Herr talman! Låt mig börja med att ställa mig bakom de slutsatser som redovisas i betänkandet och därmed yrka bifall till utskottets förslag.
Jordbrukspolitik är i väldigt stor utsträckning grunden för att vi ska kunna producera oerhört viktiga baslivsmedel för vår överlevnad. Därför är det en väldigt central roll just jordbrukspolitiken spelar.
Det som är något märkligt är att världens bästa affärsidé alla kategorier, nämligen livsmedelsproduktion, ska vara så omhuldad med stöd, bidrag och regelverk. Det finns ingen annan affärsidé i världen som är bättre än att producera livsmedel. Alla människor behöver det minst två gånger om dagen. Slå det, om ni kan! Sverige hade tidigt insikt om detta, och vi gjorde också en avreglering successivt. När vi blev EU-medlemmar var dock detta en av de få nackdelar som EU-medlemskapet gav: att vi fick backa tillbaka ett antal steg just i regleringshysterin.
Herr talman! Stöd och bidrag har oftast den effekten att de snedvrider och allokerar fel. I jordbruksstöden har väldigt mycket handlat om att markpriserna har drivits upp. Det har blivit dyrare, vilket i sin tur har gjort att livsmedelspriserna också stiger. I grund och botten handlar det i stor utsträckning om att det är ett stöd till kapitalägarna som har gjort att det har blivit så, och det är beklagligt.
Vi har sedan vi blev medlemmar i EU mycket aktivt drivit på för att minska regleringarna och skapa bättre förutsättningar för att lantbrukarna ska kunna arbeta på en fri marknad och efter eget huvud skapa de bästa möjligheterna till företagande utan att vara beroende av stöd för än det ena, än det andra. Vi har gått i rätt riktning. I alla de delar vi har gjort påstår jag att vi har gått i rätt riktning.
Från moderat håll och från alliansregeringens håll har det varit väldigt viktigt att värna produktionsjordbruket. Det är nämligen det som är grunden och ryggraden i den svenska livsmedelsproduktionen. Det var också därför vi drev linjen att vi skulle anta möjligheten att höja hektarantalet för att man skulle få stöd över huvud taget. Vi gick på det högsta som gick, nämligen fyra hektar.
Herr talman! Jag påstår att Sveriges bönder är Europas skickligaste. De ligger i toppskiktet när det gäller kunnighet och företagaranda, och det är viktigt att vi har det med oss när vi går in och gör en gemensam jordbrukspolitik. Med det sagt påstår jag att det inte finns någon som helst risk, utan den svenska bonden som sådan kan konkurrera med vilken annan bonde som helst i Europa om han bara får samma spelregler.
Vi står nu inför en förnyad möjlighet att påverka jordbrukspolitiken i CAP Post 2013, som alltså den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 heter. Den svenska positionen är väldigt tydlig: Det gäller att vi ska minska budgeten, inte minst mot bakgrund av det jag sade inledningsvis om att stöden oftast leder fel.
Vi har en fantastisk möjlighet just nu av det skälet att de flesta länderna i Europa har ekonomiska problem. Det skapas alltså förutsättningar och en förståelse för att vi ska minska stödet just till EU och till jordbruksbudgeten. Ekonomiskt sett är Sverige i detta sammanhang ganska unikt, för vi är ett av de få länder som kan satsa medan andra länder nu får göra neddragningar som är synnerligen dramatiska.
Det handlar om att ta budgeten först och därefter diskutera innehållet i jordbruksbudgeten, eller rättare sagt verksamheten inom jordbruket. Min bedömning är att frågan om budgeten inte kommer att avgöras på något jordbruksråd och inte ens på Ekofin. Det kommer i stället att gå till Europeiska rådet, som det brukar, där våra statsministrar etcetera träffas. Det är de som gör upp om det hela. Det är då det gäller att inte ha bundit upp sig. Det är också därför budgeten ligger tidsmässigt före själva jordbruksbudgetens innehåll, så att man tar det i rätt ordning.
Herr talman! Vi har talat om avregleringar. Jag tror att många i kammaren är överens med mig om att en avreglering och en ökad marknadsanpassning är väsentligt. Marknadsstöden är direkt felaktiga. Ska vi göra någon förändring inom ramen för detta handlar det om att skapa mer miljövärden utan av de stöd som vi har, inte minst när det gäller pelare 2.
Det handlar om rättvisa. Det var någon av föregående talare här som nämnde att det knappast kan anses vara rättvist att man nu har historiska värden med sig som ligger långt tillbaka i tiden och som man fortfarande får stöd för. I Europa är det en dramatisk skillnad på de senast anslutna länderna i förhållande till de tidigare. Detta måste vi naturligtvis råda bot på.
