Herr talman! Det är en viktig interpellation som
Hans Göran Franck har ställt, och därför får också
det svar utrikesministern har givit stor betydelse.
Jag ser mycket positivt i svaret, men jag tror också
att man skulle kunna utvidga de svenska insatserna
ytterligare.
Det är som utrikesministern säger i sitt svar:
uppbyggandet av den nationella fredsbevarande
styrkan går för långsamt. Den kommer inte att få
den betydelse som den borde ha i denna process.
Det finns en formulering i utrikesministerns svar
som jag är tveksam till: Säkerheten vid valen är i
första hand en fråga för sydafrikansk polis och
militär.
Vi vet ju med vilken misstänksamhet hela
befrielserörelsen i Sydafrika ser på sydafrikansk
polis och militär. Det är en fråga om förtroende. Av
den anledningen skulle jag gärna se att FN
engagerade sig mycket mer i denna fredsprocess,
som skall leda fram till valet den 27 april.
Utrikesministern säger att regeringen är beredd att
pröva på vilket sätt Sverige kan delta -- exempelvis
med utbildning och träning. Jag skulle vilja säga att
det brådskar. Är regeringen beredd att ta ett
initiativ i FN så att FN kommer i gång på ett annat
sätt än man hittills har gjort? Det är alldeles för små
insatser som görs.
Jag ser med positivt intresse på det svar
utrikesministern har givit när det gäller det svenska
fredsövervakningsprojektet PEMSA. 16 enskilda
organisationer gick ihop, och jag är med och delar
ansvaret. Intresset växer fortlöpande. I dag är det
17 enskilda organisationer som är engagerade.
De första fredsövervakarna är hemma. Vi har
kunnat lyssna på dem. De har med egna ögon
iakttagit det våld som finns i vardagen på ett sätt
som vi inte kan föreställa oss. De säger alla att det
behövs ökade svenska insatser där nere.
Jag skulle därför vilja fråga utrikesministern om
regeringen är beredd att ställa ytterligare resurser
till förfogande -- dels för
fredsövervakningsprojektet, men också för
valobservatörer. Det finns krav på oss från våra
samarbetspartner i Sydafrika om att vi skall bidra
med ytterligare svenska insatser.
Herr talman! Jag skulle vilja kommentera
situationen i Bophuthatswana. Där finns ett
omfattande våld som vänder sig direkt emot
fredsprocessen. Jag har en rapport som handlar om
hur polisen i Bophuthatswana den 5 februari grep
och misshandlade tio unga ANC:are. Den 13
februari arresterade man 10 ANC-medlemmar och
förstörde deras material. Man gjorde en räd mot
ANC-kontor i Mafikeng den 19 februari och
konfiskerade dokument och flygblad. Man
misshandlade ANC-medlemmarna, och man
använde tårgas. Den 19 februari stoppade man
ANC:are och MR-advokater som höll på med
väljarutbildning.
När övergångsrådet den 7 december vände sig till
FN och vädjade om hjälp var det fråga om insatser
i hela Sydafrika, inkluderande Bophuthatswana.
Där har det alltså inte hänt någonting. Det är ett
tragiskt faktum att en stor del av Sydafrika är utan
stöd och inflytande.