Fru talman! I morse hann jag säga grattis till min yngste son August som fyller 13 år i dag. Det är alltid trevligt att starta en sådan födelsedag med att få debattera en viktig fråga här i riksdagen.
Förutom att han nu blir tonåring, har slutat sexan och ser fram emot en högstadieperiod med nya utmaningar kan man säga att han och hans generation är att gratulera med tanke på det beslut vi kommer att fatta i dag. Är man 13 år eller några år äldre kan man datorer bra. Man sköter sin kommunikation med många kompisar när det gäller träningstider eller olika aktiviteter man ska delta i genom att gå in på datorn. Allting löses den vägen. Man hittar information och så vidare.
Men det som vi från Vänstern tycker att majoriteten tar lättvindigt på i det här betänkandet, som handlar om att man ska avveckla Svensk Kassaservice, är att man säger att det bara är 1-2 procent i dag som använder sig av den servicen. Jag tycker att jag känner igen det.
Det kan vara 1-2 procent av Sveriges befolkning som inte har tillgång till tv eller andra viktiga samhällstjänster. Om man är tillräckligt långt borta från marknaden och dess krav och möjligheter att skapa och lösa problem kan man säga att 1-2 procent inte är så mycket. Vi har ändå ordnat det för 98 procent.
Från Vänsterns sida tycker vi att det är ett oacceptabelt utgångsläge. Vi säger att alla människor ska ha tillgång till grundläggande samhällsservice, till exempel tillgång till public service, tillgång till post, möjlighet att betala sina räkningar på ett sätt som gör att man inte diskrimineras beroende på att man har uppnått en viss ålder, har ett funktionshinder eller bor på en viss plats i landet.
Från majoritetens sida konstaterar man lättvindigt att Svensk Kassaservice har varit en förlustaffär. Staten har gått in med 400 miljoner kronor per år till Posten, och det har inte gått runt. Nu ska man i stället lösa det via upphandling. Någon ska då ta på sig den här förlustaffären och driva den vidare på ett lönsamt sätt. Det ska bli väldigt intressant att se hur det ska gå till.
I nästa steg säger man att om marknaden inte löser problemen ska staten minsann gå in och fixa det här på ett antal orter. Det är ett par hundra orter som nämns, där man anser att det ska finnas ett statligt ansvar.
Jag hittar dock ingenstans något slags kostnadsberäkning. Vad kommer det i så fall att kosta? Det skulle vara bra om ni kunde förklara det, om det är statens ansvar att fortfarande finnas kvar för att den här betaltjänsten ska finnas tillgänglig runt om i landet. Vad kommer den att kosta då? Det måste ju betyda någonting om staten ska gå in och ta ansvar för den samhällsservice där det inte är intressant för marknaden att upphandla det hela. Jag hittar i alla fall ingen sådan siffra. Jag skulle vara tacksam om någon från majoriteten kunde upplysa mig om det.
Sedan finns det också en väldigt konstig formulering under rubriken Särskilda insatser för vissa grupper. Där konstaterar man, precis som Désirée tog upp, att det finns grupper som helt enkelt inte får ha ett bankkonto i bank, vilket gör att de får problem när de ska ta emot och betala räkningar. Då skriver utskottsmajoriteten så här: "Även om det inte finns någonting som tyder på att detta skulle vara ett problem."
Vad menar ni med det? Är det inget problem att människor i Sverige, ett antal procent, inte har tillgång till och inte får bankkonto? Vad är det för analys som ligger bakom det? Är det bara ett syftningsfel? Jag förstår inte riktigt den meningen, måste jag säga, att det inte skulle vara ett stort problem. Inte för dem som har bankkonto förstås, men för dem som inte har ett bankkonto är det rimligtvis ett problem om man nu har någon typ av transaktioner så att man vill betala eller ta emot pengar. Om Svensk Kassaservice dessutom läggs ned så att man inte kan få ut de pengarna eller betala över disk måste väl det ändå vara ett problem, vilket de till exempel har insett i Finland.
Fru talman! För att inte göra det här för långt ska jag uppehålla mig vid de, och det är många, nio reservationer som Vänsterpartiet står bakom, antingen enskilt eller tillsammans med andra. Jag kommer dock inte att yrka bifall till samtliga, även om jag har god lust. För tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1 som handlar om statens ansvar för grundläggande betaltjänster och reservation 7 som handlar om bankernas kostnadsansvar. Vi tycker att också reservation 8 är mycket viktig, men den har Socialdemokraternas representant redan yrkat bifall till och vi kommer att rösta för den.
När det gäller reservation 1 konstaterar vi att det, som jag sade inledningsvis, är en viktig princip att alla människor runt om i landet ska ha en väl fungerande samhällsservice. Dit hör betal- och kassaservice, betaltjänster eller vad vi nu väljer att kalla det. Vi konstaterar att inte minst för småföretagare runt om i landet eller ideella föreningar med dagskassor som ska lösas in - inte förvaras i penningburken utan sättas in på ett konto - är det en klar fördel om det finns tillgång till betal- och kassaservice. Vi tycker fortfarande att majoriteten är svaret skyldig. Vad innebär det när man lättvindigt säger att staten ska ta ansvar för de ställen där upphandling inte löser problemet? Kan ni förklara mer i detalj hur det går till och vad det kommer att kosta?
