Fru talman! Jag ber att få ta till orda som representant för samtliga allianspartier. Det är därför det är bara jag som debatterar.
Sedan mitten av 90-talet har diskussioner pågått om hur den grundläggande kassaservicen ska regleras. Det är inte så konstigt med tanke på att nuvarande reglering härrör från en tid då betalningsmönster och kontanthantering var helt annorlunda, från en tid när det var helt självklart att hämta ut sin lön i kontanter på bank eller på post och gå dit igen och betala sina räkningar. Men tiderna har, som sagt, förändrats, och allt fler väljer att inte ha några kontanter alls - nästan - och allt fler väljer att betala varor med kort, räkningar över Internet eller via autogiro. Det här har utretts och utretts under dessa år.
Betalserviceutredningen föreslog 1998 att statens ansvar för kassaservice skulle upphöra. Det föranledde ingen åtgärd av dåvarande regeringen. Post- och kassaserviceutredningen föreslog 2004 att kassaservicelagen skulle upphävas och att Post- och telestyrelsen skulle få i uppdrag att upphandla de grundläggande betaltjänsterna på orter där det inte var kommersiellt motiverat att tillhandahålla sådana tjänster. Det var ett förslag som, med andra ord, var tämligen snarlikt detta. Dåvarande regeringen genomförde, som bekant, intet av detta heller.
Men det är inte underligt att det här har utretts. PTS, som kontinuerligt gör undersökningar av verksamheten, har konstaterat att mellan åren 2000 och 2006 minskade antalet betaltransaktioner i Postens kassaservice med 65 procent. Svensk Kassaservice, det av Posten AB helägda dotterbolaget som sedan 2002 bedriver verksamheten, räknar med en minskning med ca 15 procent åren framöver. I dag är det 100 000-110 000 personer som använder Svensk Kassaservice för att betala räkningar eller ta ut kontanter någon gång eller alltid.
Kostnaderna för verksamheten, det vill säga statens totala kostnad, anslag samt underskott i Svensk Kassaservice, uppgick år 2003 till 900 miljoner kronor inklusive omstruktureringskostnader. Den årliga ersättningen från staten om 400 miljoner har inte under många år täckt bolagets kostnader för åtagandet om en rikstäckande kassaservice. Rörelseresultatet för bolaget hamnade år 2002 på minus 660 miljoner kronor med en omsättning på 1 181 miljoner kronor. Efter den statliga ersättningen blev rörelseförlusten 260 miljoner kronor, som belastade Postens eget kapital och därmed indirekt staten som ägare av Posten.
Med de sjunkande volymerna i kassaserviceverksamheten, som jag tidigare nämnde, fru talman, har bedömningen gjorts att statens kostnader för att upprätthålla rikstäckande kassaservice enligt nuvarande ordning successivt skulle komma att öka ytterligare om ingen förändring sker. Det är inte underligt att det har utretts, men det är underligt att ingenting har skett. Detta är inte rimligt.
Alliansregeringen föreslår i sin proposition att det politiska målet för de grundläggande betaltjänsterna ska vara: "Alla i samhället skall ha tillgång till grundläggande betaltjänster till rimliga priser."
Vidare föreslås att det statliga åtagandet endast bör omfatta de orter där behovet av dessa tjänster inte tillgodoses av marknaden och att dessa kan tillhandahållas genom att tjänsterna upphandlas. Upphandlingen bör ske av PTS och länsstyrelserna ges bevakningsansvar och Länsstyrelsen i Dalarna dessutom ett särskilt ansvar för samordning och rapportering till regeringen.
S, v och mp skriver i sin reservation 1 att staten måste ta sitt "ansvar för att upprätthålla en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela landet".
Ja, men, fru talman, det är precis detta staten kommer att göra, genom att se till att det politiska målet - grundläggande betaltjänster för alla till rimliga priser - blir tillgodosett genom marknadens försorg och där det inte uppfylls upphandla tjänsterna och dessutom se till att tillsynen fungerar. Att staten måste utföra tjänsterna kan väl ändå inte vara nödvändigt i en tid när det kontinuerligt dyker upp nya och bättre utförare på marknaden. Och statens utförande av dessa tjänster har väl för övrigt inte varit någon lysande idé, sett i backspegeln.
V skriver i sin reservation att Posten AB måste ansvara för att ge alla denna service. Men det är ju det man har haft, och det blev förskräckligt dyrt och inte bra. Man kan samordna med övrig postverksamhet, säger Vänstern. Jojo - det tyckte Posten var en dålig idé redan 2002, när man skilde verksamheterna åt och lade betaltjänsterna i eget dotterbolag.
Vidare tycker Vänstern att det vore bättre att Konsumentverket fick upphandla om man nu ska upphandla. Varför det?
PTS har en stor upphandlingsorganisation med erfarenhet av stora offentliga upphandlingar, bland annat inom området för elektronisk kommunikation, och är enligt vår mening väl lämpad för detta uppdrag. Inom parentes kan nämnas att Konsumentverket i sitt remissyttrande var skeptiskt till upphandling som sådan, och då kan man fundera på lämpligheten i att ge detta verk just detta uppdrag.
