Herr talman! En av de viktigaste ekonomisk-
politiska erfarenheter vi har av 80-talet och de första
åren av 90-talet är att inflationen måste hållas i
schack. Den höga inflationen, främst under 80-talet,
ledde till att löneökningarna urholkades och att vi
blev fattigare. Inflationen var också, tillsammans med
ett sjukt skattesystem, den främsta orsaken till fastig-
hetsspekulationsbubblan och den efterföljande eko-
nomiska krisen.
En av de viktigaste åtgärderna för att hålla infla-
tionen under kontroll har varit tillskapandet av det
som ska vara en oberoende och självständig riksbank
vars mål är att hålla inflationen på en låg och stabil
nivå. Riksbanken ska inte vara ett politiskt verktyg
utan oberoende och självständigt fullgöra de uppgifter
som stadgas i riksbankslagen.
Därför är det mycket oroväckande att Socialde-
mokraterna och dess stödpartier på ett exempellöst
sätt nu kränker Riksbankens självständighet och obe-
roende genom att plundra Riksbanken på pengar i
syfte att fylla igen hålen i statsbudgeten, helt i strid
med de lagar som reglerar Riksbankens verksamhet
och som ska vara garanten för dess självständighet
och oberoende.
För andra året i rad föreslås nu att 20 extra miljar-
der kronor från Riksbanken ska överföras till stats-
budgeten. Detta sker i strid med de regler och prin-
ciper som finns för hur Riksbankens vinst ska dispo-
neras. Om riksdagen godkänner denna konfiskation
av Riksbankens kapital så kommer Riksbanken att
under två år ha bidragit med 55 miljarder kronor till
staten. Att dessa extra inleveranser sker är i sig ett
tecken på finansministerns och hans stödpartiers
problem med att få budgeten att gå ihop. Men än
värre är att detta nu håller på att utveckla sig till en
vana som uppenbart riskerar att leda till att Riksban-
kens förtroende beskärs. Därmed infinner sig tvivel
om den framgångsrika inflationsbekämpningspolitik
som Riksbanken fört kommer att kunna föras även i
framtiden.
Vilka principer kommer vänstermajoriteten att
överge nästa gång om de får fortsätta att hållas? Vilka
ytterligare ingrepp i Riksbankens självständighet
kommer att ske? Vi vet ju att regeringens båda stöd-
partier faktiskt förordar en ökad politisk styrning av
penningpolitiken. Vänsterpartiet skriver ju t.o.m. i en
reservation till betänkandet att de kan tänka sig att
göra folk fattigare och göra deras sparande mindre
värt genom att låta inflationen äta upp det. De kan
tänka sig att göra löneökningar värdelösa genom att
låta inflationen äta upp eventuella förstärkningar i
lönekuvertet. Det är faktiskt vad som står i reserva-
tionen.
Med en fortsatt vänstermajoritet riskerar vi åter att
hamna i höginflationens kvicksand.
Att överföringen av pengar från Riksbanken till
statsbudgeten är ett rent beställningsverk utfört på
uppdrag av finansministern råder det ingen tvekan
om. Redan innan riksbanksfullmäktiges vänstermajo-
ritet - i strid med riksbanksdirektionens rekommen-
dation - beslutade att föreslå en extra inleverans på
20 miljarder kronor från Riksbanken och innan ens
Riksbankens resultat för förra året var fastställt så
kunde vi läsa i regeringens budgetproposition att man
räknade med att överföra 20 miljarder extra från
Riksbanken.
Budgeten för innevarande år är byggd på denna
åtgärd. Utan överföringen skulle statsbudgeten, enligt
Ekonomistyrningsverkets senaste prognos, visa ett
underskott för i år på närmare 10 miljarder kronor. Så
vänstermajoriteten i riksbanksfullmäktige hade bara
att föreslå vad regeringen och dess stödpartier redan
fattat beslut om skulle ske. Så mycket för den själv-
ständighet och det oberoende Riksbanken ska ha.
Tydligare än så kan den nu ökande politiska styrning-
en av Riksbanken inte visas.
Riksbankens direktion har körts över av riks-
banksfullmäktiges vänstermajoritet trots att direktio-
nen har slagit fast att Riksbanken inte kan upprätt-
hålla den nuvarande beredskapen om ytterligare 20
miljarder kronor förs över till statsbudgeten, utöver
de 7,3 miljarder kronor som ska föras över i enlighet
med gällande regler.
Om Riksbanken ska kunna bedriva sin inflations-
bekämpning på ett framgångsrikt sätt krävs, utöver
den trovärdighet som erhålls om dess självständighet
respekteras, att Riksbanken har den finansiella styrka
som krävs för att klara de penningpolitiska utmaning-
ar som kan komma framöver. Riksbanken måste ha
tillräckliga resurser för att den ska kunna fullgöra den
uppgift den är ålagd.
