Herr talman! Det gläder även mig att det finns en samsyn mellan mig och statsrådet Anna-Karin Hatt. Sedan kan vi säkert diskutera detaljerna.
Låt mig bara konstatera att energieffektivisering - och där har vi nog samma uppfattning - utan tvekan är en av de absolut viktigaste delarna i en framtida energi- och klimatpolitik. Energieffektivisering beskrivs ibland som det glömda bränslet.
Att öka energieffektiviseringen är också ett av de viktigaste bidragen i arbetet med att klara klimatmålen även på kort sikt, om vi nu väljer att använda 2020 som ett sådant mål. Det finns mål också för 2030 och 2050. Därför är tydliga och långsiktiga spelregler viktiga, inte minst för industrigrenar - som vi talar om här - som ofta har långa investeringshorisonter och som behöver veta vad som gäller.
Att regeringen nu också föreslår åtgärder - om än mest regelverk - för små och medelstora företag tycker både jag och Socialdemokraterna är alldeles utmärkt. Det har vi nämligen efterlyst länge eftersom det kanske enbart är fokus på det som vi brukar benämna den elintensiva industrin och för lite fokus på övrig verksamhet. Det är alltså bra. Tyvärr är det som jag kan se i propositionen och det som jag har kunnat läsa av det som har presenterats den här veckan inte speciellt mycket nyheter, vare sig när det gäller åtgärder eller pengar. Till exempel har möjligheterna till de så kallade energicheckarna funnits i flera år, och de kan i varje fall inte påstås ha blivit någon överdriven succé. Och vad jag kan se av de pengar som aviseras i propositionen som nu lämnas till riksdagen är det samma ekonomiska utrymme som lämnades i förra höstens budget. Det är alltså inte mycket nytt.
Svaret innehöll inte det besked som jag efterlyste när det gäller den elintensiva industrin. I sammanhanget vill jag också säga att det finns en distinktionsskillnad. Vi använder begreppet energi, och jag talar om den elintensiva industrin. I huvudsak kan jag ge statsrådet rätt i att den totala energiförbrukningen - då är energi mycket mer än bara el - kan och måste sänkas på sikt. Det innebär inte att elkonsumtionen måste minska. Jag tror att el är en del av ersättningen för andra delar inom energisektorn.
Vad är då statsrådets svar till de elintensiva industrier som efterlyser ett svar? De efterlyser faktiskt ett svar. Jag har ganska mycket kontakter med dem, och de efterlyser efterträdaren till PFE-programmet. Vad är alternativen till PFE-programmet?
Svensk elintensiv industri konkurrerar i många fall i första hand med annan europeisk industri. Näringslivet och den elintensiva industrin har fört fram förslag om undantag från EU:s utsläppshandel. Det är undantag som finns, enligt den lista som EU-kommissionen har upprättat branschvis, och som är godkända för undantag från statsstödsreglerna. Tyskland har valt att fatta beslut om att göra den typen av undantag. Storbritannien har gjort det, och våra vänner i EES-landet Norge har också gjort det. Är det en svensk väg? Om inte - jag hoppas inte att så blir fallet - vilka alternativ ser statsrådet för den elintensiva industrin?
Flera aktörer, som näringslivet naturligtvis men också Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, har tagit fram en rad konkreta förslag för vad som skulle kunna ingå i ett nytt sådant program. Om det är bristen på inspiration som saknas i Regeringskansliet kan jag rekommendera att läsa dessa förslag. Det finns flera som förtjänar att funderas över. Jag tror att en del av dem kan bidra till ett nytt sådant program. De skulle kunna utgöra ett bra underlag för jobbet med ett effektiviseringsprogram som skulle stärka den svenska konkurrenskraften, vilket jag tror är nödvändigt.
Den något njugga inställningen till den svenska industrin som ibland framskymtar från delar av Regeringskansliet är väl inte orsaken till bristen på förslag? Det har nämligen talats länge om att det finns förslag och att de är på väg. Eller är det så att det är Finansen som varje gång är vinnare i kampen om det utrymme som finns mellan Finansdepartementet och Näringsdepartementet? I så fall är den svenska elintensiva industrin och de viktiga jobb som finns där förlorare.
Jag hoppas att så inte är fallet. Men det känns som att det är lite bråttom. Därför frågar jag återigen: Vilka delar kan komma att ingå i ett framtida program för energieffektivisering för den svenska elintensiva industrin?