete eller ett samgående ske? Den andra är: Hur ska ett samarbete eller ett samgående ske?
Om Jan Andersson hade följt serien väldigt noga hade han också sett att Vilse i
Vilse i pannkakan
hade en mamma och en pappa som tvingade honom att äta upp pannkakan mot hans vilja. Det är precis den taktik som Jan Andersson använder.
Den regering som Jan Anderssons parti sitter med i har lagat till en väldigt osmaklig pannkaka i form av ett avtal med delar som vi inte tycker om. Då säger Jan Andersson: Om ni inte äter upp hela pannkakan, om ni inte accepterar alla detaljer i avtalet, är ni de facto emot varje form av samarbete med danska Posten eller någon annan post.
Den beskrivningen har jag väldigt svårt att ställa upp på. Vi måste kunna kritisera det avtal som den här regeringen har förhandlat fram just för att det innehåller stora brister. Det innehåller en privatisering av postverksamheten dels i första skedet när själva fusionen sker, dels i ett avtal där man säger att det ska ske en börsintroduktion inom fem år. Det gör man innan man har reglerat så att konkurrensen på den svenska postmarknaden fungerar väl.
Jan Andersson måste också vara medveten om att konkurrensen faktiskt inte fungerar särskilt väl på den svenska postmarknaden. Vi har ett bolag som dominerar och som har drygt 91 procent av den svenska postmarknaden. Vi har fria postoperatörer som har varit hos oss och just beklagat att det finns strukturer som gör att postmarknaden inte fungerar bra. Ändå ska man nu privatisera bolaget Posten, och man ska göra det innan man har sett till att man faktiskt har en fungerande konkurrens och innan man har en konkurrensmyndighet som ser till att postmarknaden fungerar och som följer upp och lagför sådana som bryter mot konkurrensreglerna. Man ska göra det innan man har sett till att den postala infrastrukturen faktiskt är i det allmännas hand.