Om så krävs ska Riksbanken kunna genomföra
interventioner på marknaden och fungera som lender
of last resort vid hotande finansiella kriser. Riksban-
ken behöver även ha den finansiella beredskap som
krävs för att på ett framgångsrikt sätt hålla valutan
stabil under den prövoperiod som kommer att föregå
inträdet i EU:s valutaunion när detta blir aktuellt.
Det finns således tungt vägande skäl för att inte
godkänna den föreslagna konfiskationen av Riksban-
kens kapital. Det hotar Riksbankens trovärdighet,
försvagar Riksbankens förmåga att fullgöra sitt upp-
drag och minskar beredskapen för ett svenskt inträde i
valutaunionen.
Tillsammans med de övriga borgerliga partierna
avstyrker vi således förslaget om en extra överföring
av 20 miljarder från Riksbanken. I stället för att
plundra Riksbanken på pengar anser vi att staten bör
privatisera statligt ägda företag i den omfattning som
krävs för att statsbudgeten inte ska försvagas. Men vi
tillstyrker givetvis att 7,3 miljarder av Riksbankens
vinst överförs till staten enligt gällande regler.
Vi anser att Riksbankens självständighet och
långsiktiga ekonomiska styrka måste garanteras på ett
trovärdigt sätt. Därför föreslår vi att det i riksbanksla-
gen införs en skyddsbestämmelse i vilken det före-
skrivs att utdelningar till staten inte får ske om det
innebär att det egna kapitalet inte kan hållas på den
nivå som krävs för att Riksbanken ska kunna utföra
sina lagstadgade uppgifter.
Vidare vill vi ta fasta på riksbanksdirektionens
förslag om att räkna upp bankens egna kapital och
fondera medel på så sätt att man säkerställer bankens
möjligheter att långsiktigt finansiera sina driftsutgif-
ter och dess möjlighet att klara förluster i verksam-
heten, sådana som t.ex. är föranledda av nödkrediter
eller finansiella störningar. Vidare bör man avsätta
medel för att finansiera de orealiserade värdeföränd-
ringar som löpande uppstår i Riksbankens tillgångar.
Dessa förändringar, åtgärder skulle väsentligt
stärka Riksbankens självständighet och förbättra dess
finansiella styrka. Vi föreslår att riksdagsstyrelsen ges
i uppdrag att utreda hur detta ska regleras i riks-
bankslagen.
Vi slår vakt om Riksbankens oberoende, men
detta oberoende förutsätter också en effektiv offentlig
insyn i bankens verksamhet. Därför föreslår vi att det
skrivs in i riksbankslagen en rätt att avhålla offentliga
utskottsutfrågningar av riksbankschefen eller övriga
direktionsmedlemmar i Riksbanken. Vidare föreslår
vi att det även fastslås i riksbankslagen att direktio-
nens protokoll ska offentliggöras.
Slutligen kan vi konstatera att vi under det senaste
året, trots en nedåtgående konjunktur, kunnat notera
en stigande inflation. Enligt Riksbankens egna beräk-
ningar är produktionsgapet i ekonomin näst intill
slutet. Det betyder att den faktiska produktionsnivån
ligger nästan i nivå med den praktiskt möjliga nivån.
Det innebär att en framtida högre tillväxt riskerar att
leda till ett högre inflationstryck.
Riksbankens bedömning är att den långsiktigt
hållbara ekonomiska tillväxt som Sverige kan nå upp
till ligger på 2-2 ½ % vilket är en bra bit under den
tillväxtnivå som krävs om vi i Sverige ska ha samma
välståndsutveckling som omvärlden. Detta understry-
ker behovet av en finans- och strukturpolitik som
höjer tillväxtpotentialen i ekonomin genom sänkta
skatter, reformerade transfererings- och bidragssys-
tem samt åtgärder som förbättrar lönebildningen och
arbetsmarknadens funktionssätt.
Dessa åtgärder skulle bidra till att hålla tillbaka
inflationen och att öka vår ekonomiska tillväxt. Och
detta krävs för att Sverige ska kunna återhämta det
välstånd som vi under tre decennier har förlorat. 1970
var Sverige på fjärde plats i den internationella väl-
ståndsligan. Nu har vi sjunkit ned till sjuttonde plats.
Vänsterns tillväxtfientliga höginflations- och
högskattepolitik har gjort det svenska folket fattigare,
men med en annan, tillväxtbefrämjande politik så kan
vi vända utvecklingen och återigen öka vårt välstånd.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re-
servationerna 2 och 4.