När det gäller insatser för vissa grupper är vi inom alliansen väl medvetna om att det kan behövas särskilda insatser för att hjälpa personer som i dag bedöms ha svårigheter att hitta alternativ till Svensk Kassaservice. Vi delar den oro oppositionen framför i sin reservation men menar att det inte finns behov av ytterligare lagstiftning på detta område.
Det finns grupper i samhället som i större utsträckning än andra i dag använder sig av de manuella tjänster över disk som erbjuds av Svensk Kassaservice - en del pensionärer och andra som på grund av hög ålder, sjukdom eller vana har svårt att ändra sitt beteende, en del invandrare, asylsökande och personer som nekas bankkonto med tilläggstjänst.
Flera olika åtgärder behövs för att tillgodose dessa personers behov. Jag ska be att få komma med några, fru talman.
För det första: Regeringen avser att ge Post- och telestyrelsen i uppdrag att, i samband med omställningen, genomföra informations- och utbildningsinsatser för upplysning och förändring av beteende. Trafikutskottet har i sitt betänkande förutsatt att dessa insatser kommer att motsvara de skilda behov som kan komma att uppstå vid en avveckling av Svensk Kassaservice.
För det andra: När det gäller de asylsökande som får dagersättning från Migrationsverket den tid deras ärende behandlas har Migrationsverket länge sökt nya lösningar för utbetalning, då rutinerna med endast ett fåtal utbetalningsdagar i månaden hos Svensk Kassaservice inte fungerat tillfredsställande. Sedan januari 2006 sköts utbetalningarna via Ica med kort och pinkod, och det fungerar alldeles utmärkt.
För det tredje: Personer som nekas bankkonto med tilläggstjänst är, enligt de utredningar som gjorts, endast ett fåtal - icke desto mindre är det angeläget att se till att dessa personers behov också tillgodoses. Att det över huvud taget finns personer som nekas bankkonto med tilläggstjänst kan faktiskt till dels bero på att Svensk Kassaservices tjänster funnits att tillgå och att det då varit lättare att neka.
Utvecklingen av nya betaltjänster inom handeln kommer sannolikt och rimligen att öka just dessa personers tillgång till både mer lättillgängliga och billigare tjänster där det inte finns krav på koppling till bankkonto.
Dessutom, fru talman, har utskottet påpekat att det i det bevakningsuppdrag som länsstyrelserna nu får särskilt bör anges att de ska rapportera i vilken utsträckning möjligheter att utföra grundläggande betaltjänster försvunnit, något som då skulle kunna innebära att staten måste gå in för att säkra tillgången till dessa tjänster.
Om länsstyrelsernas rapportering till regeringen skulle tyda på att det brister i utbudet av grundläggande betaltjänster förutsätter utskottet att regeringen snarast överväger nödvändiga åtgärder.
Utskottet förutsätter vidare att regeringen inom ramen för den så kallade årliga mål- och resultatstyrningen framgent kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt hur målet om grundläggande betaltjänster uppnås i olika delar av landet och för olika grupper i samhället.
När det gäller sysselsättningskonsekvenser för de anställda vid avvecklingen av Svensk Kassaservice skriver s, v och mp i sin reservation 8 följande: "Nödvändiga medel måste ställas till förfogande för att omställning och arbetsvillkor blir rimliga. De anställda måste ges en realistisk möjlighet att kunna återgå till arbetslivet efter en omställningsperiod och inte hamna utanför."
Ja, just det! Det tycker vi också. Och då är det väldigt bra att Posten under flera år gjort omfattande avsättningar för avvecklingskostnader för att kunna erbjuda de anställda vid Svensk Kassaservice skäliga villkor.
Förutom pensionslösningar, fru talman, har Posten ett omställningsprogram som innebär att de anställda uppbär lön under ett antal månader samtidigt med andra stödinsatser.
I den interpellationsdebatt som ägde rum här i kammaren den 27 mars i år, där ledamoten Börje Vestlund, s, frågade vilka åtgärder som kommer att vidtas för att trygga framtiden för de anställda vid Svensk Kassaservice, underströk statsrådet Åsa Torstensson att det är Postens styrelse och ledning som har ansvaret för att bolaget, som arbetsgivare, följer gällande regler och avtal när det gäller åtgärder som påverkar de anställda vid Svensk Kassaservice. Eftersom det är drygt 1 000 anställda, till övervägande del kvinnor med en genomsnittlig ålder på över 55 år, kommer sannolikt både omställnings- och avvecklingsåtgärder att bli aktuella.
Självfallet ställer detta stora krav på god personalpolitik, i detta stora statliga bolag, men med en sådan och klok användning av avsatta resurser bör negativa konsekvenser för de anställda i möjligaste mån kunna undvikas.
Med detta, fru talman, menar jag att jag å alliansens vägnar bemött oppositionens invändningar mot förslaget, och jag yrkar därmed bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.