Fru talman! 33 år. Så länge har Eira på Svensk Kassaservice i Kalmar varit anställd på Posten. 1974 var Eira 22 år gammal. För henne var jobbet på Posten både stort och tryggt.
Eiras kollega Kerstin tillhör också Postens veteraner. Hon började redan i början av 60-talet och kan i dag räkna in 46 arbetsår på Posten. Man kan utan omsvep säga att med så långa anställningar har de vigt sina liv åt Posten. Ni vet vad man brukar säga: Statens kaka är liten men säker. Nästa år läggs Svensk Kassaservice ned. Kerstin går i pension, och Eira står utan jobb.
Fru talman! Bara för ett tiotal år sedan betalade många svenskar sina räkningar på bankerna eller på Posten, och de satte in och tog ut pengar. Hur många har inte som barn sparat på postsparbanksboken där man satte in sin veckopeng eller sin lön och fick ett färggrant klistermärke i boken som tack!
Under många decennier var just kassaservicen en stor del av Postens verksamhet. Sedan fem år tillbaka bedriver Posten sin kassaverksamhet i ett separat nät genom det helägda dotterbolaget Svensk Kassaservice. I takt med teknikens framfart har allt fler gått över till Internets banktjänster för att sköta sina räkenskaper. Svensk Kassaservice har sett en sjunkande efterfrågan de senaste åren. Mängden transaktioner har minskat drastiskt, men det finns några grupper som fortfarande behöver kassatjänster och riskerar att hamna i kläm i och med de förändringar som nu förestår.
Trots den till synes självklara nedläggningen av kassaservicen hopar sig frågetecknen. Hur kommer det att gå för de grupper som inte har någon dator eller för dem som självmant valt att inte använda den elektroniska tekniken? Hur ska det gå för dem som bor i glesbygden och som fortfarande saknar snabb uppkoppling till Internet? Hur ska de gå för de äldre som använder sig av kassaservicen i dag, och hur ska det gå för Eira och Kerstin och deras kolleger på Svensk Kassaservice?
Fru talman! Det är enkelt att avfärda användandet av kontanter som omodernt och förlegat. Vem är så antik att man går och betalar sina räkningar kontant eller går till posten för att hämta och skicka pengar? Det går ju i dag att betala med kontokort i stort sett överallt. Många butiker och restauranger ser helst att kunderna använder sig av kontokort i stället för kontanter. Själv fick jag ett kontokortsetui i gåva på Arlanda härförleden när jag betalade min panpizza med kort.
Det finns några grupper i samhället som kommer att få uppenbara problem när Svensk Kassaservice lägger ned eller där betaltjänsterna blir begränsade på grund av ointresse från marknaden. Det handlar om de människor som nekas att vara kunder i en bank eller som inte har rätt att få ett eget bankkonto. Dessa särskilda grupper består av människor som inte har klarat av sina åtaganden och fått sina gamla konton indragna. Hur ska det gå för dem? De behöver ju också ta ut pengar för att till exempel kunna betala sin hyra så att de inte hamnar i onåd igen. Hur ska det gå för missbrukare, hemlösa och de människor som har ett kriminellt förflutet? Blir de ens beviljade kontokort till sina bankkonton? Vi talar också om personer som flyttar till Sverige och får vänta länge på sina konton innan alla siffror i personnumren landat rätt. De här grupperna av människor, fru talman, bör samhällets solidaritet särskilt omfatta.
Även om människors anspråk på Postens tjänster har förändrats under senare år finns det alltså fortfarande behov av betal- och kassaservice. Vi socialdemokrater menar att alla människor ska ha tillgång till en väl fungerande betal- och kassaservice oavsett var i landet man bor eller vem man är. Och märk väl, alla regioner har ännu inte en fullt utbyggd bredbandslösning.
I fråga om hur framtidens grundläggande betaltjänster ska se ut och vem som ska ansvara för att alla har tillgång till dessa skiljer sig uppfattningarna åt. De borgerliga partierna säger kort och gott att marknaden ska sköta det. Vi socialdemokrater däremot anser att staten även i fortsättningen ska ta ansvar för att upprätthålla en väl fungerande betalnings- och kassaservice i hela landet.
Fru talman! Nästa år, när Svensk Kassaservice lägger ned, går Kerstin i pension. Eira däremot vet inte vad som kommer att hända för hennes del. Kommer hon, liksom kollegan i Växjö, att erbjudas ett jobb som postkassörska i Arjeplog, flera, flera mil från man, barn och barnbarn?
De borgerliga partierna talar för lite om Svensk Kassaservices anställda. Det märks om inte annat i dag. På talarlistan finns bara ett borgerligt parti uppsatt. Det är märkligt, tycker jag. Det handlar om drygt 1 500 personer, de flesta kvinnor och det stora flertalet 55-plus. Vi socialdemokrater anser att dessa kvinnor och män på Svensk Kassaservice bör få utbildningsmöjligheter med bra ersättning och både omställnings- och avvecklingsåtgärder som är värda namnet. Vi tycker att staten ska ta sitt ansvar som arbetsgivare när Svensk Kassaservice avvecklas.
Vi talar om människor som har gett hela sitt yrkesverksamma liv åt Posten och varit stolta över sitt yrke. De har arbetat under stressiga förhållanden under alla de neddragningar som varit. Eira och Kerstin vittnar om ständiga utskällningar från kunder som efter kassaservicens avknoppning från moderbolaget Posten inte har förstått att Svensk Kassaservice sysslar med kontanthantering och betalservice och inte säljer frimärken eller har en brevlåda att stoppa breven i utanför.
Fru talman! 33 år är en lång tid, 46 år är ännu längre. Men det är de år som mina två vänner på Svensk Kassaservice i Kalmar har varit i Postens tjänst. De har vigt sina arbetsliv åt Posten.
Det är både rimligt och klokt att de, liksom deras kolleger på Svensk Kassaservice runt om i Sverige, får ersättningar på en sådan nivå att de inte förlorar mer än de redan har gjort. De anställda måste ges en realistisk möjlighet att återgå till arbetslivet efter en omställningsperiod och inte hamna utanför. Staten måste ta sitt fulla arbetsgivaransvar när Svensk Kassaservice läggs ned.
Fru talman! Jag står självfallet bakom alla socialdemokratiska reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 8.