Herr talman! Vi ska nu debattera regeringens proposition om insatser för vissa nyanlända invandrares etablering med mera. Självklart står vi socialdemokrater bakom alla våra reservationer,
men för att vinna lite voteringstid yrkar jag bifall endast till reservation nr 10 som vi har tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Att vara kvinna i dag, år 2014, borde rimligen innebära ett jämställt och rättvist liv. Men tyvärr är det fortfarande en dröm för många kvinnor världen runt, så även för kvinnor som bor i Sverige.
Nyanlända kvinnor och kärleksinvandrade kvinnor drömmer om att få en ny start på livet, att få leva ett jämställt liv, att få försörja sig själv och slippa diskriminering och hot.
Trots att vi har en lång erfarenhet och djupa kunskaper om att en jämställd samhällsmodell är ett vinnarkoncept ser samhället faktiskt inte ut så för både individer och samhället. Det är djupt tragiskt - om vi ska vara riktigt ärliga - att vi fortfarande debatterar lika lön för lika arbete och rätten att inte bli utsatt för våld i en nära relation.
Herr talman! Att bosätta sig i Sverige borde vara relativt enkelt för en nyanländ kvinna, men det är inte så. Det blir en kamp mot diskriminering, en kamp för att erövra ett nytt språk och en ny boendemiljö. Men den största och viktigaste kampen, handlar om att få ett arbete med villkor som är sjysta, där kollektivavtal är tecknade och med en lön som det går att leva av.
Vissa av de nyanlända kvinnorna har med sig en hög utbildning medan andra kanske nästan inte har någon utbildning alls. Många kämpar med minnen av krigssituationer och lever med ångest över vad som hänt med vänner och övriga släktingar i hemlandet. Lättnaden över att själv ha klarat sig blir kanske det som övergår till psykisk ohälsa i slutänden.
En del av de nyanlända kvinnorna måste dessutom kämpa mot fördomar, kulturkrockar och allmänt nedlåtande syn på deras förmåga till arbete och till att de faktiskt har något viktigt att tillföra till Sverige och till oss som redan har bott här under lång tid.
Många kvinnor med utländsk bakgrund är undersysselsatta och har svårt att försörja sig själva. De ska dessutom kämpa med arbeten med dålig arbetsmiljö, monotona arbetsuppgifter och dålig löneutveckling. Vi socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet konstaterar i vår gemensamma reservation att det behövs en utredning som tar avstamp i dessa kvinnors situation.
Herr talman! Det behövs en jämställdhetspolitik som, bland många andra perspektiv, tar sikte på invandrade kvinnors behov av utbildning, språkutveckling, behov av välfärd och hur valideringen av deras tidigare kunskaper går till. Att få sina tidigare kunskaper omsatta till erfarenheter, som det går att söka jobb på, kan vara det som till slut öppnar dörren till samhället. Vi konstaterar att det också behövs ett omtag i valideringsarbetet så att inga kunskaper förblir i det fördolda.
Jag känner mig trygg i vårt socialdemokratiska förslag om det livslånga lärandet, vuxenutbildningen och satsningar på sfi, även om det inte behandlas i det här utskottet. Språket och sfi-undervisning är nog det viktigaste som finns, det brukar en majoritet i den här kammaren poängtera.
Jag brukar besöka sfi-undervisningen i Luleå, och det är en fröjd att få möjlighet att se hur duktiga lärare bygger upp det svenska språket från grunden hos nyanlända. Det är roligt att se skratten och de första försöken att på en stapplande svenska lära sig att handla, räkna pengar och säga vad man vill köpa till att ha invecklade samtal med dem som kommit längre i sin språkutveckling.
Därför avvisar vi socialdemokrater bestämt att antalet terminer inom sfi ska begränsas. Det är inte rättvist mot de människor som behöver längre tid för att lära sig språket. Vi i det här utskottet konstaterar gång på gång att språket är en viktig del på arbetsmarknaden.
