Herr talman! Kvinnor och deras roll och betydelse
saknas ofta när olika företeelser beskrivs ur ett histo-
riskt perspektiv. Kvinnorna är osynliga i skolans his-
torieböcker, och de är osynliga på museerna. Flickor
får redan i tidiga år klart för sig att det nästan inte har
funnits några kvinnor som har varit så betydelsefulla
att de eller det de har gjort är värt att avbilda eller
beskriva. Det är givetvis djupt otillfredsställande.
En tvärpolitisk grupp framsynta kvinnor i Sura-
hammar har konstaterat att kvinnornas insatser för att
Bergslagen skulle bli Sveriges industriella vagga inte
finns dokumenterade eller presenterade på ett över-
skådligt sätt någonstans. De bedömer att en av de
större utmaningarna inom historie- och museisfären
torde vara att synliggöra kvinnors historia.
Herr talman! Jag delar deras bedömning, och det
är av det skälet som jag och även andra ledamöter av
riksdagen har motionerat om kvinnomuseum.
Kvinnogruppen i Surahammar har påbörjat ett
mycket ambitiöst arbete för att etablera ett kvinnohis-
toriskt museum med Bergslagsprofil. De har gått i
studiecirklar och tagit hjälp av forskare. I somras
mynnade det arbetet ut i en utställning: "Hundratrettio
meter under jord" - "Död och överlevnad i ett
gruvfält 1836". Man får bl.a. reda på att kvinnorna i
gruvarbete tjänade lika mycket pengar som männen,
något som jag och många andra besökare blev mycket
förvånade över.
Utställningen har uppmärksammats lokalt men
också på kultursidorna i de större tidningarna. Man
har också arrangerat något som man kallar Bergsla-
gens kvinnodagar.
Kvinnorna i Surahammar och på andra orter som
det skrivs om i kulturutskottets betänkande gör ett
mycket viktigt pionjärarbete.
Jag är också mycket glad över kulturutskottets
noggranna genomgång av frågan om inrättande av
kvinnomuseer. Enligt uppgift från utskottskansliet är
detta en "ny" fråga.
Jag anser att det är mycket värdefullt att utskottet
har slagit fast följande:
"Enligt utskottets uppfattning är det av stor bety-
delse att även ett kvinnoperspektiv anläggs i museer-
nas utställningsverksamhet och att kvinnornas i lika
hög grad som männens historia speglas av våra muse-
er. Ett sådant synsätt bör enligt utskottets mening
prägla museernas verksamhet."
Detta uttalande vill jag uppmana politiker och
kulturtjänstemän som arbetar på olika nivåer i samhäl-
let att verkligen ta fasta på. Det är en mycket tydlig
signal.
Avslutningsvis anser jag dock att riksdagen redan
nu, inför regeringens arbete med den kulturpolitiska
propositionen, borde uttala sig principiellt positivt till
att det skall utgå statligt stöd till kvinnomuseer.