Fru talman! Den 1 april i år möttes vi av beskedet att ett samgående mellan den svenska Posten och den danska Posten stod för dörren. Nej, det var inget förstaaprilskämt. Posten AB ska privatiseras. Slaget om den svenska postmarknaden går nu in i ett avgörande skede.
När den svenska postmarknaden avreglerades år 1993 var vi först i Europa. Då fanns ett åttiotal postoperatörer på den svenska marknaden. I dag återstår bara ett trettiotal. Utöver DHL, City Mail och Posten AB rör det sig främst om lokala paketförmedlare som är små och i huvudsak inriktade på att sköta korrespondens från företag till företag.
Fram till i dag är Sverige det enda land inom EU som är helt avreglerat. På många håll inom EU skyddas statligt ägda postföretag av högt ställda krav som i praktiken skapar en monopolsituation trots avreglering. I Norge, som ett exempel, värnar den norska Posten hårt om sitt brevmonopol. I Finland måste en postoperatör täcka hela landet och dela ut post sex dagar per vecka för att verka.
I väntan på att övriga Europa avreglerar sina hemmamarknader måste svenska Posten hitta en samarbetspartner för att klara konkurrensen med de stora drakarna i framtiden. Konkurrensen är stenhård inte minst i storstadsområdena. De stora drakarna kommer att formera sig inför framtiden - var så säker.
Vi kommer att få en rad uppköp och samgåenden mellan olika postoperatörer. Konkurrensen mellan de olika operatörerna kommer troligtvis att leda till färre och större postoperatörer. De små lokala postdistributörerna kommer att få en hård marknad att verka på.
Svenska Postens största konkurrent är utan tvekan City Mail. Bakom City Mail står norska Posten och norska staten. Deras verksamhet koncentreras i Sverige framför allt till storstäderna. Landsbygden lämnas orörd och kvar till svenska Posten AB att sköta om.
Det är bland annat i det perspektivet vi måste hitta en stark samarbetspartner för svenska Posten för att den i framtiden ska klara sina uppgifter att upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten i hela landet.
Efter avregleringen år 1993 gick Posten från att ge service till allmänheten till att bolagiseras med vd, fallskärmar och pensioner. Ekonomin sattes i främsta rummet.
Fru talman! Borde vi inte vara nöjda när vi har ett förslag om samgående mellan svenska Posten och danska Posten? Det vore bra om det inte vore för att det innebär en privatisering av Posten. Dessutom är det rent ut sagt en usel affär. Förslaget lämnar dessutom flera frågor obesvarade.
Vad kommer att hända med postnummersystemet vid en privatisering eller Svensk Adressändring AB? Det ges inga svar från alliansen. Innan riksdagen fattar beslut borde vi åtminstone ha en uppfattning om vad som ska hända med den postala infrastrukturen.
Men visst är det en dålig förhandling. Det är inte bara jag som säger det, utan väldigt många andra har påpekat det. Den svenska regeringen är beredd att lägga sig platt för de danska förhandlarna och det riskkapitalbolag, CVC Capital Partners, som är delägare i Post Danmark A/S.
CVC är inte vilket riskkapitalbolag som helst. Det är ett av Europas mäktigaste riskkapitalbolag med en omsättning på över 500 miljarder kronor. De är kända för att gå hårt fram med rationaliseringar och effektiviseringar som går ut över antalet anställda. De är också kända för de skyhöga bonusar som betalas ut.
Vad kan deras intresse vara? Det är en berättigad fråga att ställa till alliansen. Det måste ni ändå ha funderat på. Som jag ser det är CVC Capital Partners intresserade av att tjäna pengar. Det är deras syfte. Det är också därför vi ser kravet på börsintroduktion från deras sida.
Vänsterpartiet säger nej till affären. Vi kan bara se vad som hänt med Telia Sonera. Det förskräcker verkligen. Efter privatiseringen har Telia sakta men säkert släppt sitt viktiga nationella ansvar att ge alla svenska hushåll möjlighet till telefoni.
Ska nästa område där staten sviker sitt ansvar bli Posten? Samtidigt vet vi genom en opinionsundersökning publicerad i DN den 8 maj att svenska folket värnar allra mest om Posten som en statlig angelägenhet. Låt inte svenska Posten gå samma öde till mötes som Telia Sonera som snart är ett minne blott.
Fru talman! Effekten av sammanslagningen mellan svenska Posten och danska Posten kommer att innebära att Posten AB:s omsättning kommer att motsvara ca 70 procent av det gemensamma bolagets omsättning. Om vi granskar det framförhandlade förslaget ser vi att det innebär att svenska staten skulle få 60 procent av aktievärdet och 49,81 procent av röstvärdet.
Jag förstår inte varför man har lagt sig så platt i en förhandling. Vad är regeringens strategi med att på det här sättet skänka bort svenska Posten? Förutom att den borgerliga regeringen gått tvärtemot den svenska opinionen är man också på väg att göra ännu en dålig affär. Varför denna undergivenhet mot danskarna? Eller är det så att det är CVC:s krav som svenskarna har gett efter för? Att misstanken finns grundar jag på det faktum att de kräver en börsintroduktion senast efter fem år för att samgåendet mellan svenska och danska Posten ska vara möjligt. Det är något som också Postens vd Erik Olsson ger uttryck för i en intervju i Dagens Industri den 23 maj.
Men det är inte nog med det. Regeringen vill också ha riksdagens bemyndigande, godkännande, att minska statens ägarandel till 34 procent. Varför då? Varför ge bort en sådan viktig angelägenhet som Posten?
Oklarheter i affären bara staplas på varandra. Förutom den lilla andel som tillfaller Sverige, som jag nyss nämnde, finns frågan vad riskkapitalbolagets gyllene aktie kommer att betyda och vilka krav bolaget kan ställa utifrån det. Kan bolaget kräva en utlösen som åderlåter det nya postbolaget? Svar borde ges innan beslut fattas.
En annan fråga är hur den anmälan som danska privata distributörer lämnat in till EU-kommissionen kommer att slå mot bolaget. Det kunde vi läsa om i Dagens Industri den 24 maj. Den särskilda löneavgift som danska Posten är befriad från anses konkurrensbegränsande så länge man inte betalar den. Skulle EU-kommissionen tvinga danska Posten att införa löneavgiften försvinner i princip hela vinsten för danska Posten.
Trots detta framhärdar regeringen i Sverige med att genomföra sammanslagningen, detta på villkor som redan innan EU-anmälan var känd kritiserats av en samlad opposition och även av statliga verk som Nutek. En sådan hård kritik är ganska unik inom svenskt statsväsen. Det är en riktig bredsida. Man pekar i sin remiss, precis som Vänsterpartiet har gjort i sin motion, på det bristfälliga underlaget. Nutek oroar sig, precis som vi, över hur postdistributionen ska fungera i hela landet. Man oroar sig också, precis som vi, över en framtida privatisering. Man säger också, precis som vi, att det är en dålig affär.
Men regeringen tar uppenbarligen inte någon hänsyn till det statliga verk som är expert på både företag och regional politik. Här ska utförsäljas och privatiseras till varje pris, kosta vad det kosta vill!
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.