Herr talman! Tack, Bengt-Anders Johansson, för ditt anförande! Det väckte två frågor från mig till att börja med.
Den ena rör den biologiska mångfalden vad gäller de vilda djuren. Jag skulle vilja fråga varför Moderaterna tycker att det är så viktigt att slå fast ett tak för hur många vargar som får finnas i Sverige - 210 stycken. Nu har vi dessutom fått en statlig utredning som slår fast att det behövs mer än dubbelt så många vargar än det taket.
Då säger Bengt-Anders Johansson att den utredningen inte tar hänsyn till de sociala aspekterna. Men jag vet att när det gjordes en opinionsundersökning tidigare i alla län runt om i Sverige så konstaterades det att det fanns en klar majoritet i alla län. Även i varglän som Gävleborg och Dalarna tyckte man att det var viktigt att det fanns vargar i Sverige och vill att de ska finnas kvar.
Jämför man med andra länder i Europa är Sverige snarare ett u-land vad gäller antalet vargar. I Spanien, Bulgarien och de baltiska länderna lever tusentals vargar, och där lyckas man leva i en form av samexistens.
Rovdjur är en naturlig del av den biologiska mångfalden i Sverige. Jag tror att vi måste konstatera det, och jag förstår inte varför Moderaterna ställer upp på en politik som innebär att man skjuter vargar. Det är det enda benet i regeringens vargpolitik. Den andra delen, hur man ska kunna stärka vargstammen, finns inte.
Jag skulle också vilja veta varför Moderaterna inte tycker som EU-kommissionen har föreslagit: att enskilda länder ska kunna få ha ett förbud mot eller stopp för GMO-produkter. Varför kan vi inte låta de enskilda länderna få bestämma över dessa saker?