Herr talman! Riksdagsledamöter, åhörare! Biologisk mångfald - känn på orden. Det är vackra, men det är också viktiga ord. Biologisk mångfald är själva stabiliteten i det samspel som utgör våra ekosystem. Ekosystem i sin tur är helt avgörande för samhället och samhällets ekonomiska system.
Precis som påpekats tidigare i debatten vet vi att vi inte vet allt om det här samspelet, om den biologiska mångfaldens omfattning och samspelet med ekosystemen. I miljöpolitiken brukar vi prata om försiktighetsprincip. Det är en viktig respekt att ha med sig. Det är också viktigt att se att vi behöver fortsätta att forska och förstå samspelet i ekosystemen. Det är viktigt att förstå biologiska mångfaldens och ekosystemstjänsternas betydelse för samhället och det ekonomiska systemet.
Det har varit ett lite fult ord att säga att man sätter pris på biologisk mångfald eller ekosystemstjänster. På något sätt har det i miljödebatten låtit som att man då nedvärderar egenvärdet. Nej, tvärtom, egenvärdet av biologisk mångfald och ekosystemstjänster är okränkbart, och det är viktigt att ha med på något slags humanistisk bas. Jag tror att man definitivt inte nedvärderar det genom att sätta pris på ekosystemstjänster.
Det som händer när man sätter pris på till exempel pollinering, rening av vatten och luft, för att ta några exempel, är att vi med det priset kan få in värdet av ekosystemstjänster i företagens och samhällets kalkyler. Då stärker vi det, då kan kalkylerna bli bättre, affärsmöjligheterna kan bli så mycket smartare. Då stärker vi möjligheterna att skydda och utveckla den biologiska mångfalden.
Herr talman! Ett av de största hoten mot biologisk mångfald världen över är förlust av habitat, livsmiljöer för djur och växter. Det handlar om markanvändning. Hur vi använder våra markområden är en viktig diskussion.
Det är intressant att notera att det i betänkandet inte finns några reservationer under punkten om områdesskydd. Jag tar det gärna som ett erkännande från oppositionen av att regeringen och traditionellt Sverige har jobbat bra med områdesskydd.
Vi har ett miljömålssystem med 16 övergripande miljömål. Ett av de mål som gäller biologisk mångfald är Levande skogar. När alliansregeringen tillträdde 2006 var ett av de mest avlägsna målen ett delmål under Levande skogar som handlade om att skydda skyddsvärda skogar. Man pratar om ledsna gubbar - det var rött, och gubben var ledsen.
Det delmålet var planerat att nås 2010, men med den förra socialdemokratiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, var prognosen att det skulle uppnås 2020. Det var en osäker prognos, och det krävdes mycket stora insatser, miljardbelopp, för att nå målet. Det låg miljarder i prognos men inte inlagt i budget. Vi har haft en diskussion om det i kammaren tidigare, både i ekonomiska debatter och miljödebatter.
Det alliansregeringen gjorde då var att säga: Det målet är så långt bort och svårt att nå att vi behöver fundera över om vi kan byta strategi. Och vi gjorde det. Vi började systematiskt skydda skyddsvärd skog på den statligt ägda marken. Vi har också använt statligt ägd skog som bytesmark för att skydda privat ägd skog. Den strategin, som Centerpartiet och alliansregeringen drev, har gjort att det finns möjlighet att nå det onåbara delmålet till 2010. Utvärderingen är ännu inte gjord, men det ligger inom möjlighetens ram att nå målet.
Att använda statligt ägd skog för att byta till sig privat ägd skog har dubbel effekt. Dels använder vi samhällets resurser mer effektivt, dels lägger vi inte en våtvarm filt över skogsägares möjlighet till fortsatt utkomst, utan de får fortsätta att vara skogsägare och får ny mark att jobba med, medan deras skyddsvärda mark kommer under områdesskydd. Det blir alltså en dubbel vinst, både näringspolitiskt och miljöpolitiskt.
Det har i debatten kommit upp att anslaget för biologisk mångfald har sänkts. För mig och Centerpartiet är det viktiga hur många hektar som skyddas, att vi når målet - inte hur många miljoner och miljarder som finns under anslaget för biologisk mångfald. Vi har kunnat skapa förutsättningar för att nå det målet på ett mer kostnadseffektivt sätt och, precis som Anita Brodén har sagt, fört över resurser från det anslaget till ett nytt anslag för havsmiljö som har skapats. Det fanns förut inget anslag i miljöpolitiken för havsmiljöinsatser. Det finns också ett mål om ett levande hav. Vi har börjat jobba mot det målet.
Då tror jag att det är viktigt att inte försöka dribbla bort korten utan se att det viktiga är att vi skapar förutsättningar för att nå målen. Det viktiga är hur många hektar som skyddas och inte hur många miljoner som finns på ett konto i statens budget.
Herr talman! Markanvändning är strategisk för skydd av biologisk mångfald. Det är just därför som Miljömålsberedningen har pekat ut markanvändning och strategier för hur vi långsiktigt och hållbart använder marken som ett viktigt område. Vi ska jobba med först skogslandskapet och sedan jordbrukslandskapet.
Inom de strategierna ska vi också skapa förutsättningar för att nå den internationella framgång som vi fick i Nagoya kring biologisk mångfald, hur vi ska nå det och leva upp till de internationella överenskommelser som vi gjorde i Nagoya.
Avslutningsvis, herr talman: Rovdjurspolitiken har tidigare varit uppe i debatten. Den har skjutits i delar, men rovdjurspolitiken är en helhet. Alliansregeringen har som första regering vågat ta tag i just den helheten.
Man ska fråga sig: Hur skulle en rödgrön rovdjurspolitik se ut? Tittar man på reservationerna ser man ingen, för Socialdemokraterna skjuter från ena hållet och ifrågasätter en förstärkning av vargstammen, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet skjuter från andra hållet och ifrågasätter licensjakten och numerären. Helheten finns inte där, utan det spretar helt otroligt.
En regering har ett ansvar för att få ihop helheten. Sedan kanske det blir debatter om delarna, men en regering har ansvar för att leda och se till helheten.
(Applåder)