Fru talman! Det är så här med lantbrevbärarutdelningen: 730 000 hushåll berörs av detta. När Post- och telestyrelsen gjorde sin utredning fann man att det då var endast 1 procent som hade mer än 1 000 meter. Det har minskat så att det nu är under 1 procent som har mer än 1 000 meter.
När det gäller dessa personer finns en möjlighet att genom en särskild upphandling från PTS sida få tjänsterna med utdelning av paket, brev och även viss kassatjänst vid dörren. Det omfattar 1 721 hushåll 2006. Då har vi räknat ned det ganska långt.
Därutöver finns det 1 000 kunder som själva betalar för att få servicen till dörren. Det finns dessutom extratjänster för dem som är äldre och funktionshindrade, där Posten går in med tjänster. Det är alltså ytterligt få.
När det gäller de familjer som Désirée Liljevall talar om har Posten fått påskrivet att man måste lösa detta. Såvitt jag vet har detta stora statliga bolag gått in och försökt lösa problemen. Att sätta kilometergränser är ingen lösning, är jag rädd. Tänk om det skulle bli tvärtom - att Posten skulle välja att rationalisera och flytta fler brevlådor bort från husen när 97 procent har dem vid husknuten eller 50 meter bort.