Herr talman! När jag har lyssnat på den här debat-
ten och när jag har läst betänkandet har jag insett att
vi är ganska långt ifrån ett kontinentalt land med en
sund dryckeskultur. Alltför många politiker här i
riksdagen tror fortfarande att det är med monopol,
förbud och skatter som man löser problemen med
alkohol.
Om man lever i den låtsasvärlden är det logiskt att
ha ett systembolagsmonopol. Då är det också logiskt
att förbjuda detta monopol att ha öppet på lördagar,
och det är också logiskt att förbjuda t.ex. vinauktio-
ner. Likt Annika Jonsell tror jag att de flesta männi-
skor i Sverige är fullt kapabla att köpa alkohol. Det
viktiga för oss är att bryta monopolen och öka mång-
falden.
En sak som inte har diskuterats särskilt mycket i
Sverige är att de svenska handlarna inte har samma
sortimentsbredd som handlarna ute i Europa. Det
betyder faktiskt att om de svenska livsmedelshandlar-
na efter att ha fått en alkohollicens fick möjlighet att
sälja öl och vin skulle detta troligen sänka matpriser-
na. Det brukar ju vi här i kammaren försöka åstad-
komma.
Fru talman! Sverige har trots dagens deprimerande
debatt ändå blivit ett väldigt mycket mer kultiverat
mat- och vinland. Under de senaste 15 åren har det
vuxit upp hundratals, ja, tusentals vinprovarklubbar.
Vi har dessutom kockar, sommelierer, vinprovare, på
toppnivå, och de har vunnit många mycket fina priser
ute i världen.
För mig är öl och vin en viktig del av svensk mat-
och dryckeskultur. Genom organisationer som
Munskänkarna och Sommelierföreningen har vi lärt
svenska folket att det är bättre att dricka litet grand av
någonting som är gott än att berusa sig på någonting
som är billigare och sämre.
Om vi skall kunna fortsätta att få människor in-
tresserade av öl och vin på det positiva sättet är det
viktigt att vi ser till att man ökar mångfalden av bättre
vin och bättre öl.
Det finns två motioner vilkas förslag skulle göra
det. Väldigt många restauranger har inte hängt med i
den här utvecklingen. På många kinakrogar finns bara
skräpviner. Jan Sandberg har i en motion föreslagit att
man skulle kunna ta med sig ett eget vin till restau-
rangen. Jag har bott i Kalifornien, där det här syste-
met fungerar utmärkt. Restaurangen lägger på en liten
avgift, en corkage fee, dvs. korköppningsavgift på 50
eller 100 kr. Man kan alltså ta med sitt eget vin. På
många krogar dubblar, tredubblar eller t.o.m. fyrdubb-
lar man inköpspriset. Det medför att man inte dricker
bra vin utan att man ofta dricker dåligt vin på krogen.
I en annan motion har jag tillsammans med Birgit-
ta Wistrand föreslagit att man skall tillåta vinauktio-
ner i Sverige. Vinauktionen är en av de snabbast väx-
ande auktionsformerna i Europa. Det skulle verkligen
ge oss stora möjligheter att få in ett bredare sortiment
av viner.
Systembolaget har i dag inte alls ett särskilt brett
sortiment. I dag är det t.ex. mycket svårt att prova
fyra årgångar av ett och samma vin, om man inte har
en egen vinkällare och har sparat i många år. På sam-
ma sätt är det svårt att prova fyra fem viner från sam-
ma område. Detta är sådant som faktiskt är viktigt om
man ser öl- och vinkultur som en positiv del av den
svenska kulturen.
Jag tycker att det är tråkigt att det bara är modera-
terna som visar sig positiva i de här frågorna. Hela
den här debatten har handlat om problem, problem
och åter problem. Visst finns det problem med över-
konsumtion, men det finns också möjligheter att via
goda exempel och bra utbildning se till att människor
dricker litet och bra i stället för mycket och dåligt.
Min förhoppning är ändå att utskottet nästa år,
nästnästa år eller året därpå skall inse att man inte
behöver förbjuda allting som har med alkohol och vin
att göra. Jag hoppas därför att det i framtiden inte
skall behöva vara så att svenskarna packar ner sina
vinflaskor och åker till Danmark, USA eller England
för att där sälja sitt vin och sedan köpa nytt vin innan
de åker hem. De pengarna skulle vår statskassa verk-
ligen behöva.
I likhet med Annika Jonsell vill jag för tids vin-
nande yrka bifall enbart till reservation 1.