Herr talman! Siw Persson har frågat socialminis-
tern om vilka åtgärder regeringen avser vidta för att
tandsköterskor skall få sina sjukdomar klassade som
arbetsskada. Arbetet inom regeringen är så fördelat att
det är jag som skall svara på interpellationen.
Enligt Siw Persson nekas tandsköterskor konsek-
vent att få sina skador till följd av kvicksilverbelast-
ning klassade som arbetsskada, trots att de lämnat
vetenskaplig dokumentation till berörda instanser.
Män som blivit utsatta för kvicksilver i sitt arbete
under liknande arbetsförhållanden blir enligt Siw
Persson däremot trodda och får sina skador godkända
som arbetsskador.
Om en person varit utsatt för skadlig inverkan i
sitt arbete skall enligt 2 kap. 2 § lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring en skada som han eller hon
ådragit sig i arbetet godkännas som arbetsskada om
övervägande skäl talar för det. Denna regel gäller lika
för alla på arbetsmarknaden, oavsett yrke eller kön.
I de fall där Försäkringsöverdomstolen inte god-
känt tandsköterskors skador som yrkesskada beror
detta på att domstolen inte har funnit tillräckligt stöd
för ett samband mellan kvicksilverexpositionen och
den aktuella skadan. Den sjukdomsbild som uppvisas
i det enskilda fallet är avgörande för bedömningen av
om den exponering för kvicksilver som en viss person
varit utsatt för i arbetet kunnat orsaka den aktuella
sjukdomsbilden. Jag delar inte åsikten att man utifrån
detta kan påstå att någon särbehandling av tandskö-
terskor förekommer. Försäkringsöverdomstolen har
för sin bedömning tagit in yttranden från olika veten-
skapliga experter. Det är på grundval av en samlad
bedömning av dessa yttranden som domstolen bygger
sitt ställningstagande.
En mycket intensiv forskning pågår på området,
såväl i Sverige som utomlands.
Några särskilda åtgärder från regeringens sida är
mot bakgrund av vad jag nu sagt enligt min uppfatt-
ning inte påkallade.