Fru talman! I dag ska vi diskutera miljö- och jordbruksutskottets betänkande nr 19 som handlar om biologisk mångfald. Det är ett motionsbetänkande där de motioner som inkom under den allmänna motionstiden i höstas behandlas. Motionerna berör ämnet biologisk mångfald som inte tidigare har behandlats i budgeten.
Biologisk mångfald är ett svindlande stort politikområde om man ger sig tid att tänka efter. Allt levande på jorden innefattas där. Alla element omkring allt levande på jorden innefattas där. Själva förutsättningarna för liv på jorden i alla dess former innefattas i detta politikområde. Det, fru talman, är vad vi ska diskutera här i dag.
I helgen var det fiskepremiär i Rickleån i Västerbotten. Det är det bästa harr- och öringsvatten som ligger nära mitt hem. Jag och familjen klädde tappert på oss, som vi alltid brukar göra de första dagarna i maj, långkalsonger, regntäta kläder och mössa och gick ut i plus två grader och lätt snöfall för att inleda årets fiskesäsong. Det var spännande. Som vanligt var slutresultatet obefintligt och fingrarna stelfrusna. Draglådan saknade några av de allra bästa dragen som inhandlats under vintern. De hade fastnat på ställen som vi aldrig någonsin kommer att hitta, men humöret var på topp.
När jag stod där fick jag faktiskt ett ordentligt hugg en gång. Upp kom en hel hög av någon typ av vattenväxter som satt fast på en jättestor gren. När jag skulle kroka loss den högen såg jag plötsligt hur det myllrade i den. Små, små varelser med massor av ben rörde sig i den där kalla, gröna sörjan som satt på kroken. Jag hajade till, och sedan blev jag stående där och stirrade med förundran på den här myllrande, gröna klumpen. Jag tänkte: Det är ju på något sätt häftigt ändå. I det här iskalla vattnet där isklumpar flöt omkring levde de här små typerna och var otroligt chockerade och stressade över att ha blivit lyfta upp över vattenytan och i min varma hand. Jag böjde mig ned och släppte försiktigt tillbaka den klumpen i Rickleån.
Varför berättar jag då det här i riksdagens kammare? Jo, det är bland annat det här som det handlar om. De där små krypen hör ju ihop med mig och med mina förutsättningar att leva på den här jorden. Jordens ekologiska och biologiska system hör ihop. Plockar man bort den ena sorten riskerar den andra att försvinna också, och vi är många gånger inte ens medvetna om varandras existens.
Fru talman! Det är när man kommer till insikten om hur allting hör ihop som man hoppas att alla andra politiker på planeten också har gjort det. Jag både hoppas och tror att alla mina utskottskamrater ser sambanden och att de också ser att biologisk mångfald inte är ett politikområde som alla andra. Det här handlar om alla arters förutsättningar för överlevnad, inklusive vår egen art.
Men vi kan ändå konstatera att även på det här området har vi olika sätt att se lösningar på de utmaningar som vi har framför oss. En av dem grundar sig på att vi har olika grundideologisk syn på vem som ska bestämma, marknad, människa eller miljö. En del grundar sig helt enkelt på att vi har olika verklighetsbeskrivningar som ligger till grund för vår politik.
Skrämmande nog kan vi ändå konstatera att anslagen för biologisk mångfald har minskat markant sedan den borgerliga regeringen tog över i Sverige 2006. Det är både tragiskt och dumt.
Fru talman! Grunden i min och Socialdemokraternas syn på frågan om biologisk mångfald är ödmjukhet. Det handlar om ödmjukhet inför det faktum att vi själva som människosläkte inte styr över allt, ödmjukhet inför det faktum att vi inte heller har alla fakta, ödmjukhet inför det faktum att vi därmed, genom våra handlingar och de politiska beslut som vi fattar, riskerar att rubba system och existenser som vi knappt känner till och ödmjukhet inför vetskapen om att i andra änden på alla politiska beslut som vi fattar finns en levande varelse eller organism som på ett eller annat sätt påverkas av de beslut som vi fattar.
I naturen försvinner alltid arter av naturliga skäl. Nya tillkommer, och vi människor har långt ifrån upptäckt alla befintliga arter ännu. Vad som är det naturliga i artförlust är väldigt svårt att definiera, men det finns de som säger att innan människan kom och petade alltför mycket i naturen försvann det en art ungefär vart tredje till vart femte år. Nu pratar man om att det försvinner upp mot 50 arter varje år.