Min uppfattning är att det går att nivellera detta på ett bättre sätt, även med en mindre budget. Det måste vi försöka åstadkomma.
Det är ett antal begrepp för närvarande som snurrar i luften. Det handlar om förgröning, om aktiva brukare, om småjordbruket etcetera där vi ännu inte ha några svar på vad de betyder. Jag tror att en och annan som har kreerat de här orden måhända funderar på varför man gjorde det. Det är inte lätt att svara på, inte minst när de ska täcka hela Europas jordbrukssektor - från dem som har ett par hektar i snitt till dem som har kanske ett par hundra hektar i snitt inom varje land. Det är inte lätt.
För svensk del är det viktigt att slå vakt om betesmarkerna. Det är få länder i Europa som har förståelse för de förutsättningar som vi har. Därför gäller det att vi verkligen håller fast vid att vi kan ha våra betesmarker som vi är vana vid. Det är vårt kulturlandskap.
Herr talman! Förutom allt detta handlar det om administration och regler där vi inom Sverige är medskyldiga. Då är det glädjande att se att alliansregeringen under förra mandatperioden med jordbruksministern i spetsen fått den statliga landsbygdsadministrationen att minska med 36 procent. Det är unikt; det har aldrig hänt under någon regering tidigare. Nu är ribban höjd upp till 50 procent under den här mandatperioden. Det välkomnar vi, och det hoppas jag att vi kan leverera.
Men det handlar också om lägre skatter och lägre avgifter, vilket alliansregeringen har infört under föregående mandatperiod, allt för att gagna ett ökat företagande.
Herr talman! Begreppet Matlandet Sverige har säkert de flesta hört talas om. Jag måste säga att det är utomordentligt glädjande att vi nu avsätter 80 miljoner per år under en fyraårsperiod för att lyfta fram detta. Varför ska vi göra det? Jo, därför att det är det som är vårt skyltfönster ut mot omvärlden. Jag är så gammal, herr talman, att jag minns när LRF gjorde en värdering om man skulle vara med i EU eller inte, om det var bra eller inte. Då gjorde man följande beräkning. Om man attraherade 1 procent att EU:s medborgare med svenska livsmedel skulle vi inte ha några bekymmer. Det skulle innebära att vi i dag skulle kunna leverera mat till ungefär fem miljoner människor externt. Men det gör vi inte av något skäl. Ändå har vi, påstår jag, världens bästa råvaror. Vi har fantastiska möjligheter. Vi har ett rent jordbruk. Vi har dessutom en fauna med bär och svampar som är en oerhörd tillgång. Som om inte detta vore nog har vi toppskikt när det gäller kockar i vårt lilla land som vi kan vara oerhört stolta över. Vi är mycket långt framme. Då är det märkligt om vi inte skulle kunna använda detta som ett tydligt skyltfönster.
Låt mig trötta åhörarna med att berätta en lite anekdot om detta att kreera nytt. Alla vet vad single malt whisky är. I samband med att jordbruksministrarna hade sitt möte i Växjö under vårt ordförandeskap var det en kreatör och kock som tog mjölk från en enda ko och gjorde ost av den. När den serverades vid bordet var där en bild på kon, vad den hette, hur gammal den var och vad den hade för produktion. Så kallade man osten, som serverades i små bitar, single cow milk cheese. Då lär den franska jordbruksministern ha sagt: Det här var ju fantastiskt!
Det är egentligen bara vårt eget hinder att vi inte kan bättre attrahera omvärlden med de fantastiska möjligheter som vi har.
Avslutningsvis, herr talman, om landsbygdsutvecklingen som också är en grund för att de areella näringarna ska fungera. Det hänger ihop. Där har vi under innevarande period 35 miljarder. I fråga om landsbygdsutvecklingen påstår jag att den som har en idé som är knuten till någon form av landsbygdsverksamhet torde hitta en möjlighet att få ett stöd för detta inom de fyra axlar som styr upp detta. Jag tror att det är bättre att tänka i termer av: Nu ska jag satsa på någonting som är bra och som jag verkligen vill i stället för att fundera på vad jag ska få bidrag till.
Herr talman! Allra sist vill jag säga att mot detta har vi en opposition som inte bidrar med någonting som underlättar för det svenska produktionsjordbruket. Det enda man visar upp är hinder och bromsklossar, tyngder och ryggsäckar.
(Applåder)