Fru talman! Under allmänna motionstiden 2004 inlämnades en flerpartimotion av företrädare för Vänsterpartiet, Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet med förslag om dels en nationell utredning, dels en internationell utredning av omständigheterna bakom det ärende vi nyss har debatterat.
I mitt anförande i det förra ärendet sade jag att det fanns många obesvarade frågor kvar, eller i varje fall frågor där svaren är ofullständiga och osäkra. Här är några:
Vilket underlag hade Säpo för bedömningen att Agiza och El Zary utgjorde ett sådant hot mot landets säkerhet att de måste avvisas?
Vem tillhandahöll det underlaget? Hur kvalitetsgranskades det?
Varför blev det helt plötsligt oerhört viktigt att avvisa de båda männen omedelbart?
Varför kunde inte avvisningen vänta ens tolv timmar?
Försökte regeringen undvika ett inhibitionsbeslut i Europadomstolen?
Vilket intresse hade USA i denna affär? Hur agerade amerikanska myndigheter?
Hur visste CIA att Sverige behövde transporthjälp?
Var detta ett exempel på en så kallad
extraordinary rendition
, där USA hjälpte till att föra personer som man betraktade som terrorister till en allierad stat för förhör?
Var Säpo medveten om att avvisningen skulle verkställas av amerikansk och egyptisk personal? Var regeringen medveten om detta?
Varför valde regeringen att lita på den så kallade diplomatiska garantin från Egypten?
Varför dröjde Sverige fem veckor med att besöka de båda männen efter att CIA lämnat över dem till den egyptiska säkerhetstjänsten?
Har de båda männen torterats i egyptiskt fängelse?
Det här var några frågeställningar, och det finns många fler.
Varken JO eller KU har förmått eller ens haft uppgiften att besvara alla dessa och många andra frågor. Min och Gustav Fridolins reservation ska inte ses som en kritik av eller ett underkännande av vare sig JO:s eller KU:s arbete. Däremot menar vi att det är angeläget att vi inte stannar här.
Ansvaret för avvisningsbeslutet ligger hos regeringen; därom råder ingen tvekan. Men vem har ansvaret för genomförandet av avvisningen, för det faktum att den genomfördes av utländsk personal på ett sätt som inte är förenligt med svensk lagstiftning? JO beslutade med tvekan att inte väcka åtal mot någon Säpotjänsteman eftersom agerandet föreföll ha sanktionerats informellt av ansvarig minister. KU kan emellertid inte göra ministern eller regeringen som helhet ansvarig för det som hände på Bromma, eftersom det formella myndighetsansvaret helt klart låg på Säpo.
Alla är nog i dag överens om att det som skedde på Bromma inte borde ha skett. Ändå kan ingen ställas till ansvar. Det är djupt otillfredsställande.
Därför menar vi att det på nationell nivå bör genomföras en översyn av förfarandena vid avvisningar med utgångspunkt i det nämnda avvisningsärendet och att den bör göras av en oberoende granskningskommission. Denna granskning kommer inte att vara någon överprövning av redan genomförda granskningar och självfallet inte heller någon domstol i ett enskilt fall - något som regeringsformen förbjuder.
Även på internationell nivå finns det behov av ytterligare utredningar, inte bara av huruvida de två avvisade utsatts för tortyr, utan också av ett bredare spektrum av frågor - jag har redan nämnt några av dem i inledningen till detta anförande. På denna punkt är utskottet enigt.
Fru talman! Jag yrkar därmed bifall till reservationen.