Herr talman! Sverige är ett energiintensivt land, mycket beroende på vår basindustri. Vi har en utmaning i att ständigt effektivisera vår energianvändning, inte bara för miljöns och klimatets skull utan också för att fortsätta stärka vår konkurrenskraft. Det är klart att en industri som kan göra mer med mindre energiinsats kan hävda sig bättre mot sina konkurrenter. För vår basindustri är energin en av de insatsvaror som de förädlar i vårt land.
Samtidigt är det också tydligt att ökad energieffektivisering kan stärka vår försörjningstrygghet. Det understryks av det som nu händer i Ukraina och av Europas stora beroende av rysk gas och olja. Effektivare energianvändning kan bidra till att vi kan minska vår import av dyr, miljöskadlig och ibland ganska osäker import av fossil energi.
Det är glädjande att vi i Sverige är framgångsrika. Den svenska ekonomins energiintensitet har minskat sedan 2008, vilket är basåret för det 2020-mål som vi har satt upp. Den svenska industrin har en hög grad av energieffektivitet, och trots att den svenska industrin har vuxit de senaste tio åren kan vi glädjande nog se att industrins energiförbrukning inte har behövt öka.
Vi ser en trend i vår ekonomi där de fossila bränslena minskar och den förnybara energin ökar. Det i kombination med att vi nu har historiskt låga elpriser ger industrin i Sverige väldigt goda förutsättningar både för att bli grönare och för att hävda sig ännu bättre internationellt.
Att vi blir bättre på energieffektivisering behöver samtidigt inte automatiskt leda till att energianvändningen i Sverige går ned. När man blir bättre på något, när man gör något mer effektivt, får man en konkurrensfördel och kan öka sin produktion. Det blir en slags rekyleffekt. Det ska vi inte rädas - tvärtom. Min och alliansregeringens tydliga uppfattning är att om svensk verkstadsindustri, svensk stålindustri, svensk skogsindustri och svensk massaindustri kan hävda sig gentemot andra länders mindre energi- och klimateffektiva industrier bidrar det till effektivare energianvändning och resursanvändning och till minskade utsläpp ur ett globalt perspektiv.
Det som gläder mig med interpellationen är att det finns en viss samsyn mellan mig och Ingemar Nilsson eftersom Ingemar Nilsson ser energieffektiviseringens betydelse. Det gör mig däremot bekymrad att Socialdemokraterna när det gäller målet för energieffektivisering i Sverige har yrkat på och hävdat att vi i Sverige inte alls ska jobba med det energiintensitetsmål som vi har utan att vi tvärtom ska sätta ett tak för energianvändningen i Sverige. Med det synsättet är det inte klimat- och miljöpåverkan som är i främsta fokus utan energianvändningen som sådan. Och det skulle i Socialdemokraternas värld vara något negativt. Ingemar Nilssons kritik och oro för basindustrin klingar rätt ihåligt om Socialdemokraterna samtidigt är beredda att lägga ett tak för hur mycket effektiv industri vi kan ha i Sverige.
Regeringens syn är den motsatta. Det är väldigt bra om vi kan använda energin mer effektivt i våra industrier, vilket gör att de tar fler konkurrens- och marknadsandelar internationellt. Därför kommer regeringen att fortsätta prövningen och beredningen och se om vi kan hitta en bra modell som i samklang med EU:s statsstödsregler gör det möjligt för oss att fortsätta stödja energieffektiviseringen i svensk industri.