Herr talman! Systrar och bröder i världens mest
jämställda parlament! Jag vill börja med att yrka bifall
till reservationerna 1, 2 och 3.
Sverige har ett högt anseende som föregångsland i
jämställdhet, men ändå är vi svenska kvinnor påfal-
lande osynliga i all dokumentation av vår kultur. Vi
framträder sparsamt i massmedierna, och vi lyser med
vår frånvaro i historieböckerna och på museer. Våra
kulturinsatser visas inte för samtiden och bevaras inte
för framtiden. Vi är utraderade ur vårt kollektiva
minne, dömda att försvinna i historiens töcken. Är det
inte dramatiskt?
Jag skall nämna något av verkligheten. 80-90 %
av de statliga och kommunala kulturpengarna går
fortfarande till manskultur. Redan vid FN:s kvinno-
konferens i Nairobi 1985 skrevs det in i handlingspla-
nen att kvinnors kulturinsatser skulle lyftas fram i alla
länders historieskrivningar. Kvinnor världen över
börjar nu mer och mer att ifrågasätta männens ensam-
rätt i historien.
Jag vill påstå att en ny folkrörelse håller på att
växa fram, en folkrörelse som vill dokumentera sig
historiskt och i framtiden.
I Miljöpartiets partimotion om kulturen lyfter vi
fram den här folkrörelsen. Vi anser att ett arbete med
ett nationellt kvinnomuseum omedelbart måste inle-
das. Vi menar att medel bl.a. kan sökas ur europeiska
och internationella fonder, förutom stöd från stat,
kommuner och landsting. Men för att man skall kunna
få EU-medel brukar det som bekant krävas 50 %
statlig medfinansiering.
Kulturutskottets avvaktande hållning gör det svårt
att fullfölja planen på ett nationellt kvinnomuseum,
planen att till 1998, då Stockholm är utsedd att vara
kulturhuvudstad i Europa, kunna bjuda på ett museum
som visar kvinnans ställning i familjen, arbetslivet
och samhället samt i de sköna konsterna i dag såväl
som i gången tid. Världens mest jämställda parlament
kanske inte hinner få ett kvinnomuseum.
Kvinnor behöver sina förebilder för sin egen
identifikation, inte minst när de nu tar sig in på män-
nens traditionella områden och förväntas att agera
enligt mansmönster. Männen behöver få tydliga idéer
om hur det som kvinnor är bra på kan berika just dem.
I Kulturutredningen, som nu är ute på remiss, står
att de övergripande målen bör vara att:
Värna yttrandefriheten och ge reella yttrande-
möjligheter. Detta måste väl också gälla för kvin-
nor.
Verka för delaktighet och stimulera eget ska-
pande. Eget skapande pågår nu genom att man vill
ha ett nationellt kvinnomuseum och lokala kvin-
nomuseer.
Främja konstnärlig och kulturell förnyelse och
kvalitet. Eftersom vi inte har något nationellt
kvinnomuseum i Sverige är det en förnyelse av
kulturell kvalitet.
Ta ansvar för kulturarven och främja positivt
bruk av dem. Ja, vi vill lyfta fram kvinnorna som
den halva del av historien de utgör.
Ge kulturen förutsättningar att vara en dyna-
misk, utmanande och obunden kraft i samhället.
Ja, vi tycker att vi skall möta den här folkrörelsen.
De medel som Kulturutredningen anger för att
uppnå de kulturpolitiska målen är tillgänglighet och
decentralisering. Utredningen framhåller också att de
statliga insatserna skall utformas så att de både tillgo-
doser de gemensamma intressena på nationell nivå
och regionernas och kommunernas möjligheter att
utveckla kulturlivet utifrån egna förutsättningar. Ut-
redningen poängterar vikten av stark lokal förankring
och eldsjälarnas betydelse för folkrörelsernas utveck-
ling.
Det här kan väl inte vara så kontroversiella syn-
punkter att vi inte redan i dag kan tillsätta en arbets-
grupp som kan se över hur ett nationellt kvinnomuse-
um skulle se ut och som redan i dag skulle kunna säga
att vi stöder ett kvinnohistoriskt museum med speciell
Bergslagsprofil. Den verksamhet som hitintills be-
drivits i bl.a. Surahammar har stor betydelse för den
växande kvinnofolkrörelsen där, alltså bör regeringen
ge stöd nu.
I Miljöpartiets partimotion om kultur har vi också
lyft fram betydelsen av ett teatermuseum som tar ett
större nationellt ansvar än i dag. I det sammanhanget
vill vi att Drottningholms teatermuseums roll specifi-
ceras. Den samordning som nu planeras tillsammans
med Dansmuseet är vi positiva till. Tillgängligheten
för allmänheten kommer framöver att bli bättre.
Men ytterligare samverkan i hela landet behövs.
Utskottet lyfter fram Göteborg och Eskilstuna. Vi
tycker att initiativen bör stödjas och erfarenheter
utbytas i större utsträckning än tidigare, alltså mer
nätverkssamarbete.
Till sist vill jag också lyfta fram satsningarna på
Ekomuseum i Bergslagen. Jag anser inte att det finns
några skäl att invänta att riksdagen eventuellt så små-
ningom kommer att rösta för de förändringar i
grundbidragssystemen som föreslås i Kulturutred-
ningen. Vi anser att det är fullt möjligt att redan i dag
stärka stödet och vill därför att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med ett sådant förslag.
Tack.