Avregleringen och den ordning som nu finns på posten innebär att när folk ska lämna in ett paket, köpa ett frimärke, betala eller hämta ut pengar är de osäkra på vart de ska gå. Ska de gå till den lokala affären eller där de brukar köpa bensin? Snart undrar de var de ska handla bensin, om det är där de brukar köpa korv. Det blir en förvirrad debatt. Man gör numera en massa saker på ställen där man tidigare inte har varit van vid att göra dem. Jag tror att de flesta har lärt sig ungefär vart de ska gå för att göra det ena och andra.
Men detta skapar ständiga problem. Om vi nu dessutom gör en nyordning kommer det att skapa stora problem för ytterligare ett stort antal människor. De måste sätta sig ned och fundera på vart de ska gå för att få en tjänst utförd. Är det en rimlig ordning?
Vi tycker att Posten borde få fortsätta att ha ansvaret och dessutom få full kostnadstäckning för att bedriva en viktig samhällsservice. Det finns en infrastruktur. Det finns synergieffekter. Det sitter en person på ena sidan disken och sköter postverksamheten och en annan person sköter kassaserviceverksamheten. Det borde finnas möjlighet till samordning, som vi brukar prata om i alla andra sammanhang, men här ska det vara en strikt uppdelning. Vänstern är skeptisk till den nyordningen, som vi inte tycker har lett till lyckade resultat.
I reservation 3 tar vi upp att vi inte har något emot att tjänster ska utföras till rimliga priser. Men vi vill lyfta in att det också ska vara rimliga villkor, vilket vi brukar prata om i andra sammanhang. Det gäller till exempel hur långt ifrån postlådorna ska finnas för att ta emot post. Vi kan ha en diskussion om hur långt som är rimligt. När det gäller Svensk Kassaservice och betaltjänster i framtiden går det inte att bara prata om priser utan vi måste också diskutera tillgänglighet, avstånd och möjlighet till betaltjänster för alla människor i det här landet. Det saknas en hel del i propositionen och betänkandet.
Jag hoppar över reservation 4 och går till reservation 5. Om man trots vår kritik fullföljer nyordningen tycker vi att man inte ska ha Post- och telestyrelsen som upphandlande myndighet utan i stället ska välja Konsumentverket.
I reservation 6 tar vi upp särskilda insatser för vissa grupper. Den socialdemokrat som har varit uppe före mig har också tagit upp den diskussionen. Jag lägger ihop detta med reservation 7 om bankernas kostnadsansvar. Det finns en ordning där man har något slags filosofisk diskussion, nämligen så att det inte är ett problem för dem som inte har bankkonto eftersom det går att lösa på annat sätt. Jag vill ha ett svar på hur det går till.
I Finland finns inte manuell betjäning över disk, men där finns en lag som säger att man är skyldig att tillhandahålla ett bankkonto. Det gör att färre människor behöver ha tillgång till betalning över disk. Det är ett steg i den riktningen. Om vi skulle införa en likartad lagstiftning i Sverige skulle vi åtminstone sätta press på bankerna så att de måste ha synnerligen allvarliga skäl att neka människor att öppna ett konto. Då skulle ett större antal människor kunna sköta sina betalningstjänster via bankerna - som de flesta av oss andra gör - antingen genom att gå in på banken, via Internet eller på annat sätt.
Vi tycker att bankerna har åkt snålskjuts på den befintliga reformen. De har lagt ned kontor på mindre orter. De har kontorslösa banker. De säger att man kan gå till Kassaservice. Faktum är att det är rimligt att bankerna, den finansiella sektorn, på ett betydligt mer omfattande sätt tar ansvar för att det finns en fungerande infrastruktur när det gäller betaltjänster. Varför ska samhället fullt ut ansvara för att det här inte fungerar? Uppenbart har inte banksystemet och finanssektorn gått in med de pengar som krävs för att upprätthålla en ordning som faktiskt även gynnar den finansiella sektorn. Det är alldeles uppenbart att den sektorn gynnas av att det finns en fungerande betaltjänst. Varför är det inte ett större ansvar? Därför yrkar vi bifall till reservation 7.
När det gäller konsekvenserna för sysselsättningen tycker vi att det är rimligt att staten tar det fulla arbetsgivaransvaret och inte bara säger att Posten har avsatt pengar, moderbolaget har avsatt pengar, och att en omställning ska göras. I olika debatter har det sagts att det finns individuella lösningar. Vi tycker inte att det räcker att säga att Posten får det ansvaret. När vi sitter och fattar beslut i Sveriges riksdag är det viktigt att vi markerar att vi är beredda att ta det fulla arbetsgivaransvaret så att det blir en vettig situation för de människor som har jobbat hela sitt liv i en viktig bransch. De ska inte nu ställas inför fullbordat faktum och en otrygg framtid.