Herr talman! Jag noterar att Bengt-Anders Johansson svarar mig genom att kasta upp nya frågor på bordet, och det kan han väl göra. Jag konstaterar att det som den här regeringen gör är att man säger en sak i ett sammanhang, att man ska avskaffa exportbidragen, men när det blir skarpt läge i Bryssel röstar man för höjningar. Och jag tror att jag vet varför man gör det. Jag tror att det är på det viset att vi har ministrar i den här regeringen som inte törs stå upp för den politik som man faktiskt ska bedriva.
Jag tror att regeringen verkligen vill avskaffa exportbidragen. Men om man ska göra det måste man göra som Danmark och rösta nej till höjningar vid varje givet tillfälle, och man ska inte falla till föga för LRF eller andra lobbyister som förstås vill ha höjningar av exportbidragen, för det passar ju dem. Jag tycker att det här är en form av bidragshyckleri som regeringen har sysslat med. Man säger att man vill avskaffa exportbidragen, men när man har chansen att påverka röstar man för höjningar.
Vår politik handlar om, precis som du sade, att vi vill åternationalisera jordbrukspolitiken. Då behöver den inte detaljstyras från Bryssel. Jag tror att väldigt många lantbrukare skulle välkomna det. Vi vill ha ett öronmärkt stöd för ekologisk produktion, så att alla som producerar ekologiskt och bidrar till biologisk mångfald och minskade utsläpp av växthusgaser ska kunna få ett stöd för det. Det är helt korrekt att vi vill ha en skatt på handelsgödsel. Det innebär, precis som Moderaterna i andra sammanhang tycker att man ska bedriva politik, nämligen att vi sätter ett pris på dem som släpper ut.
Det fina med vår skatt på handelsgödsel är att vartenda öre går tillbaka till jordbruket för att jordbruket ska kunna bedriva ett mer aktivt miljöarbete, så vi finansierar också våra förslag för ett grönare jordbruk. Det är inte bara så att vi säger någonting som inte leder till någonting i praktiken.