Fru talman! När det gäller börsintroducering eller ej av Posten kan jag säga att för min del, när jag till exempel inte tar upp det i en debattartikel, är det inte huvudanledningen till den här affären. Det var inte det som var ingången när vi satte i gång processen.
Huvudanledningen till affären är att vi har ökande konkurrens och avreglering i Europa och att det gäller att skapa ett starkt bolag som kan klara servicen över hela landet.
När jag sedan står här och försöker analysera oppositionens inställning till hela frågan vacklar jag mellan om jag ska se det som självgodhet eller som ängslan.
Ängslan kan det vara därför att man inte vågar sätta ned foten. Nja, det kommer kanske ett bättre bud från någon annan. Vi skulle behöva göra lite mer för att bereda det hela. Så är det ju alltid när vi fattar beslut i olika politiska sammanhang. Man skulle vilja ha lite mer. Men sådan är ju inte omvärlden.
Självgodhet kan det vara när man säger: Ajabaja, danska Posten har släppt in fulingar som är med och finansierar och är riskkapitalister. Så kan vi inte ha det. Vi måste bestämma hur de ska ha sitt bolag innan vi går med på att diskutera. Självgodhet ligger i att säga att vi ju skulle fixa postnummer och andra bitar innan vi diskuterar samgående med någon annan post. Ni får vänta på oss. Vi har lite mer att göra här hemma.
Jag vet inte vilket av de här båda begreppen som bäst passar in.
För vår del har vi framtidsinriktningen att se till att skapa ett starkt Posten som kan klara service över hela landet.