Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern
för det utförliga och i huvudsak positiva svaret på
den interpellation som jag har ställt.
I detta sammanhang kan jag nämna att den är
framställd tillsammans med ett antal svenska
riksdagsledamöter från olika partier som nyligen
har besökt Sydafrika. Det är av stort värde i dag att
både svenska riksdagsledamöter och
utrikesministern har färska intryck från besök i
Sydafrika.
Som utrikesministern sade i sitt svar är det just de
formella resterna av apartheidsystemet som går i
graven. Det är angeläget att markera ordet
formella. Det är ju inte svårt att vid ett besök
konstatera att det politiska systemet och
rättssystemet i Sydafrika fortfarande är belastat av
arvet från apartheid.
Det kommer nog att ta lång tid innan man kan
utrota, eller avskaffa, apartheids faktiska innehåll,
som har medfört så stort lidande för befolkningen i
Sydafrika.
Det är också som utrikesministern sade att
förväntningarna nu är mycket stora på vad en
förändring kan åstadkomma, kanske t.o.m.
överdrivna ibland.
Det är därför som det är så oerhört viktigt i den här
situationen att vi gör alla ansträngningar som är
möjliga, inte bara för att kunna säkra ett fritt och
rättvist val utan också att understödja de
demokratiska krafterna i Sydafrika för att landet
skall kunna utvecklas politiskt, ekonomiskt, socialt
och kulturellt.
Det finns så väldigt mycket som är eftersatt i detta
land. Därför räcker det inte med bara de svenska
ansträngningarna, utan det gäller för Sverige att i
alla olika sammanhang, i de internationella fora,
verka för att få till stånd ett effektivt och värdefullt
samarbete till stöd för Sydafrika i den nya era
landet kommer i.
Ett särskilt problem som jag vill poängtera är att
det efter det val som nu kommer att äga rum i slutet
av april inte blir ett bakslag, en backlash, utan att
verkligen utvecklingen efter valet går i rätt riktning.
Man kan inte bortse från risken av att det uppträder
dåliga förlorare i det här valet som sedan t.o.m. kan
öka det våld som nu gastkramar Sydafrika.
Låt mig därutöver göra några korta kommentarer
till de olika punkterna. Jag går då först till punkten
1. Jag vill i det här sammanhanget framför allt
framhålla att Sydafrika är ett geografiskt stort land.
För valövervakningen behövs det verkligen ett
mycket stort antal valövervakare, framför allt för
att kunna nå ut på landsbygden. Där finns det
många stora problem med information och
utbildning, och det är därför jag vill särskilt
markera vikten av att Sverige nu på allt sätt verkar
för att även andra länder gör ökade ansträngningar
för att valövervakningen skall kunna bli så effektiv
som möjligt.
När det gäller den andra punkten kunde vi ju
konstatera att det FN-organ som finns där spelade
en alltför passiv roll. T.o.m. samarbetet med organ
i Sydafrika var otillräckligt. Det är därför som det
är bra att mandatet nu utvidgas, men det kan
förmodligen bli så kritiskt att det behövs inte bara
en utvidgning av den nationella fredsbevarande
styrkan utan också att FN behöver sända en
fredsbevarande styrka.
Låt mig till slut säga att det är angeläget att de
frivilliga insatser som görs och som är mycket
viktiga får allt tänkbart stöd.
På punkten 4 vill jag säga att det kanske inte är
marknadsekonomi som det är brist på, utan det är
snarare en brist på insatser för utveckling och
tillväxt i Sydafrika. Det är där stödet framför allt
behövs.