Det finns ett talesätt som säger "sent ska syndaren vakna", och det är väl att ta i, men det är ändå glädjande att den borgerliga regeringen har tagit sitt förnuft till fånga och genom den här propositionen nu tar bort sfi-bonussystemet som man införde för ett par år sedan. Ibland känns det skönt att få säga vad var det vi sade. Ett bonussystem inom svenska för invandrare var nog inte så lyckat som man kanske hade hoppats att det skulle vara.
Herr talman! Samhällsorienteringen har vi i den här kammaren debatterat förr. Jag har väldigt svårt att förstå varför det ska finnas en åldersdiskriminering när det handlar om samhällsorienteringen. Vad är själva poängen med det? Och varför verkar det vara helt omöjligt att göra samhällsorienteringen neutral?
I den här propositionen utvidgar nu helt plötsligt regeringen gruppen till att även omfatta nyanlända invandrare som har beviljats uppehållstillstånd som familjemedlemmar till en utlänning som har beviljats arbets- och uppehållstillstånd för högkvalificerad anställning. Regeringen menar att det är viktigt att säkerställa att vissa anhöriga till arbetskraftsinvandrare - ja, till de högkvalificerade alltså - ska få samhällsorientering. Fortfarande står till exempel kärleksinvandrare, som ofta är kvinnor, utanför möjligheten att ta del av samhällsorientering. Jag har väldigt svårt att begripa varför den borgerliga majoriteten inte gör samhällsorienteringen neutral, när vi alla egentligen tycker att det också är en dörr till det svenska samhället.
I den här propositionen står det att en nyanländ invandrare inte ska kunna neka till ett arbetserbjudande under tiden som han eller hon omfattas av etableringsplanen. Men i ärlighetens är det ju inte det som är problemet. Det är inte så att det finns en mängd nyanlända invandrare i Sverige som tackar nej till jobb. De får ju inga jobb. De är undersysselsatta och har mycket högre arbetslöshet än vi som är infödda svenskar.
Därför är vi socialdemokrater övertygade om att Arbetsförmedlingen i det här fallet har ett viktigt jobb framför sig, och vi anser att också kommunerna kan göra ett gott jobb.
När det gäller lotsverksamheten som bedrivs av Arbetsförmedlingen har vi under lång tid undrat varför den inte kan bedrivas av kommunerna. Det är en fråga som jag tycker att den borgerliga majoriteten haft svårt att svara på. Varför är inte Sveriges kommuner lämpliga att göra jobbet med att stödja nyanlända invandrare? Det är obegripligt, måste jag säga. Det var ett slöseri med kunskap och resurser när regeringen kapade bort kommunerna från att vara en part i lotsverksamheten.
På tal om lotsar visar Riksrevisionens rapport om lotsverksamheten på brister. I min valkrets i Norrbotten har endast 12 av 1 600 nyanlända fått ett arbete med hjälp av ett lotsföretag. Problemen med regeringens lotsverksamhet hopar sig. Uppdraget är luddigt, det är problem med uppföljning, få människor får arbete och så vidare. Det värsta är kanske ändå att 80 procent av lotsleverantörerna själva upplever att deras bransch präglas av oseriösa aktörer. Fiasko är ett starkt ord, men resultatet av lotsverksamheten imponerar inte.
I morse var en av nyheterna att vi i Sverige inte direkt är bäst i klassen på integration, snarare nästan sämst. Därför borde Riksrevisionens rapport om lotsverksamheten mana till en del eftertanke. Propositionen handlar om många olika små saker gällande integrationen av de nyanlända. Jag har bara tagit upp några av dem.
Slutligen, herr talman, vill jag, eftersom det här är min allra sista kammardebatt, tacka all fantastisk personal som finns i riksdagen tillgänglig för oss ledamöter, och samtidigt önska talmannen och alla andra en trevlig sommar. Vi ses säkert i valrörelsen!
(Applåder)