Herr talman! Det är lite intressant när Ingemar Nilsson säger att det är bra att vi är överens om mycket och att vi sedan kan diskutera detaljerna. Om man har uppfattningen att Sverige borde sätta ett absolut tak för vilken energianvändning vi ska ha är det inte en detalj. Det är en absolut grundläggande förutsättning för hur den svenska tillväxten och utvecklingen av vår industri kan se ut. Elen ingår som en del i den energianvändningen.
Om Ingemar Nilsson och Socialdemokraterna får som de vill, om vi sätter ett sådant tak - vi vet att svenska pappersföretag, svenska skogsföretag, svenska verkstadsföretag är jätteduktiga på att energieffektivisera, vilket gör att de kan erbjuda sina produkter till ett bättre pris och ta marknadsandelar internationellt - och så slår vi i taket när det gäller energianvändningen för att vi förbrukar mindre energi än vad andra gör, vad ska hända då? Ska de industrierna flytta utomlands? Ska vi tacka nej till svenska jobb för att svenska företag har blivit för bra? Det blir den krassa konsekvensen om man väljer Socialdemokraternas modell när det gäller energieffektivisering.
Alliansregeringen anser att för varje bil och varje rulle papper som produceras är det viktigare att vi kan producera den med mindre energi. Om det sedan leder till att svenska industrier kan ta order för att industrier i andra länder förbrukar mer energi och har högre kostnader är det mycket bra. Därför ska vi inte ha något absolut tak för vår energianvändning.
Vi har i Sverige mycket goda förutsättningar att nå de 2020-mål som vi har satt upp. Vi ligger i linje med klimatmålet. Vi har redan överträffat förnybartmålet. När det gäller energieffektiviseringen behöver vi göra mer. Det är just därför som vi har pekat ut en rad nya åtgärder i den energieffektiviseringsproposition som just nu behandlas i riksdagen, där inte minst förslaget om obligatorisk energikartläggning i alla större företag är en viktig insats.
Det är också därför som regeringen ger besked om hur vi ska fördela strukturfonderna. Det stämmer att vi avsatte 16 miljarder i budgeten i höstas, men det är nu som regeringen satt ned foten och bestämt sig för att femdubbla de gröna satsningarna i strukturfonderna. Vi satsar totalt 2,7 miljarder kronor under de kommande åren. Lejonparten kommer att gå till energieffektivisering på nationell nivå men också till energieffektivisering regionalt, i de regionala programmen. Där kommer att finnas energikartläggningscheckar, där kommer att finnas investeringsstöd för energieffektiva åtgärder, där kommer att finnas nätverk för innovations- och teknikupphandling samt insatser för samverkan och spridning av resultat.
När Ingemar Nilsson säger att det inte är så mycket nytt i det som presenterades vad gäller de gröna satsningarna i strukturfonderna stämmer det inte. Varenda sak där är en nyhet, och nu ger vi besked om att de kan göras under de kommande sju åren.
Mitt svar till de industrier som jag för en tät dialog med är att vi vet att PFE har varit mycket uppskattat. Vi uppskattar också de resultat som PFE har lett till, och jag är den första att beklaga att det inte var möjligt att fortsätta med PFE:n i den formen på grund av EU:s statsstödsregler.
Jag ger samma besked till Ingemar Nilsson som jag ger till företagen, nämligen att jag är mån om att vi ska hitta en modell där vi kan fortsätta med PFE 2.0. Men lika mån som jag är om det, lika mån är jag om att vi måste få fram en modell som vi kan lita på håller i förhållande bland annat till EU:s statsstödsregler. Då ska vi också ta hänsyn till de synpunkter och den konstruktiva kritik som vi fått på delar av det gamla PFE-programmet, bland annat från Riksrevisionen. Så snart regeringen är färdig med det kommer vi att återkomma till riksdagen med förslag i den delen.