Herr talman! Alkoholen har varit och är fortfaran-
de vårt lands största medicinska samhällsproblem. Vi
vet att sjukdomstillstånd kan uppkomma genom en
hög tillfällig alkoholkonsumtion, dvs. det vi brukar
kalla alkoholförgiftning, men de är oftast en följd av
långvarigt missbruk.
En rad olika kroppsdelar kan då drabbas genom
direkta alkoholskador, t.ex. lever, bukspottkörtel,
mage, muskler och hjärna. Psykiska sjukdomar är
vanliga på grund av den livsföring som kroniska
missbrukare ofta har. Detta gäller också indirekta
alkoholskador som lunginflammation, näringsbrist
osv. Dessutom vet vi att infektionsskyddet sätts ned
genom alkoholkonsumtion.
Personskador till följd av olyckor och våld är ofta
orsakade av berusning. Sedan vet vi att långvarigt
missbruk ökar skaderisken genom att skelettet blir
skörare. Jag skulle kunna göra den här listan lång om
hur farligt det är med för hög alkoholkonsumtion.
Samtidigt vet vi att på många arbetsplatser, bland
trafikoffer och deras anhöriga och hos barn till miss-
brukande föräldrar finner vi en verklighet som moti-
verar ett offensivt folkhälsoarbete för att nedbringa
alkoholkonsumtionen. Alkoholen spelar också en stor
roll i alla typer av våldsbrott. Det har vi haft uppe här
i kammaren flera gånger.
Vi vet att undersökningar visar att 75 % av alla
våldsbrott är alkoholrelaterade. Socialarbetare och
poliser har erfarenheter av att en ökad alkoholkon-
sumtion bland ungdomar skapar en grogrund för nar-
kotikamissbruk. Det är ingen som prövar narkotika
nykter, brukar det heta.
Humanitärt, socialt och samhällsekonomiskt är
vinsterna därför mycket stora om vi kan sänka den
totala alkoholkonsumtionen.
Den svenska alkoholpolitiken är formad utifrån er-
farenheterna av de allvarliga sociala konsekvenserna
som ett alkoholmissbruk leder till. Alkoholpolitiken
är en del av socialpolitiken.
De viktigaste delarna i den svenska alkoholpoliti-
ken är ju punktbeskattningen av alkoholhaltiga dryck-
er och försäljningsmonopolet. Båda dessa åtgärder
begränsar alkoholkonsumtionen och därmed alkoho-
lens skadeverkningar.
Herr talman! Regering och riksdag har fastställt
målet för den svenska alkoholpolitiken. Mellan år
1980 och år 2000 skall totalkonsumtionen av alkohol
minska med minst 25 %.
Nu kan vi läsa följande i den nationella hand-
lingsplanen: Ledningsgruppen vill framhålla vikten av
att alkoholpolitikens 25-procentsmål ligger fast, även
om det kommer att ta längre tid att uppnå målet. Den
registrerade alkoholförtäringen har från 1980 till 1994
endast minskat med 5 %. Att nå 25-procentsmålet
under de få år som återstår till sekelskiftet framstår
därmed som orealistiskt, särskilt med tanke på att
alkoholpolitikens instrument nu försvagats. Lednings-
gruppen ser det som väsentligt att den förestående
preventiva satsningen präglas av realism och medve-
tenhet om de förändrade förutsättningarna. Mot denna
bakgrund vill ledningsgruppen formulera följande
mål. Målet under de närmaste åren är att alkoholkon-
sumtionen kan förbli på en oförändrad nivå.
Jag beklagar att man har kommit fram till den
målsättningen. Jag tror nämligen att när vi här i Sve-
riges riksdag tillsammans med Världshälsoorganisa-
tionen fattar beslut i demokratisk ordning är det vik-
tigt vi gör allt för att uppnå dessa mål. Jag hoppas att
vi skall kunna bli mer offensiva för att uppnå målet.
Vi vet att ungdomars alkoholkonsumtion ökar
kraftigt. Enligt undersökningar kan man se att de
yngsta dricker folköl oftare och att de dricker alltmer
per gång. De senaste fem åren har konsumtionen av
folköl stigit med ca 25 % bland niondeklassarna.
