Herr talman! Den elintensiva industri som Ingemar Nilsson tar upp i sin interpellation är viktig, men den är långt ifrån den enda som behöver agera. Faktum är att med sina stora processer och sitt stora elberoende har den elintensiva industrin jämfört med många andra faktiskt kommit ganska långt i sitt effektiviseringsarbete. Den har god kännedom om sin förbrukning och möjlighet att påverka den.
Det är klart att det spelar roll när vi nu inför krav på en obligatorisk energikartläggning, som dessutom ska ske återkommande och revideras. Om det finns en energitjuv eller eltjuv - vilken energiform du än använder dig av - som du som företagare ännu inte fått upp ögonen för så hjälper obligatoriet till.
Dessutom syftar de åtgärder som vi nu får på plats till att bredda perspektivet. Det ska inte bara gälla den elintensiva industrin, utan det finns verksamheter i alla sektorer som har potential att energieffektivisera. Därför är angreppssättet i energieffektiviseringspropositionen väldigt viktigt. Vi ska inte bara begränsa oss till den elintensiva industrin utan lägga obligatoriet alldeles oavsett vilken typ av industri det råkar handla om. På samma sätt är det med de andra insatserna. Energikartläggningscheckarna och stödet till nätverken kan nu användas av olika typer av företag för att energieffektivisera verksamheten.
Det finns många insatser att göra för en effektivare energianvändning. Ofta är det kunskapen som saknas. Programmet för energieffektivisering i industrin var en framgång, och det finns nog få som inte instämmer i det. Regeringen har lyft fram dess resultat, liksom oppositionen, miljörörelsen och industrin själv. Jag är som energiminister mån om att vi ska försöka hitta en modell som kan ersätta dagens PFE och som kan fungera bättre framöver. När vi är färdiga med den beredningen kommer jag att återkomma till Ingemar Nilsson och riksdagen.