Fru talman! Jag tycker ändå att Per Åsling är mig svaret skyldig. Jag får hela tiden svaret att Matlandet Sverige ska fixa detta. Men vi är fortfarande väldigt importberoende av inte minst griskött. Så är det. Vi har den kanske bästa grisvälfärden i världen - det rimmade till och med! Men vi hamnar i ett läge där grisnäringen står och skriker efter hjälp. Man påstår att det inte finns några förutsättningar. Jättemånga gårdar läggs ned varje vecka i Sverige i dag. Jag tar det som ett exempel.
Detta gör mig bekymrad. Vi landar i ett läge där jag tycker att regeringen står upp och säger att Matlandet Sverige ska lösa allt detta genom export. Men verkligheten talar för en helt annan inblick i sammanhanget.
De flesta länder ägnar sig åt att handla lokalt. Så är det. 80 procent av det som säljs ute i Europa är lokalt producerade varor i respektive land. Men denna trend sker inte i Sverige. Var går den undre gränsen för hur självförsörjande vi ska vara? Det handlar inte bara om grisnäringen. Det handlar också om andra näringar.
Det bekymrar mig att fokus är så pass mycket på Matlandet Sverige. Matlandet Sverige är i och för sig bra när det gäller förädling och export - den lilla export som det handlar om i det här sammanhanget av förädlade varor. Men grunden ligger i att primärproduktionen håller på att halka efter riktigt rejält. Det gör oss ganska sårbara i tider när det råder livsmedelsbrist ute i världen. Vad gör vi då, när vi inte har byggt upp en livsmedelsstrategi? Vad gör vi när vi har en låg självförsörjningsgrad och hela tiden går tillbaka till Matlandet Sverige?
Jag tycker att det är dags nu. Det gäller speciellt er inom Centerpartiet som ändå värnar dessa frågor traditionellt sätt. Det är dags att ta ett större ansvar för att bygga upp en tydlig livsmedelsstrategi. Matlandet Sverige är pittoreskt och bra och jättetrevligt för dem som jobbar inom det. Men det duger inte som en samlad nationell livsmedelsstrategi i Sverige.