Hur ser då konsumtionsmönstret ut, och hur tänker
de unga om folkölet? För att ta reda på det har Ung-
domens Nykterhetsförbund uppdragit åt alkoholfors-
karen Stig Helling att göra djupintervjuer med ung-
domar kring deras förhållande till alkohol i allmänhet
och folköl i synnerhet. Undersökningen omfattar 32
ungdomar mellan 14 och 19 år. Deras förhållningssätt
och resonemang kring folköl kan mycket väl antas
vara typiska för svenska ungdomar.
Herr talman! 24 av ungdomarna hade sin alkohol-
debut knuten till folköl. 4 av de undersökta gjorde sin
alkoholdebut när de var 12 år eller yngre, 23 när de
var 13-14 år och 4 vid 15 år. En drack inte alkohol.
Ungdomarna uppger att de dricker folköl för att det är
lätt att få tag på det, det är billigt och några tycker att
det smakar gott och det ger en lättare kontrollerbar
berusning.
Herr talman! Detta är argumenten bakom att vi
stöder reservation 13 som Roland Larsson har pläde-
rat för. Vi är tvungna att få tillbaks de regler som
gällde tidigare för folkölet. Detta är inkörsporten för
ungdomarna.
Herr talman! Samtidigt vill jag påminna om att
barn inte är utvecklade så att de tål alkohol på samma
sätt som vuxna. Det är ytterligare ett argument för att
vi måste skjuta upp alkoholdebuten.
Samtidigt diskuteras runt omkring oss att införa en
20-årsgräns, och man har även infört den i vissa län-
der. Då kommer jag till nästa reservation som jag vill
yrka bifall till, nämligen reservation 7.
Allt fler länder har genomfört den här åldersgrän-
sen. Norge och Finland har en 20-årsgräns, för att ta
några exempel. I USA är det regel att man skall vara
21 år för att få köpa alkohol trots att man blir myndig
vid 18 års ålder. Anledningen till detta är att tidig
alkoholdebut riskerar att leda till alkoholberoende
senare i livet. Det har man också bekräftat.
En majoritet av ledamöterna i den alkoholpolitiska
kommissionen har i sitt huvudbetänkande rekommen-
derat en enhetlig åldersgräns, alltså även på restau-
rang, på 20 år. Därför har vi skrivit reservation 7.
Herr talman! Det finns även ekonomiska skäl till
varför vi måste ha en offensiv alkoholpolitik, och jag
vill avsluta med dem. Inte minst de moderata vänner-
na brukar ju vara mycket pigga på att diskutera olika
ekonomiska besparingar.
Anders Johnson, som är statsvetare här i Stock-
holm, har gjort en hel del undersökningar av vad det
kostar. Det var väl egentligen Anders Johnson som
myntade uttrycket: 100 miljarder kostar supen.
Där kan man se att vårdkostnaderna är ungefär 15
miljarder. Jag tänkte på det nu när varenda kommun
och landsting kämpar hårt med ekonomiska bespa-
ringar. Vi har helt enkelt inte råd att ha en så här hög
alkoholkonsumtion. Tillverkning och distribution
kostar 16 miljarder kronor. Produktionsbortfallet
kostar 45 miljarder, egendomsskador 2 miljarder och
förebyggande åtgärder 4 miljarder. Då finns det ändå
kostnader som inte kan räknas. Jag tänker på de famil-
jer och andra närstående som finns bakom alkohol-
missbrukarna i vårt land och på de barn som växer
upp under dessa förhållanden.
Det är väldigt viktigt, om karta och verklighet inte
stämmer överens, att vi ser att det är verkligheten vi
måste gå efter. Vi måste försöka få fram bra förslag
för att minska alkoholkonsumtionen. Jag lovar att vi
från kristdemokratiskt håll är beredda att pröva allt
för att få en bra och en god miljö i hela vårt land.
Jag vill förtydliga att jag för tids vinnande yrkar
bifall bara till reservation 7.