Herr talman! Jag tackar för den intressanta inblicken att Andreas Carlgren enbart var centerföreträdare när han i valrörelsen sade att det skulle komma 190 miljoner extra till inköp av skog. Det var på det sättet han gjorde utspelet, och då förespeglades vi att det var miljöministern som pratade om sina pengapåsar. Det är självklart så att man inte alltid har samma uppfattning. Uppenbarligen var det några partier i regeringen som inte tyckte att pengarna skulle gå dit.
Vi välkomnar Sveaskogslösningen som en lösning. Däremot har vi inte sett hur mycket den har gett. Hur många hektar skyddad skog kommer vi att få från Sveaskogslösningen? Från början lät det som att mängden skyddad skog skulle vara i proportion ett-mot-ett. De rapporter jag får säger att man ska vara glad om man får ut hälften av hektarytan eftersom den skog som byts in inte är lika mycket värd som den skog man ska byta till sig. När kommer redovisningen för detta?
Sedan var det den sista frågan som Anita Brodén inte besvarade men som hon kan besvara nu. Den gäller om det behövs någon typ av sanktioner för att klara minimikraven. Jag är lika upprörd som du när nästan hälften av skogsavverkningarna i ett län inte når upp till minimikraven. Det är ett otroligt misslyckande för myndighetsutövningen och att upprätthålla miniminivån. Jag önskar att få diskutera hur vi säkerställer att nivån blir betydligt högre. Vi känner alla till att nivån medvetet sattes på en lägre nivå än vad som var rimligt och acceptabelt eftersom aktörerna sade att de frivilligt skulle ta på sig ett större ansvar. Det är dags för uppföljning. Än så länge har inte systemet gått ihop.
Behövs sanktioner? Vad gör regeringen för att säkerställa att minimikraven i skogsavverkningarna upprätthålls?