Fru talman! Moderaterna har mer än ett pedago-
giskt problem här. De vill visa på bristerna och till-
kortakommandena inom vården. Det de föreslår är
mindre resurser till sjukvården. Man vill minska
statsbidragen till kommuner och landsting, och man
säger att man i stället bör gå över till ett försäkrings-
system. Det är det som skall lösa problemen. Vi tror
inte det. Vi delar den bedömning som görs av
HSU 2000, och det är därför vi tillför resurser nu. Det
finns dessutom inga belägg för att försäkringsfinansie-
rade system skulle fungera bättre eller vara billigare
än de skattefinansierade systemen.
Det regeringen och riksdagen gör är att styra detta
arbete. Eftersom vi har ett mycket decentraliserat
system och det är sjukvårdshuvudmännen som plane-
rar och utför det dagliga vårdarbetet styr vi genom att
sätta upp de ekonomiska ramarna, genom att åstad-
komma en lagstiftning som handlar om rättigheter och
skyldigheter och genom att t.ex. besluta om priorite-
ringar; vi har ju nyss diskuterat en prioriteringspro-
position. Vi menar att det nu behövs mer resurser för
att just klara av att korta köerna osv.
Detta är absolut inga kontraorder. Vi har varit
överens med landstingen om att inriktningen på arbe-
tet måste vara att ständigt att se till att man håller
köerna nere. Det är en självklar inriktning på jobbet
att man ser till att korta köerna och hålla väntetiderna
nere. Detta är alltså definitivt inga kontraorder. Vi har
varit sams om det hela tiden. Så jag tycker nog ändå
att om det här är den moderata utgångspunkten ligger
man väldigt långt ifrån hur vanligt folk ser på vården,
problemen inom vården och vad vi skall göra åt dem.
Det är självklart så att ett land ständigt måste job-
ba med att se till att få tillväxt. Problemet är väl också
här att moderaterna tycker att det är litet surt att se att
Sverige har lyckats så väl med det ekonomiska sane-
ringsarbetet. Vi har skapat mycket goda förutsättning-
ar, vi har fått ned räntan, vi har fått bort inflationen, vi
har minskat vårt budgetunderskott och vi har fått håll
på statens finanser igen. Det är då det skapas ett ut-
rymme i statens budget för att satsa på vården, om-
sorgen och barnen framför allt annat.