Fru talman! I detta betänkande finns det en mängd
goda förslag som jag hade velat stödja. Men alla
förstår vi att så länge regeringen ämnar fördela knap-
past mer än 1 % av statens budget till kultur måste
många förslag fortsatt stå på vår önskelista.
Men det är viktigt att vi väljer att aktivt arbeta för
ett mål. Alltför ofta i kulturutskottets betänkanden
under det senaste året har det hänvisats till den kul-
turpolitiska utredningen. Nu när den har kommit
hänvisar man till den kulturpolitiska propositionen i
stället.
Jag förstår ärligt talat inte regeringens hänvisning-
ar till kommande propositioner. Vi kan faktiskt handla
nu. Vi behöver inte vänta till sedan. Om vi väntar för
länge så fattas besluten någon annanstans, där vi inte
har någon möjlighet att påverka. Vi sitter här till låns
för att driva en politik som våra väljare vill ha och så
väl behöver - en aktiv kulturpolitik som driver de
demokratiska processerna framåt. Då går det inte
alltid att hänvisa till senare, utan vi måste skapa en
vision här och nu och skapa vår verklighet.
Herr talman! Jag skall nu ta upp det som står i
själva betänkandet. Det handlar om museifrågor. En
viktig fråga som tas upp i betänkandet är inrättande av
ett nationellt kvinnomuseum och stöd till de lokala
kvinnomuseerna.
I betänkandet har hela fem riksdagspartier motio-
nerat om kvinnomuseer. Trots denna uppslutning i
frågan har utskottet inte velat föreslå riksdagen att ta
något initiativ i frågan. Jag ställer mig frågande till
detta. I den kulturpolitiska utredningen står det nämli-
gen såvitt jag kan se inte ett enda ord om ett kvin-
nomuseum och inte ett ord om att all politik skall utgå
från ett mans- och kvinnoperspektiv. Därför är det
bråttom, och därför är det viktigt att dessa frågor
kommer fram i dag.
Hur vi än vänder och vrider på det så är vi av
manligt eller kvinnligt kön, oavsett ras, oavsett religi-
on, oavsett om vi är unga eller gamla och oavsett om
vi är fattiga eller rika. Könsperspektivet borde med
kraft tas med i alla beslut. Därför är ett kvinnomuse-
um med nationellt ansvar, utlokaliserat i landet, en
liten del i jämställdhetssträvandena.
Vi kan alla vara överens om att museerna skall
spegla förändringar i naturens och människans liv och
verksamhet genom årtusenden. Ett museum är en del
av samhällets kollektiva minne. Museerna samlar in,
dokumenterar, bevarar och levandegör föremål och
andra vittnesbörd om människors kultur eller miljö.
Det utvecklar och förmedlar kunskap, och bjuder på
upplevelser för alla våra sinnen. Det är öppet för
allmänheten och medverkar i samhällsutvecklingen.
Museets syfte är bildning till medborgarna.
Jag vill med detta säga att det nu är dags att inrätta
en nationell samordning när det gäller kvinnans kultur
och historia. Därför måste vi besluta oss för att vi
skall inrätta ett kvinnomuseum och utreda dess lokali-
sering och ekonomiska möjlighet att bli verklighet. Vi
har inte råd att vänta på en kulturproposition som
förmodligen inte kommer att ha ett enda ord med om
detta. Det som vi dock vet i dag är att fem av riksda-
gens partier är beredda att stödja en sådan verksam-
het. Vi skulle i dag kunna få en majoritet kring ett
kvinnomuseum, ett museum som skulle ägnas åt kvin-
nans olika roller under olika epoker och belysa kvin-
nohistoria ur ett nutidsperspektiv, ett framtidsper-
spektiv och ett globalt perspektiv.
I dag inskränker sig ju regeringens kvinnopers-
pektiv till att inrikta sig på kvinnorepresentation i
politiska organ. Av större vikt vore faktiskt att spegla
den verklighet som vi lever i, där nedskärningar i
offentlig sektor och förändringar i välfärdssystemet
kraftigt försämrar kvinnans ställning. Att spegla den-
na faktiska verklighet verkar vara för tufft för rege-
ringen. Den håller inte hela vägen fram, som Göran
Persson brukar säga.
Vi har även andra delar i detta betänkande som är
värda att lyfta fram. Det gäller bl.a. kulturprojektet
Röda sten i Göteborg. Vi som var på Bok- och biblio-
teksmässan hade förmånen att få ta del av informatio-
nen kring projektet och träffa en del av eldsjälarna
bakom detta projekt. Det långsiktiga målet för projek-
tet är att man vid Göta älvs mynning, i ett gammalt
pannhus, skall skapa Göteborgs motsvarighet till
Louisiana i Danmark. Jag önskar projektet lycka till,
och jag hoppas att man skall få statliga medel från
Boverket, Riksantikvarieämbetet, framtidens kultur,
m.m., så att projektet går i hamn.
En annan del i betänkandet är de teaterhistoriska
museerna. Ett par motioner lyfts fram. Bl.a. tar man
upp vikten av att samordna de teaterhistoriska muse-
ernas verksamheter och statliga medel därtill. I betän-
kandet framgår det att Drottningholms teatermuseum
skulle ha en samordnande roll med nationell karaktär.
Men av motionerna framgår en annan verklighet.
Därför borde en utredning som rätar ut dessa fråge-
tecken tillsättas. Jag hoppas att regeringen återkom-
mer med förslag om det i den kommande kulturpoli-
tiska propositionen.
När det gäller yrkandet om ett presshistoriskt mu-
seum vill jag särskilt lyfta fram frågan om det svenska
språkets ställning som kulturbärare. Vårt språk mo-
derniseras i en rasande fart. Litteratur som är bara
några decennier gamla är för tunga för dagens ung-
domar att läsa. Språket har förändrats i en sådan hast
att de helt enkelt inte förstår vad som står i den. Jag
kan som exempel nämna att svenska studerande före-
drar att läsa hundraårig engelsk facklitteratur framför
ett betydligt yngre översatt verk på svenska på grund
av att det engelska språket inte har förändrats lika
dramatiskt som det svenska språket.
Jag vill därför avsluta med en fråga. Vad ämnar
regeringen göra för att det svenska språket skall vara
en varaktig kulturbärare?
I detta läge har jag inga yrkanden, men givetvis
står jag bakom reservationerna 1 och 2. Tack för
ordet.