Fru talman! Rättsövergreppet mot Ahmed Agiza och Mohammed El Zary är oerhört, och nu omvittnat i en debatt som i stora delar kännetecknades av en gemensam samsyn, där man kritiserade till exempel att regeringen godtog den svaga garanti man gav när männen avvisades till Egypten.
Samtidigt sitter vi i en situation där vi vet att det är så mycket som vi inte vet. När konstitutionsutskottet granskat historien med de båda avvisningarna har man på flera punkter kommit fram till att någon klarhet inte gått att nå från vårt håll. När andra organ utifrån sina utgångspunkter granskat avvisningarna har dessa kommit fram till att man dels haft vissa begränsningar - man skulle inte ha tittat på vissa delar - dels inte kunnat nå klarhet på vissa punkter.
Vi sitter i en situation där brott är begånget. Det har konstaterats att det faktum att rättstillämpningen på Bromma flygplats överlämnades till amerikanska agenter inte är förenligt med svensk lag och att de tidigare analyser som gjorts av rättschefer inom Regeringskansliet inte höll.
Vi sitter i en situation där männen har avvisats och troligtvis torterats, men där ingen kan hållas ansvarig för det. Justitieombudsmannen väljer att inte väcka åtal med hänvisning till att de fel som har begåtts inom Säkerhetspolisen troligen varit sanktionerade av ansvarig minister. Vi kan inte ställa regeringen till ansvar, eftersom det formellt sett är myndigheten som ansvarar för sina beslut.
Vi sitter alltså i en situation där varken ansvar kunnat utkrävas eller klarhet kunnat nås på ett flertal punkter.
Fru talman! Det var inför risken av denna situation som sex riksdagsledamöter från lika många partier, representerande - trodde man - en bred majoritet av denna kammare, krävde ett tillkännagivande från riksdagen om behovet av såväl en vidare internationell granskning av de båda avvisningarna som en nationell utredning om desamma.
Fru talman! Låt mig börja med behovet av en nationell granskning. På flera punkter i utskottets bedömningstext, i utskottets ställningstagande, konstateras att man inte kunnat nå klarhet. Låt mig citera. "Någon fullständig klarhet om huruvida utrikesministern vid föredragningen nåddes av den nämnda informationen" - alltså information om att det var ett amerikanskt plan som skulle användas - "har inte varit möjlig att nå, inte heller om huruvida informationen då funnits på andra håll i Regeringskansliet". Utåt sett har det tett sig märkligt att Säkerhetspolisen inte skulle ha informerat Justitiedepartementet.
Man konstaterar på en rad andra punkter att man inte vet allt, att man inte kunnat nå full klarhet. Sedan verkar det som att man sätter sig ned och är nöjd. På flera punkter har inget organ ens haft i uppdrag att granska. Det gäller den mycket centrala frågan om vad anklagelserna mot männen egentligen kom från och vad de baserades på. Hur fungerar utbytet mellan den svenska säkerhetspolisen och andra säkerhetstjänster? På vilket sätt kvalitetsgranskas de anklagelser som riktas mot olika människor? Om det kommer en anklagelse mot en person från ett land med tvivelaktigt förflutet, såsom ett land som tillämpar tortyr eller ett land som konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna, ska Sverige då genast godta en sådan anklagelse? Hur kontrolleras anklagelsen när den kommer? Hur kvalitetssäkras den? Hur görs det inom Säkerhetspolisen? Hur görs det på annan nivå?
Fru talman! På grund av dessa oklarheter menar jag och Miljöpartiet och Mats Einarsson och Vänsterpartiet att det behövs en nationell granskningskommission. Formen kan vara ungefär som den säkerhetstjänstkommission vi hade efter det att flera organ i flera år hade sagt att det inte fanns några problem med Säkerhetspolisens agerande och att man när man slutligen kom fram till att man nog borde granska vidare upptäckte att flera övergrepp mot enskilda hade begåtts.
Det har ifrågasatts om en oberoende granskningskommission egentligen kan komma fram med något mer. Jag tror det. Jag tror att oberoendet i sig är värdefullt när man granskar olika företeelser. Jag vet att man kan komma fram med mer på vissa punkter. Det kan jag härleda till ett utskottsförhör vi gemensamt hade med den nuvarande människorättskommissarien inom Europarådet Thomas Hammarberg. Han säger så här: "Men nu råkar det även finnas annat material om fångarnas behandling. Jag har genom mina kontakter haft möjlighet att gå igenom övrigt material som säger att de har torterats, även med elektrisk tortyr. Det är en upplysning som de även gav till ambassadör Ström vid hennes besök.
Problemet med det materialet är detsamma som när det gäller att genomföra samtal med fångarna. Om det släpps offentligt kommer ett par personer att komma i kläm. De riskerar att utsättas för svåra repressalier. De är i den situationen. Jag kan tyvärr inte säga mer om det eftersom det skulle avslöja dessa personer.
De personer det berör är villiga att överlämna materialet till en oberoende utredare om de kan lita på att den utredaren - eller en kommission - behandlar materialet på ett ansvarsfullt sätt så att de inte senare riskerar att drabbas av repressalier."
Det står alltså fullständigt klart att en kommission skulle kunna få tillgång till material som vi inte har haft i vår granskning och kanske få mer klarhet i fallet.
Mot bakgrund av det, fru talman, vill jag yrka bifall till reservationen i betänkandet.
Låt mig också nämna något om behovet av internationell granskning. Sverige har till följd av det tryck som funnits från ledamöter i Sveriges riksdag och från frivilliga människorättsorganisationer, som sagt att det här måste granskas vidare, tillskrivit Förenta Nationernas kommissarie för att få en vidare granskning inom FN-systemet. Där har man stött på problemet att om man enbart granskar förhållandet om männen har torterats eller inte kan det tolkas som en överprövning av den fällning som inom FN-systemet redan är gjord av Sverige för avvisningen på grund av att männen har riskerat att utsättas för tortyr. Därför vill man inom FN-systemet om en granskning ska komma till stånd åtminstone ha ett bredare granskningsmandat.
I det eniga ställningstagandet under denna punkt understryker hela utskottet värdet i att Sverige fortsätter att trycka på för en internationell granskning. Jag förutsätter att behandlingen av motionen på detta sätt leder till att Sverige tar förnyade kontakter med representanter i första hand inom FN-systemet för att få till stånd en oberoende internationell granskning om hela det frågekomplex som aktualiseras i samband med avvisningen av Mohammed El Zary och Ahmed Agiza.