Herr talman! Jag ska inskränka mig till att redogö-
ra något för två reservationer som vi står bakom. Det
finns ytterligare en, men jag håller mig som sagt till
de två.
Den första gäller extrautdelningen. Jag tvingas sä-
ga att Socialdemokraternas hantering av den frågan
präglas av något av godtycklighet. Vi anser att en
extra utdelning inte bör genomföras av flera skäl.
Några har redan nämnts, och jag kommer att upprepa
något. Vi har ju en reservation om detta gemensamt
med de tre andra borgerliga partierna.
Riksbanken har för perioden 1993-2000 redan
delat ut mer till staten än vad vinstdispositionsregler-
na stadgar. När man går vid sidan av detta och gör det
inte bara en gång utan flera gånger uppstår just käns-
lan av godtycklighet. Jag har svårt att se att finansut-
skottets ordförande kan vara riktigt nöjd med den
situationen.
Det handlar också om Riksbankens trovärdighet
och oberoende. Det skadas ju naturligtvis när man
fattar beslut som går emot hela direktionen och också
när det går emot de analyser som har gjorts på det
hållet i Riksbanken. Försiktigheten bjuder att Riks-
bankens nuvarande beredskap ska bibehållas så att
man kan hantera de risker och svängningar som kan
komma. När då direktionen, som är där på professio-
nell basis, säger att detta riskeras finns det anledning
att verkligen föra fram vägande skäl som talar för att
man kan göra det. Det har enligt vår bedömning inte
gjorts.
Ett ytterligare skäl - och det har nämnts tidigare -
är att det också handlar om beredskap och handlings-
frihet inför växelkurssamarbetet ERM2.
Den andra reservation som jag yrkar bifall till är
reservation 4. Jag yrkar alltså bifall till reservationer-
na 2 och 4.
Reservation 4 belyser de politiska faktorer som
också påverkar inflationen. Johan Lönnroth har varit
inne på frågan om inflation och arbetslöshet. Man
skulle kanske kunna jämföra det med den överideolo-
gi som Tingsten talade om när han sade att alla partier
nu står för demokrati. Det gör ju Vänsterpartiet också.
Jag tycker att det finns en viss parallell där. Andra
länder har upplevt inflationshotet mer än vi och har
sett de oerhörda skador som drabbar alla, inte minst
de arbetslösa eller dem som har tillgångar som kanske
inte är stora men som snabbt förlorar sitt värde. Vi får
kanske vänta lika länge innan Vänsterpartiet kommer
med och omfattar även denna övergripande enighet i
en stor politisk fråga, precis som demokratin.
Ett generellt fel som regeringspartiet gör, såväl
regeringen som partiet här i riksdagen och dess stöd-
partier, handlar om att man via politiska beslut kan
påverka inflationen, dämpa den och hålla den tillbaka
på ett helt annat sätt än vad som sker här i Sverige.
Det handlar om strukturpolitik, naturligtvis. Det är
skattepolitik, och det har ni tillämpat i någon omfatt-
ning. Det handlar om bidrag, transfereringssystemen
och dessas utformning, konkurrenspolitiken, upp-
handlingspolitiken - vi behandlar en proposition om
detta i finansutskottet nu - och det handlar om löne-
bildning och arbetsmarknadens funktionssätt.
Det finns alltså en rad instrument som politiskt
kan och ska hanteras härifrån, men det görs i väldigt
liten utsträckning. Detta kan i alla fall tillfälligt på-
verka inflationen, hålla inflationen tillbaka och göra
att den svenska ekonomin kan komma upp på en
högre tillväxtbana så att, så att säga, kakan blir större.
Så sker dock i en alldeles utsträckning.
I Riksbankens senaste inflationsrapport fanns en
intressant sida, sidan 48, där man redovisade några
beräkningar på just detta. Man kan säga att
10 miljarder i effektiviseringar, besparingar eller
strategiska skattesänkningar motsvarar en tillfällig
inflationsdämpning på ungefär 1 %. Där kan politiken
gripa in och göra så att oljan i maskineriet fungerar
ännu bättre och så att motorerna fungerar ännu bättre,
och att man kanske t.o.m. kan byta upp sig till bättre
motorer. Men det sker väldigt lite där, och det gör att
Riksbanken tvingas höja reporäntan i en lågkonjunk-
tur. Det kan knappast anses vara bra. Detta handlar
vår reservation 4 om, som vi har tillsammans med de
övriga borgerliga partierna.