Fru talman! Att få in starka aktörer som ägare har under den tiden när Tomas Eneroth verkade på majoritetssidan varit vägledande. Vi kommer ihåg Teliaaffärerna. Det fanns en mängd varianter, och det slutade med att det blev Telia och Sonera som gick ihop, vilket många småsparare surt har fått erfara.
Vi kommer också ihåg när man gjorde sina försök med Telenor. Hur var det? Då var det norska staten som var den sista Sovjetstaten enligt dåvarande handläggande näringsminister. Nu är det Danmark som står i skottgluggen. Är det Danmark som är den sista Sovjetstaten, som gör att man är så rädd för det här?
Vad som är så intressant med det danska ägandet är att det finns ett moment av personalägande i den danska Posten. Det är någonting som de tre fackliga organisationerna ST, Seko och Saco tycker är mycket intressant och positivt. Det är någonting som kommer med i det nya nordiska postbolaget, som förhoppningsvis kommer att vara starkt på postmarknaden framöver för att kunna säkra de samhällstjänster och det samhällsuppdrag som en post ska ha och som vi i ett långt, stort och avlångt land med få invånare kan kräva att vi ska ha.
Det finns en ägare som heter CVC i den danska Posten, och denna ägare ska kunna få möjlighet att lösas ut. Hur sker detta lämpligast? Hur sker detta på ett sätt som ger tillgång till ett breddande av ägandet på ett sympatiskt sätt? Jo, genom en börsintroduktion. Det är absolut inget som vi talar tyst om. Allt får man som bekant inte med i en debattartikel.
När det gäller att få in andra ägare skulle jag vilja citera Göran Persson: Riskkapitalbranschen bygger värden och skapar jobb. Det sade Göran Persson i Almedalen förra året. Tomas Eneroth brukade under tio år hålla med Göran Persson om det mesta som han sade.