Fru talman! Jag noterar att Jan Andersson inte svarade på frågan om ambitionen när man minskar det svenska ägandet i Posten till 34 procent är att kanske avyttra ytterligare en större del till CVC.
Vad det handlar om här är att man, precis som vi har noterat tidigare, inte talar högt om att det inte är ett samgående. Det hade varit möjligt, och det hade varit bra. Men det är en privatisering. Det är en börsintroducering. Det är en möjlighet för ett brittiskt riskkapitalbolag att äga en väsentligt större del av både svenska och danska Posten.
Det är en anpassning till att påbörja en privatisering av hela postmarknaden, och som en följd av detta har man inte ens undersökt vilken påverkan det kommer att få för den postala infrastrukturen att Svensk Adressändring kommer att ägas av ett annat bolag, att postnummersystemet inte längre finns under vår kontroll och att vi till och med kan hamna i ett läge när vi köper tillbaka detta.
Den stillsamma undran som vi haft från oppositionens sida är: Är det inte rimligt att man som majoritet i Sveriges riksdag, även om det uppenbarligen är regeringen som bestämmer, tycker att man under beredningens gång bör skaffa tillfredsställande underlag? Det är ju inte en tillfällighet att Riksrevisionen för 50 minuter sedan hade en presskonferens där man konstaterade att ni vid tidigare motsvarande affärer haft ett fullständigt bristande underlag eftersom man inte har gjort tillräckliga analyser vid utförsäljningar. Och nu sker det igen.
Är det inte så att Jan Andersson borde fundera och reflektera lite över det ansvar han har som riksdagsledamot för Centerpartiet när han så ivrigt propagerar för en privatisering av Posten. Varför är det så bråttom? Av tidigare anföranden kan man nästan få intryck av att en del känner CVC och dess ägare väl.
Kan Jan Andersson svara på varför det nu är så bråttom att hitta det här läget att man inte undersöker förutsättningarna för att säkerställa den postala infrastrukturen eller undersöker förutsättningarna för andra vägar att bredda det statliga ägandet? Och framför allt: Varför är det så angeläget att minska det statliga ägandet ned till 34 procent? Det har Jan Andersson ännu inte svarat på.