Fru talman! Det är siffror och fakta, även om de inte är alldeles exakta, som vi som politiker måste ta på allvar. Genom att behandla naturen som vi gör i dag utrotar vi vissa arter, och vi riskerar framtiden för väldigt många av dem. Konsekvenserna av att rubba system vet vi inte speciellt mycket om. De kan bli väldigt stora. Med anledning av det kan vi inte riskera att fatta politiska beslut som vi inte kan överblicka. Vi vet inte vad konsekvenserna av dem blir. När vi pratar om arters fortlevnad har vi inte råd att riskera politiska snedsteg. De kan bli helt omöjliga att rätta till.
I det betänkande vi diskuterar i dag ryms många olika sakpolitiska områden. Det handlar om rovdjursförvaltning, vargstammen, GMO och internationellt samarbete. Alla de delarna är viktiga i frågan om biologisk mångfald.
Vi socialdemokrater har ett antal reservationer som vi står bakom i betänkandet. Den ena handlar om den svenska vargstammen och huruvida man ska inplantera individer från andra länder för att förstärka den genetiskt eller ej. Vi socialdemokrater tycker inte att det är en bra lösning. Vi ser, som alla andra, att den svenska vargstammen förvisso bygger på ett väldigt litet antal individer. Vi ser också att under de senaste åren har vi fått tillskott till den svenska vargstammen från den finsk-ryska stammen med individer som har vandrat hit alldeles själva på naturlig väg. Det ser vi så klart som det bästa sättet att förstärka den svenska stammen.
Att inplantera varg är att ta många risker. Det är också något som vi har diskuterat många gånger här i kammaren tidigare. Vi vet inte riktigt vilka konsekvenser det kan få. Däremot vet vi att det sannolikt inte kommer att öka förtroendet för den förda rovdjurspolitiken, vilket är precis just det som vi måste lyckas med för att få en lyckad förvaltning på sikt. Att stressa fram förändringar i vargstammens genetik känns inte seriöst. Det ger en känsla av att vi försöker göra något slags snabbfix på en hel arts fortlevnad i Sverige.
Vi socialdemokrater vill att vi ska ha en långsiktig och mer seriös ansats när det gäller att förstärka genetiken i den svenska vargstammen.
Jag fick alldeles nyss en rapport om att den varg som flyttades från Jämtland till Örebro län för en tid sedan har vandrat tillbaka till Jämtland. Hon ville inte bli flyttad till Örebro. Vi ska inte tro att vi med politiska beslut kan påverka naturen hur som helst. Det är svårt att platsa vargar som inte vill bli platsade.
Det här är någonting som regeringen både bör och måste fundera på innan man ger sig på ytterligare konstgjorda åtgärder för att förstärka den svenska vargstammen.
Fru talman! Vidare har vi socialdemokrater ställt oss bakom två reservationer som handlar om genmodifierade grödor, GMO. Det handlar bland annat om att vi anser att enskilda länder själva måste få äga rätten att säga nej till att använda GMO-grödor. Vi anser inte att andra länder ska ha bestämmanderätten över det och tvinga GMO-grödor på de länder som själva beslutat att de inte vill ha dem.
Dessutom handlar det om att förbättra reglerna för samexistens så att de odlare som inte vill ha GMO på sina marker får ett rimligt säkerhetsavstånd till odlare som använder dem.
Frågan om GMO är verkligen inte ny här i kammaren. Vi har diskuterat den många gånger förut, och vi kommer att diskutera den många gånger framöver. Vi socialdemokrater anser att vi bör ha en ödmjuk inställning även här. Vi bör ha en ödmjuk inställning till de länder och de odlare som av olika skäl har bestämt sig för att de inte vill använda GMO-grödor. Försiktighetsprincipen måste få vara ett motto.
Vi kan debattera det här fram och tillbaka hur många gånger som helst, men vi kan ändå inte annat än landa i att vi faktiskt inte har något facit på vilken långsiktig påverkan GMO har på den biologiska mångfalden. Att påstå något annat vore att modifiera sanningen.
Fru talman! Till sist anser vi att Sverige måste stärka det internationella samarbetet när det gäller biologisk mångfald och att vi alltid ska vara en drivande aktör. Alla länder, fattiga som rika, måste ges förutsättningar att jobba med bevarandet av den biologiska mångfalden. Vi har faktiskt inte råd med någonting annat än det.
Fru talman! Med det vill jag avsluta med att säga att jag självfallet står bakom alla de socialdemokratiska reservationerna, men här yrkar jag bifall till reservation nr 5.
(Applåder)